onsdag 18 november 2009

Recension av Toby Keith på Cirkus

Kurt Nielsen inleder måndagskvällens begivenheter på cirkus. han kör 5 egna låtar samt en cover på Hank Williams Lonesome Highway. Han backas upp av ett tight band. Hans röst påminner om Chris Isaaks och sämre inspirationskällor kan man ju ha. Dock är låtarna lite väl enformiga men helt ok.

Sedan är det en halvtimmes paus innan Toby Keith går på. Han bjuder publiken på 1,5 timmes ren och skär magi utan paus. Kort kärnfullt mellansnack. Ett mycket samspelt gäng musiker med honom på scen inklusive en blåssektion vilken ger låtarna en extra dimension. Han ger oss alla sina stora hits. Allsångsfaktorn hos den månghövdade publiken är hög. Det sjungs och klappas med flitigt. Det är en energi och attack i Tobys framfröanden som går att ta på. Inte en dålig låt eller en enda seg stund. De snabba partylåtarna dominerar.

Avslutande extranumret med långa solon gör en kokhet stämning ännu varmare. Man vill inte gå hem. Detta är en kväll som jag sent skall glömma. Att jag börjar gråta när första låten spelas säger allt. Att ha f å stått 3 meter från sin idol kan ge även en vuxen karl ståpäls!

Betyg: JJJJJ

Johan E. Skoglund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar