fredag 23 december 2011

Recension årets julskiveskörd

Som trognas bloggläsare minns skrev jag tidigare att bara titeln fick mig att gå igång på Svante Thuresons kommande julplatta En cool jul. En snabb provlyssning på nätet får mig dock att utbryta i en enda stor gäspning så denna skiva kommer inte att recenseras (i alla fall inte i år). Kanske jag köper den om några år då den finns för en femtiolapp på varuhusen. Den som lever får se som det så prosaiskt heter.

Men detta innebär inte att det inte finns bra julskivor att rekommendera i år. Tvärtom. Nedan kommer årets höjdpunkter så här dan förejulafton. Bloggen vill samtidigt passa på att önska alla läsare en god jul och tacka alla kunder för ett gott skriv år 2011 och ser med förtjusning fram emot 2012. Nu tar bloggen julledigt och återkommer efter helgerna i januari. Än finns många skivor från 2011 kvar att recenseras.

Chicago XXXIII O chrsitmas tree

Det är lika bra att erkänna det. Det faktum att mina föräldrar älskar Chicago och att jag fått dem med modersmjölken och farvattnet gör att jag nog är rätt så partisk. Med det sagt så ställde jag mig först frågan. Då deras förra och första julskiva är en av mina absoluta favoriter genom tiderna, ja kanske den bästa julskivan någonsin och en given kandidat till du får bara välja en skiva att ta med dig till en öde ö, inställer sig naturligtvis frågan hur toppa detta?

Genom att göra en lika bra skiva givetvis. Med covers ifrån så vitt skilda håll som N’sync, Paul Mccartney, The Carpenters, Andy Williams och musikalen sound of music bjuder man på en hårt svängande skiva. Blås-, och stämsångsarrangemangen sitter som en spottloska i motvind.

Att man även gästas av utsökta kollegor som Dolly Parton, BeBe Winans och Steve Cropper bidrar bara till arr göra skivan så variationsrik och bra som den är. Rockin aaround the christmas tree är punkigt rockig med sina ilskna elgitarrer. My favourite things är stenhård latinjazz.

Lätt årets bästa julskiva alla kategorier.

Betyg; JJJJJ

John Rutter The collours of christmas

Vad vore julen utan en ny skiva med John rutters körarrangemang, Här bjuds vi på 23 nyskrivna arrangemang på både nyskrivna låtar och egna gamla favoriter samt välkända julsånger av andra. John rutter dirigerar själv The Bach chior och Royal philharmonic orchestra I arr. som verkligen inte skäms för sig på något vis alls. Men nyskapande är det inte för fem öre och en viss hotellhissmuzakvarning måste utfärdas för känsliga öron. Och betyget blir således därefter:

Betyg; JJJ

En finlandssvensk jul

På tre fullmatade cd-skivor pressenteras 77 julsånger från det svenskfinländska skivbolaget Finngospels katalog mellan mitten av 29070-talet fram till 1990-talets början. Full info finns om varje låt men ingen som helst övrig info i denna lågpris-diggibook som säljs för futtiga 99 kronor på nätet. Ett riktigt fynd som bjuder på många välkända julvisor innerligt framförda med det sjungande, klingande finlandsvenska uttalet som verkligen ger låtarna en extra dimension.
Benjamin Brittens A cermony of carols är en 23 minuter lån höjdpunkt på CD 2.

Detta är en box att upptäcka och ständigt återkomma till under jular framöver.

Betyg; JJJJ

Another night before christmas

Solist på denna Naxos.skiva är skådespelaren Simon Callow som är berättaren i Kvällen före julafton och Scrooge, två tonsatta julberättelser för recitatör och symfoniorkester. I övrigt bjuds på instrumental julmusik som är brittisk. Ofta arrangemang av kända julmelodier i rapsodisk form. Ett flertal nya tonsättarbekantskaper som Fox, Kelly och Curtis bjuds det på uppblandat med klassiska giganter likt Liszt och Tchaikovsky.

En riktig trevlig liten julkaramell.

Betyg JJJJ

Julmusik på kungliga slottet

Inte alla julskivor har en text signerad Kung Carl XIVI Gustav i texthäftet. Så är inte heller alla julskivor inspelade på kungliga slottet i Stockholm för den delen. Detta är en skiva helt utan större överraskningar helt fri från nyskapande tongångar. Men Karl Magnus Fredriksson och Miah Persson sjunger oerhört vackert. Likaså slottskören och slottskyrkans vokalensemble. Armens musikkår under Mats Janhagen och hovorganist Mary Ljungquist Hén bidrar till det fina kompet bakom sångarna.

Sällan har Bered en väg för herran, Hosianna, Jul jul strålande jul och nu tändas tusen juleljus låtit innerligare. Karl Magnus levererar en överdådig O helga natt som det anstår en hovsångare tillika baryton.

Betyg; JJJ

Maria Guds moder Mikael Samuelsson

Miakel Samuelsson fortsätter att skämma bort publiken med högkvalitativa skivor på egna bolaget Joglar. Denna advents-, och vinterskiva är inget undantag. För någon julskiva är detta rakt inte. Samuelson har själv tonsatt 15 olika texter om Maria, guds moder. 11 av dem kommer från Bo setterlinds lyriska penna. För komet står jazztrion X. det är en fröjd att höra kompositören Samuelsson som verkligen inte gör några större åthävor utan låter Setterlinds vackra texter stå i första rummet.

Detta är en skiva att ständigt återvända till. De mångfacetterade texterna tål att höras på om och om igen. En fantastisk skiva som inte nog kan rekommenderas. Det var länge sedan jag blev så påtagligt berörd av något jag hörde. Detta är stor konst i det lilla. Bara det en ypperlig prestation i sig själv.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 21 december 2011

Recension Hallberg/Lundgren Back2back

Jan Lundgren och Bengt Hallberg har på sig sobra, mörka smokingar och flugor på omslaget på deras nya duoskiva Back2back. Inspelad av ljudgiganten Gert Palmencrantz i en av Sveriges radios studios så bjuder man på härligt duospel bakom varsin flygel.

Egna komppositioner av dem båda, solo och skrivna tillsammans, blandas med jazzstandards samt ett nummer ur den klassiska pianorepertoaren. Detta är samspel och improvisation på högsta nivå.

Omslagsbilden kunde inte vara mer passande. Detta är kammarjazz med en elegant touch för finsmakaren. Att avnjutas på ett cocktailparty där alla är uppsnofsade till tänderna eller som ljuv avkoppling just innan man skall till att somna. Spelskickligheten gör att man som lyssnare upptäcker nya dimensioner vid varje genomlyssning.
Det är stor musikalisk konst det!

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

måndag 19 december 2011

Bloggen minns Cesária Évora

Sångerkan från Kap Verde har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. Skoglund

Läs 2 recensioner av mgi dagens NSD

Luleå kammrkör hittar du här!

Glen Miller finns nedan.

The world famous Glenn Miller orch., Jan Slottenäs dir.
Kulturens hus, stora salen
Lördag kväll

Utsökt underbar underhållning!

Vi inleder dagens recension med en gåta. Vad är det för skillnad mellan julen och The world famous Glen Miller orchestra, Scandinavia under Jan Slottennäs säkra ledning? Svar kommer i slutet av denna text.

Efter att traditionsenligt inlett med Moonlight serenade följer sedan In the mood. Som alltid oklanderligt välspelade när Jan och hans sonora mannar äntrar stora salen i Kulturens hus. De himmelsblå kavajerna, samt Slottenäs bländvita dito, sitter lika säkert som de solon musikerna vant levererar. Den som vill ha en konsert fylld av nymodigheter och långa instrumentala utsvävningar finner inte mycket att hämta här. Men de i publiken som gått hit för att få sig en rejäl dos nostalgi, som för den sakens skull varken är kitsch eller daterat, har kommit helt rätt.

Kvällens vokala solister Izadora Burenstrand, Jens Berggren, Mikael Wikström och vokalgruppen Moonlight Serenaders bjuder alla på sköna sånginsatser. Oavsett om det rör sig om julrelaterat material som i It’s begnning to look a lot like christmas eller icke säsongsanknutet som i Blueberry Hill.

White Christmas, When you wish upon a star, Rudolph the rednosed raindear, Deck the halls samt O holy night framförs alla med den värdighet som anstår en genomproffsigt genomförd julkonsert. Att man även valt att blanda upp dem med lite mindre kända Miller-melodier likt It must be jelly cause jam don’t shake like that bidrar till en fin variation rakt igenom hela kvällens nästan 30 nummer och två och en halv timmes utsökt underbara underhållning.

Så har vi då äntligen kommit fram till gåtans lösning. Svaren är naturligtvis, som kultursidans kluriga läsare redan räknat ut två. Ett; Julen kommer bara en gång per år men Jan Slottenäs kommer två gånger med Miller till Luleå. Två; Det räcker gott med jul en gång om året men den typ av välklingande samspel som här bjuds på hör man gärna oftare på.

Johan E. Skoglund

torsdag 15 december 2011

Recension Tuomo J. Autio Groovy moments & melodies

En finsk jazzgitarrist som spelar kända internationella poplåtar såsom Elenor Rigby, This guy’s in love with you och Chim chimerre uppblandad med finskt material och några Wes Montgomery nummer. Detta är årets roligaste skiva alla kategorier. Uppbackad av storband samt stråkar på några spår är detta musik som är så avslappnad och chosefritt lössläppt att man bara njuter rakt av. Detta är spelglädje rakt igenom och bra sådan dessutom.

Alla medverkande är genomproffsiga, från de finnar som gjort originalarrangemangen, till kompande musiker och solist. Tuomo J. Autio har en skönt avslappnad spelstil som inte ås lite påminner om tidigare nämnda Wes Montgomeries. Detta är en riktigt partyrökare men fungerar lika bra för avslappning.

Vem hade kunnat ana vid årets början att en av årets bästa jazzskivor var finsk?

Betyg; JJJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 14 december 2011

Recension av årets julskivor kommer...

...så fort jag lyssnat igenom dem. Men alla har faktiskt inte kommit med posten än.


Johan E. Skoglund

tisdag 13 december 2011

Recension två toppenboxar med Ray Charles och Etta James

Två av årets absolut bästa boxar är soul-importer från over there.

Etta James hela karriär inklusive några outgivna spår sammanfattas på boxen Heart and Soul: a retrospective. Fyra fullmatade skivor med ett tillhörande texthäfte som verkligen visar vilken betydelsefull blues-, och soulsångerska Etta varity sedan debuten fram till idag. Inte en enda onödig låt fins bland de 84 spåren. Med tillhörande berättelse om hennes livsresa och där låtarna på skivorna vävs in i historien är det oumbärlig lyssning av det slaget som alla musikälskare borde lyssna på.

Likdant med Ray Charles. Singular Genius: The Complete ABC Singles inehållar som titlen anger alla singlar Ray gav ut på bolaget ABC mellan åren 1960 och 1972. 5 CD-skivor med totalt 105 oumbärliga inspelningar och ett välfyllt häfte fullt av information. Detta är lika oumbärligt som Etta James-boxen.

Betyg; JJJJJJohan E. Skoglund

Årets cover

Strunta i att detta är juice-reklam. Detta är så bra! Basta!



Johan E. Skoglund

måndag 12 december 2011

Recension Ida Sand The Gospel truth

På sin tredje skiva hyllar Ida Sand den musik hon väste upp med. Mahalia Jackson och gospeln. Detta är en av årets svängigaste och mest glada skivor. Alltifrån gospelklassiker såsom Keep your eye on the prize till Madonnas Like a prayer framförs i frejdiga versioner.

Hon har med sig ett toppenkomp så även om det mest furiösa gospelsvänget uteblir så är det en mycket bra skiva som varmt rekommenderas att spela i vintermörkret för att mota bort den värsta kylan i själen. Amerikanska och svenska välkända jazzmusiker backar upp Idas softa stämma. De egensinniga arrangemangen gör verkligen sitt för att göra skivan intressant.


Beyyg; JJJJ

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Helge Sunde och Norrbotten big band i dagens NSD

Du hittar den här!


Johan E. Skoglund

onsdag 7 december 2011

Bloggen minns Howard Tate, Dobie Gray samt Viola

Två legendariska soul-artister från USA och en svensk kåsör har lämnat oss.

Boggen lyfter på hatten för dem alla tre!

Johan E. Skoglund

tisdag 6 december 2011

Recension Birgit NIlsson Voice of a century

Voice of a century är en 10-cdbox som bjuder på operainspelningar med La Nilsson från 1949-1960. Absolut ingen booklett eller dylikt medföljer men detta är ändå omisskännlig musik.

På varje pappfodral står låttitlar opera, rollnamn, med sångare, kör orkester och dirigent, vilket år det hela spelades in, längd samt om det är live elle ri studio.

Visst bjuds det på en hel del Wagner men även Verdi, Strauss, Mozart, Beethoven och Puccini.

För bara 99 kronor kan detta mycket väl vara årets operaskiva alla kategorier. Ljudkvaliteten är förvånansvärt bra och Birgit sjunger som en gud i dessa inspelningar. Det är en enda lång stor höjdpunkt för operaälskaren som verkligen inte bör missas av någon med det minsta intresse i klassiskt musik.

Jag lyssnande igenom hela boxen i ett svep och den tog verkligen andan ur mig.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Recension Johny Cash The real Johny Cash

Sex tidiga album från 1950-talet med bonusspår samlade i en trevlig digipack med tre cd-skivor . Detta är omistligt lyssnande vars musikhistoriska betydelse verkligen inte kan överskattas.

Detta är stenhård country med drag av rockabilly som verkligen svänger så det svartnar. Även om det rör sig om långsammare traditionella hymner eller Cash egna coola kompositioner.

Att boxen dessutom säljs för futtiga sextionio pistoler gör inte saken sämre direkt (i affärer, på nätet finns den för ynka 49 men då tillkommer frakt). Musik lika oumbärlig som odödlig. Den digitala remastringen gör att ljudbilden är kristallklar. Den som vill ha ett djupblodande medföljande häfte med information om musiken och inspelningen lär dock bli besviken. Något sådan finns inte, men detta gör inget.

Musiken är lika fantastisk ändå.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Flera nya spännande skrivjobb på G

Återkommer med var ni kan läsa dem när dem publicerats.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Kluster i dagens NSD

Du hittar den här!

Johan E. Skoglund

fredag 2 december 2011

Intressant blogginlägg av Anders Ingvarsson

NSD:S chefredaktör Anders Ingvarsson har börjat blogga. Han kommenterar den kritik som riktats mot min recension av Malena Ernman. Ni hittar den här!

Välkommen in i bloggosfären Anders!

Johan E. skoglund

måndag 28 november 2011

Läs min recension av Norrbottens kammarorkester i lördagens NSD

Finns inte på nätet men läs den gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

onsdag 23 november 2011

Mycket skrivande och annat på g!

Därför inget bloggande på över en vecka.

Men nu är jag i selen igen.

Johan E. Skloglund

Recension Eldkvarn De berömdas aveny

Eldkvarns nya album De berömdas aveny bjuder på 12 låtar. Tio skrivna och sjungna av Plura, 2 skrivna och framförda av Carla. Plura kommenterar de senaste årets medieskriverier om droger och kärleksrelationer i välskrivna texter som alltid. Musiken är helt okej men inte mer. Bredbent muskelrock med en Springsteen-saxofon här och där. Någon låt är akustisk.

Detta är ett mellanalbum från gruppen men alltid intressant att få höra den inblandades syn på saken. Carlas låt om en häst är riktigt rolig.

Betyg; JJJ

Johan E. Skoglund

Recension Eldkvarn Stans bästa band 1971-2011

Eldkvarn har alltid tillhört favoriterna bland svenska rockband. Om någon undrar vad som står överst på min önskelista i år inför julen 2011 så är svaret självklart: Den stora eldkvarnboxen som släpps i början på december.

Som en aptitretare kommer denna trevliga dubbelsamling som innehåller bandets största hits samlade på två välfyllda cd-skivor. Den som nöjer sig med det mesta av det bästa och inte vill punga ut 800 kronor för boxen gör en rejäl anhalt här. Detta är pop och rock på svenska när den är som allra bäst. Oavsett om man skall somna eller festa är detta det perfekta soundtracket till livet med alla dess med-, och motgångar.

Skall bli spännande att få höra bandets nya skiva som kommer innan denna box där låtarna tydligen skall behandla bla. Pluras sk. Kokainskandal. Alltid lika intressant att få höra berättelsen utifrån huvudpersonens eget perspektiv.
I väntan på nytt album och retrospektiv box är detta perfekt lyssning.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Recension Amelia Gabrile Yared

Gabriel Yared har med Amelia skapt oerhört vackra ljudbilder till filmen om flygarässet Earharts liv. Detta är musik att drömma sig bort till. Från det inledande majestätiska huvudtemat bjuds inte på en enda tråkig sekund. Svävande tongångar som verkligen beskriver det som sker på filmduken . Musik som verkligen låter flyg på alla dess ledder oavsett om man har filmen som den skall beledsaga framför sig. Detta är den sortens filmmusik som är så stor att den fungerar lika bra även om man inte har sett filmen alls.

Alltid lika fascinerande att få höra hur någon tonsatt ett liv och ett livsöde som detta. Svepande orkesterklanger som åkallar de stora vidder där Amelia flög med vissa exotiska instrumentinslag som brukligt är i Libanonfödde Yrades romantiska alster.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Läs texter av mig i senaste guiden Boden

Jag har skrivit om olika jultraditioner och deras ursprung. Läs den här!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Lasse Brandeby





Lee Pockriss, som skrev bikini-låten, avled även han förra veckan.

Bloggen lyfter på hatten för dem båda!

Johan E. Skoglund

tisdag 15 november 2011

Recension av tre nya countryskivor

Tre amerikanska countryartister har kommit med varsin ny skiva som alla finns i limiterade deluxe-utgåvor. Därför samsa de tre i en recension.

Martina McBride har bytt skivbolag, varit medproducent och bidrag till flera av låtarna på hennes nya skiva eleven. Som vanligt när det gäller Martina är låtarna mer country än pop. En cover på en Train-låt ihop med bandets sångare skvallrar om i vilka marker vi rör oss. Detta är riktigt vassa låtar som sitter som en mutter i ett skruvstäd rakt av. Detta är varken nyskapande eller världsomvändande men likafullt omöjligt att värja sig ifrån. Omedelbara countrypoplåtar i slick produktion är aldrig fel.

Extra kul att Martina skriver personligt om sitt förhållande till varje låt i texthäftet.

Deluxe-utgåvan går bara att få tag på via kedjan Target i USA. Jag budade hem mitt ex hos Tradera. Den bjuder på fyra bonusspår i samma anda som resten av skivan, två musikvideos samt en bakomkulisserna-film från den ena videoinspelningen. Inte oumbärligt på något vis.

Efter några års tystnad efter den monumentala 4-cd-boxen med 43 helt nya låtar är Vince Gill tillbaka med nya skivan Guitarslinger. Långa välskrivna låtar där Vill varit inblandad i skrivandet av alla. Han spelar som vanligt gitarr som en gud och sjunger lika vackert. Låtarna är dock inte särskilt oumbärliga och ett lite mera eget uttryck hade man kunnat önska sig. Deluxe-utgåvan, som bjuder på fyra extra spår är lika lätt att få tag på som den normala så den som ändå skall köpa skivan kan gott lägga några extra kronor på att få den.
En helt okej skiva men inte mer.

Samma känsla får jag när Toby Keiths nya skiva Made in America stoppas in i cd-spelaren. Han har skrivit ett antal lättlyssnade låtar där bristen på humor och substans dock är total. Det är inte dåligt, bara tråkigt. De fyra live-covers som är bonus på den utökade utgåvan är dock helt okej.

Betyg till all tre; JJJ

Johan E. Skoglund

måndag 14 november 2011

Läs tre recensioner av mig I NSD

Wozzeck hittar du här!

Bodens orkesterförening finns här!

Gunnar Idenstam finns inte på nätet men läs dem gärna i papperstidningen idag.

Johan E. Skoglund

fredag 11 november 2011

tisdag 8 november 2011

Recension Dale Watson Caryin’ on

Likt Refreshments fortsätter Dale Watsson att oförtrutet ge ut skivor år efter år som I grund och botten bara är variationer på ett och samma tema. Så även låtmässigt. Men när de håller sådan här kvalité som på fjolårsskivan Caryin' on så förlåter man det faktum att några av låtarna är lite väl formulär 1A-akitiga till sin utformning. Som vanligt ett utmärkt komp som placerar Dales röst i centrum.

Varken nyskapande eller eget för fem öre. Men det var nog inte tanken heller.
Watson levererar vad publiken vill ha och bryr sig inte om trender eller låter någon kommersiellt inriktad skivbolagsnisse lägga sig i utformningen av musiken för att gör en mer topplisteampassad och radiovänlig. Bara det är värt ett stort beröm.
Detta är musik gjort med lika mycket kärlek som energi.

Betyg; JJJ



Johan E. Skoglund

Recension Donny and Marie

Vem kunde ana i början av året att Donny och Marie Osmond skulle släppa en helt okej country-skiva under 2011? Glöm bort de sönderopererade ansiktena de visar upp på bilderna i texthäftet. Strunta i att några riktigt lama covers av ex. vis. I swear smugit sig in. Orignallåtarna är riktigt bra popcountry som sitter som en smäck.

Betyg: JJJ

Johan E. Skoglund

Recension Marty Stuart Ghost tarin the studio-B sessions

Marty Stuart fortsätter att bjuda på sin traditionella country som är så långt från det radiostationera spelar man kan komma. Här har han gått in iden legendariska studio B och spelat in ett knippe oumbärliga låtar.

Hangman är en kuslig sak han skrev ihop med Johny Cash just före dennes död. Några instrumentalspår och några legendarer som gästartister skapar ett av förra årets bästa och mest helgjutna country-album.

Mest är det originallåtar men någon väl vald cover har också lyckats smyga sig in. Som alltid när det gäller Marty sitter text och musik klockrent ihop och kompet och produktionen är så där härligt rå som ramar in hans vildsinta stämma på bästa sätt.

Bättre kan det knappast bli.

Betyg, JJJJJ




Johan E. skoglund

måndag 7 november 2011

Bloggen mins Andy Rooney och Papa Bue

1949 började Andy Rooney ppå CBS. 1978 började han på CBS 60 Minutes där han fram till förra hösten levererade inte mindre än 1097 personligt hållna krönikor.

Den danske jazztrombonisten Papa Bue är död. Han ledde under många år sitt tradjazzband viking jazz band.

Andy blev 92 år och Papa Bue 81.

Bloggen lyfter på hatten för dem båda!




Johan E. Skoglund

fredag 4 november 2011

Recension Striggio Mass in 40 parts

Att 4o personer sjunger en mässa i olika stämmor är väl inte särskilt unikt. Jodå, om varje sångare sjunger varsin unik stämma, alltså 4o olika stämmor då blir det åka av. Ensemblen I Fagiolini under Robert Hollingworths säkra ledning skimrar likt en snödriva i vårsolen på denna magnifika inspelning.

Återupptäckt efter 400 år är Alessandro Striggios mässa i 40 stämmor. Även Thomas Tallis's 40-stämmiga motet Spem in Alium hörs här i en ny version för kör och orkester. Några av Storbritanniens främsta utövare på olika renässansinstrument ackompanjerar lysande de gudabenådade röster som utgöra sångarna. Detta är en himmelskt vacker skiva som ingen älskare av vokalmusik bör vara utan. Man slås vid varje genomlyssning hur läcker både själva kompositionernas uppbyggnad och framförande är. Den bifogade extraskivan innehåller verket i härligt flerkanalsljud och en intressant dvd-film om skivinspelningen. Missa mässan på egen risk!

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Om att tvingas gå i förtid från konserter, på grund av pressläggningsskäl...

Skriver NSDs chefredaktör och ansvarige utgivare Anders Ingvarsson initierat i dagens NSD när han svarar på en läsarfråga.

Jag har själv otaliga gånger tvingats gå i förväg från konserter och det är aldrig särskilt kul, men en del av yrkesrollen. Att inte hinna få uppleva Tommy Körberg framföra O helga natt under en julkonsert svider långt efteråt för en musikälskare.

Johan E. Skoglund

måndag 31 oktober 2011

Läs min recension av Josefine Lindstrand i dagens NSD!

Recensionen av konserten ihop med Norrbotten big band hittar du här!

Johan E. Skoglund

torsdag 27 oktober 2011

Recension Erik Hassle The Mariefred sessions

Har man samarbetat med Kents Jocke Berg är risken att misslyckas i princip obefintlig. Så att Erik Hassles nya mini-skiva bjuder på några oerhört starka låtar är ingen direkt överraskning. Han har hyllats både utomlands och i Sverige och här kommer ännu en stämma i hyllningskören. Detta är det svenska popundret när det är som allra bäst.

Jag införskaffade mitt ex på Statoil och fick då med ytterligare en EP från förra året som bonus. Den skäms inte heller för sig.

Detta är årets mest omedelbara skiva. En lyssning och du är fast, vare sig du vill eller ej.

Betyg; JJJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 26 oktober 2011

Recension Veronica Maggio Välkommen in

Veronica bjuder med Välkommen på ett perfekt soundtrack till simmarens cykelturer. Glad popmusik på svenska som gör att uppförsbackarnas tunga trampande känns som fjäderlätta steg på månen. Att Veronica alltid tycks lyckas omge sig med kreativa personer, som samtidigt lyckas få ut det där lilla extra ur henen fascinerar. Att Luleåsonen Christan Svarfvar, som varit violinsolist på flera klassiska konserter i hemstaden bidrar till de soliga stråkmattorna, är en extra trevlig bonus.

När en skiva består av enbart radiovänliga potentiella singelkandidater rakt igenom kan man inte annat än imponeras.

Betyg; JJJJ

Johan E. Skoglund

Flera nya skrivjobb på g!

Återkommer med var ni kan läsa dem när de publicerats.

Johan E. Skoglund

Läs en artikel av mig i senaste numret av Guiden Boden

Jag har intervjuat bankerna om vardagsekonomi. Finns här!
Johan E. Skoglund

tisdag 25 oktober 2011

Sådan här musik..

Görs inte idag. Observera Leif "Smokerings" Andersson som pressenterar låten.



Johan E. Skoglund

måndag 24 oktober 2011

Idag lyssnar jag på....

Martina McBrides nya CD Eleven som idag anlände med posten från USA. Recenseras på bloggen framöver.

Johan E. Skoglund

torsdag 20 oktober 2011

BBC Music Magazine

Jag har tagit upp en prenumeration på BBC Music magazine. En synnerligen trevlig tidning om klassisk musik med många skiv-, samt bokrecensioner och intressanta artiklar och intervjuer i varje nummer. Det presenteras också en kompositör och ett specifikt verk lite närmare i varje nummer. Men det som gör att tidningen hannar ett snäpp över konkurrenterna är att varje nummer åtföljs av en skiva med unika inspelningar gjorda av BBC under senare år.

Bachs Goldbergvariationer, hans bästa orgelverk, Resphigis romersk festival, Prokofjevs balett Askungen, en symfoni av Bruckner, Liszts variationer över dödsdansen för piano och orkester samt några av hans symfoniska dikter, det är alltid en fröjd att lyssna på en medföljande skivan. Likaså att läsa dess informativa texthäfte.

Kan varmt rekommenderas för den som vill bredda sitt kunnande inom klassisk musik.

Johan E. Skoglund

onsdag 19 oktober 2011

Recension Nisse Hellberg Flod av eld

Nisse fortsätter att leverera hörbara plattor. Flod av Eld är en rockig sak, som vanligt utan en enda dålig låt. Sylvassa melodier beledsagar tänkvärda texter som får en att stanna upp och tänka efter.

Chips Ks produktion och de medverkande musikerna klär låtarna i en agenäm musikalisk dräkt.

Varken nyskapande eller eget men ändå så väldigt bra.

Betyg; JJJJ


Johan E. Skoglund

tisdag 18 oktober 2011

Recension Gran Caanria big Band Straight Ahead

När jag nyligen upptäckte att Gran Canaria big band släppt en skiva blev första reaktionen förvåning. Jazz är väl inte det första man förknippar turistön med. Men ett storband har dom. Ett välsvängande sådant.

Den här skivan kan enkelt delas upp i fyra delar. Fem instrumentala Basie-nummer som man gör covers på rakt av. Fem jazzstandards som sjungs av den spanska jazzsångerskan Laura Simó. Två egna kortare kompositioner, en snabb och en långsam. Samt den avslutande nio minuter långa, softa, Gentle piece av den i Storbritannien bosatte kanadensiske trumpetaren, arrangören och kompositören Kenny Wheeler.

Detta är en genomtrevlig skiva där inget sticker ut. Basie numren svänger härligt och alla solister är på topp. Simó har en något opersonlig röst men gör absolut inte bort sig i dessa sammanhang. Denna skiva är så långt ifrån nyskapande man kan komma men likafullt en utmärkt partyjazz och cocktailskiva.

Betyg; JJJ



Johan E. Skoglund

måndag 17 oktober 2011

Läs tre recensioner av mig i dagens NSD

Maria I Buenos Aires hittar ni här.

Bodens stroband hittar ni här.

LED finns inte på nätet - än. Men den kommer nedan istället.


Jazz och rock i skönt möte

LED

Kulturens hus, lilla salen

Fredag kväll



Det brukar sägas att en bra låt är alltid en bra låt oavsett hur den spelas. Den som vill få ett klockrent exempel på detta borde ha bevisat fredagens konsert med LED i lilla salen på Kulturens hus. Trumslagaren Peter Dannemo ihop med sina fem blåsare bjöd på egensinniga och genialiskt intrikata arrangemang på ett knippe rockklassiker ur Led Zepekins odödliga skivkatalog såsom Dazed and Confused, Misty Mountain Hop, Four sticks och What Is and What Should Never Be. Att detta var fjärde konserten gruppen genomförde denna vecka hördes tydligt. LED är ett ohyggligt samspelt gäng som låter som om dem inte gjort annat här liver än att spela Zepelin-låtar i jazztappning.

Det som förenar jazz och hårdrock är svänget och gunget som är en essentiell del av båda musikstilarna. Dannemo och hans medmusikanter lyckas verkligen fusionera det bästa av båda världarna till något helt eget.

Peters långa arrangemang ger möjligheter för alla sex medverkande musiker att få visa upp sig solistiskt. Saxofonisterna dubblerar på klarinett och flöjt vilket vidgar ljudbilden ytterligare. Och Per-Åke Holmlander visar att tuban är ett underskattat jazzinstrument. Altsaxofonisten Thomas Backman bjuder på ett skönt klarinettsolo där hans samspel med Danemos trummor minner om Benny Goodmans och Gene Krupas mest hissnande dueller.

Alberto Pinton hanterar flyhänt både sin barytonsaxofon och den flöjt han biland byter ut den mot. Lika spelskickliga är trombonisten Mats Älmeklint och Nils Janson som verkligen bevisar att en trumpet kan låt både skört spröd och ettrigt hetsig.

Detta var den första av höstens två kvällar som jazzklubben Footprints arrangerar på Kulturens hus och det är bara att applådera dem eldsjälar som ser till att luleåpubliken bjuds på kvalitetsjazz av ypertsa klass. Synd bara att så få hade hittat hit. Detta var ett riktigt skönt möte mellan jazz och rock som fler borde ta sig tid att upptäcka. Spännande och innovativt är bara förnamnet.

Johan E. Skoglund


tisdag 11 oktober 2011

Recnsion William Perry Music for great films of the silent era

Naxos släpper sin andra CD fokuserad på enbart musik av William Perry. Han har tidigare även varit med på två CDs med musik av olika kompositörer. Skivan bjuder på ny arrangerade sviter av musik Perry skrivit till olika stumfilmer, i skivans två första stycken. Det tredje är musik han skrivit för, men som inte ännu använts i, olika stumfilmer.

Det här är gladlynt musik med en stor dos humor inblandad i partituren. Den som tar klassisk musik seriöst bör till varje pris undvika denna skiva men älskare av lättare tongångar, såsom undertecknad, finner mycket att njuta av här. Artisterna spelar alla på topp, både dirigent orkester och solister. Solisterna är dem som dessa verk skrevs för och Perry skriver själv initierat om musiken i Naxos, som alltid, lika välfyllda cd-häfte som inte lämnar något övrigt att önska.

En härlig skiva och en given vinnare mins sagt. Men det faktum att vissa delar av musiken är lite väl oegensinnig drar bort ett J från toppbetyget.

Betyg; JJJJ

Johan E. Skoglund

måndag 10 oktober 2011

Bloggen minns Ingvar Wixell

På morgonen nås jag av det tråkiga beskedet att Ingvar Wixell är död. Den luleåfödde operasångaren blev 80 år. I början på 2000-talet hade jag nöjet att se honom live på Malmöoperan i Tosca. En mycket angenäm upplevelse.

Han är också den ende som ett och samma år sjungit alla bidrag i den svenska melodifestivalen. I den internationella finalen gjorde han en kupp och sjöng Annorstädes vals på engelska. Absent friends blev det då.

Bloggen lyfter på hatten för en lång och mångfacetterad karriär.

Johan E. Skoglund

Många skrivjobb på G!

denna vecka är tre olika skrivjobb inplanerade för publicering omgående. Sedan håller jag på med lite grejer för framtida publicering. Se på bloggen framöver var ni kan läsa dem.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Monica & Carl-Axel Dominique i dagens NSD

Läs den här!




Johan E. Skoglund

tisdag 4 oktober 2011

Recension tre storbandsjazzskivor

H2 big band you're it.

Jazzed media fortsätter att skämma bort oss lyssnare med fantastiska storbands-cd. H2 är inte något undantag. Trumpetaren Bobby Shew har alltid varit en personlig favorit sedan jag såg honom live i Boden 2004.

Här är han i absolut toppform. Likaså co-ledaren Al Hood på trumpet. Den andra co ledaren, pianisten, kompositören och arrangören Dave Hanson har bidragit med skivans originalmaterial. Dessa nummer är riktiga munsbitar för storbandsjazzälskare. Så är också hans arrangemang av Big spender, Singin' in the rain, Blue in Green and Joy Spring. Solo-, och ensemblespelet på hela skivan är magnifikt. Lägg därtill en booklett med långa texter om låtarna och skivans tillblivelse och vi har en given kandidat till årets bästa storbandsjazzskiva 2011.

Kenny Werner & Brussels jazz orchestra Insititute of higher learning.

Näst kandidat är pianisten, arrangören och kompositören Kenny Werner som slagit sig ihop med Bryssels jazzorkester på en lika innovativ som egensinnig skiva. Förutom ett arrangemang på House of the rising sun så har Werner själv både komponerat och arrangerat de övriga fyra styckena, bl. a. en svit i tre satser. Spelet från belgarna är fullkomligt lysande och Werner bakom pianot likaså.
Åh, vilken skiva!


Ron Carters great big band

Ron Carter, kanske mest känd för att ha spelat bas med Miles Davis och Gill Evans på 1960-talet har på ålderns höst valt att spela in sin första storbandsskiva som ledare. Robert M. Freedman har skrivit det störtsköna arrangemangen och bidrar med en originalkomposition, Carter har skrivit två. Resten är standards såsom Caravan, Con Alma, Footprints, Saint Louis blues och Opus One. Alla låtarna är relativt korta mellan tre till fem minuter och det tretton spåren klockar in på 53 minuter. Detta är elegant jazz. Den försöker inte vara nyskapande och skall heller inte vara så. Carter har precis som H2 lyckats bjuda in sina bästa vänner att spela med honom och spelet är generellt på topp. Greg Gisbert, bekant från årets SJC i Luleå, är lysande med sin trumpet.

Vilka lirarre!

Betyg; JJJJJ till dem alla

Johan E. Skoglund

måndag 3 oktober 2011

Läs min recension av Norrbotten NEOs nya skiva i dagens NSD

Finns inte på nätet men läs den gärna i papperstidningen eller nedan.

Norrbotten NEO

The age of wire and string

Studio Acusticum

Inte för vem som helst!

Norrbotten NEO, Norrbottensmusikens ensemble för nutida konstmusik har släppt sitt debutalbum The age of wire and string. NEO har som mål att alltid ligga i framkanten när det gäller nutida konstmusik och denna skiva är absolut inget undantag. Den som gillar klassisk musik såsom exempelvis Beethoven och Haydn skrev den, lär bli förskräckt över den ljudbild som framkommer när skivan stoppas i cd-spelaren.

Detta är musik som är lika svårlyssnad som svårspelad. Men den som gillar modernistiska tongångar finner mycket att fascineras över här. Fem verk av lika många olika tonsättare, både svenska och utländska, pressenteras på den nästa timslånga skivan. Alla i NEO spelar på fyra av verken. Ett är för enbart flöjtisten Sara Hammarström.

Ensemblen vill vända sig till en internationell publik, vilket kanske förklarar varför den välskrivna texten i det medföljande cd-häftet enbart är på engelska. Men vill man försöka nå ut till en bred publik i hemlänet Norrbotten borde man nog inkluderat en svensk översättning. Även för en van läsare av engelska texter kan vissa formuleringar vara synnerligen svårtydda. Och för den som anser att denna skiva är en form av elitistiskt kultursnobberi, så förstärker häftet tyvärr bara denna uppfattning.

Verkligen inte en skiva för vem som helst men likafullt välspelad och visionär.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Helen Sjöholm och Luleå Kammarkör i lördagens NSD.

Du hittar den här!

Johan E. Skoglund

fredag 30 september 2011

onsdag 28 september 2011

Läs 2 texter skrivna av mig i senaste Guiden Boden

I senaste numret av Guiden Boden har jag skrivit en text om Centralskolans historia samt ansvarar för avsnittet vardagsekonomi där jag intervjuat förträdare för 3 lokala bankkontor.

Läs hela tidningen här!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Stefan Arnold i dagens NSD.

Finns inte på nätet men läs den gärna i papperstidningen

Johan E. Skoglund

tisdag 27 september 2011

Recension New Songs From The Big Band Era Paul Singerman

Nyskrivna vokala jazzsånger framförda av en anonym sångerska och ett storband som aldrig riktigt lyfter. När det kommer till kritan känns det hela ganska tråkigt och oinspirerande men man skall ge de iblandade meritpoäng för att de inte ger oss den ziljonte inspelningen av Gershwin, Cole porter etc. De två instrumentala numren är riktiga sömnpiller och sångerna är lite väl lika de redan existerande numren i the great american songbook men ett gott försök är det hursomhelst.

Om jag ville träna sällskapsdans så skulle nog skivan vara perfekt.


Betyg: JJJ

Johan E. Skoglund

fredag 23 september 2011

Vilken vecka!

Ikväll och i morgon kväll jobbar jag med en text som publiceras på måndag.

På tisdag kväll nästa vecka jobbar jag med en text som publiceras på onsdag. Då publiceras även ytterligare två texter av mig som redan är skrivna och klara.

På onsdag kväll jobbar jag med en text som publiceras på torsdag.

På torsdag kväll jobbar jag med en text som publicieras på fredag.

På fredag kväll jobbar jag på en text som publiceras nästa lördag.

Vilken vecka! Puh och åter puh! Men kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

torsdag 22 september 2011

Recension George Strait Here for a good time

Så är då äntligen George Straits nya skiva här. En riktig höjdare. Det skall sägas med en gång. Sju låtar har han skrivit ihop med sonen Bubba och Dean Dillon bland annat den allsångsvänliga titelmelodin som verkligen får en att dra på mungiporna. Likaså Blue marlin blues. Strait är medproducent ihop ned allestädes närvarande Tony Brown.

Bland balladerna märks Three nails and a cross, House across the bay och avslutande hyllningen till oss fans I’ll Always Remember You. Jessie Winchesters A showman’s life blir mäktig i Gorges version där Faith Hill medverkar med sin väna stämma i bakgrunden.

Detta är en oerhört stark platta med betydelsefulla texter satta till ytterst passande melodier. Som vanligt står Nashvilles studiomusikerelit för de stabial bakgrunderna som passar king Georges öst som hand i handsken.
Låten Poison skrev Chuck Cannon och Allen Shamblin redan 2004 men ingen vågade spela in den då texten inleds med att någon mär så illa att han nästan kräks. Se Chuck nedan berätta om detta i filmen nedan.

Vilken Skiva!

Betyg; JJJJJ



Johan E. Skoglund


onsdag 21 september 2011

Flera nya skrivjobb på g!

Återkommer med var och när ni kan läsa de när de publicerats.

Johan E. Skoglund

tisdag 20 september 2011

Recension Dear old Sverige Claes Jansson & Ola Åkerman quartett

Denna skiva har något år på nacken men det är 2011 jag upptäckte den och därför kommer en recension först nu. Ola Åkerman är en skicklig jaztrombonist det kan inge ta ifrån honom. Claes Jansson är en lika duktig jazzsångare. Här sjunger Jansson några visor i jazztappning uppbackad av Åkermans kvartett som förutom trombon även består av gitarr bas och trummor. Han har ett härligt driv i rösten som ger dessa gamla visbekanta nytt liv vilket även får tillskrivas kompets annorlunda utformning och utförande.

Förutom de välkända visorna av Cornelis Vreeswijk, Evert Taube och Olle Adolphson, alla välsjungna, ingår även några instrumentala spår signerade Åkerman själv.
Och det är här det problematiska börjar. Även om det inte är något som helst fel på dessa stycken, även om de inte är särskilt personliga i sin stil, så blir kontrasten mot spåren med Janssons sång alltför disparat. Det känns helt enkelt som två skivor i en. Två alltför olika skivor måste påpekas.

Man borde ha utvecklat de två olika koncepten och gett ut två skivor istället.

Betyg; JJJ

Johan E. Skoglund

måndag 19 september 2011

torsdag 15 september 2011

Recension Olle Adolphson Tystnaden smyger som en katt

Ibland tar det långt tid innan man pressenterar en recension av en skiva. Så är det med Olle Adolphson-boxen. Jag fick den i födelsedagspresent förra sommaren men först nu kommer en recension på bloggen. Nåja, den som väntar på något gott.

Som vanligt när det gäller boxar är det ett porträtt i helfigur som levereras. 10 cd-skivor, 1 dvd samt en tjock bok om Olle gör detta till en veritabel gulgruva för visälskare. Oerhört mycket är tidigare outgivet bland annat en hel del ur Sveriges radios arkiv. Det är även fascinerande att se vilken visforskare Olle var som sjöng in och återupptäckte äldre poeter och vismakare.

Som kalenderbitare imponerar även den fullödiga informationen om musiker, inspelningstillfällen med mera. Det hela bidrar till boxens musikhistoriska värde. Att bläddra i boken är lika spännande som intressant. Den medföljande DVDn är också synnerligen sevärd. En egensinnig poetisk film på en halvtimme gjord av Olle själv i början av 1990-tlaet och en 40 minuter lång vårkonsert från 70-talet slut, där Olle och hans gitarr är i högform.

Även andra artisters Olle-tolkningar fascinerar. Att Cilla Black spelat in det gåtfulla folket på engelska var en nyhet i alla fall för mig. Givetvis finns Olles alla klassiker med här men med 266 spår så blir det några upprepningar men även plats för en hel del mindre kända godbitar.

Mums fillibabba!

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 14 september 2011

Albumtittlar som väcker aptiten

30 november släpper Svante Thuresson en julskiva.

Ännu är bara titeln känd;

En Cool Jul - Och Hot Nytt År.


Men det räcker gott för att det skall börja vattnas i munnen. Vilken titel!




Johan E. Skoglund

tisdag 13 september 2011

Recension Sonya Hedenbratt 1951 - 1956

Lasse Zachrisson på Vax Records gör verkligen en kulturgärning när han ger ut äldre svensk jazz och populärmusik i välfyllda återutgåvor. Dubbel-cdn med Sonya Hedenbratts tidiga jazzinspelningar från 1950-talets början är sannerligen inget undantag.

Remastringen gör att dessa inspelningar verkligen låter fräscha. Men mycket beror också på Soynas fantastiska röst och hennes lysande medmusikanter. Idel ädel jazzadel såsom Putte Wickman Lars Gullin, Bengt Halberg, jan Johansson, Dompan och Siljabloo. Den senare i en skön duett.

CD 1 är 20 jazzstandards på engelska och CD 2 10 låtar på svenska. I det medföljande häftet publiceras fullödiga uppgifter om medverkande på de olika inspelningarna, många fina foton och en välskriven text av Lasse om Sonya. En hel del av denna jazzskatt har inte varit tillgänglig sedan då det begav sig vilket gör lyssnandet och värdet av denna utgåva än mer spännande.

Oumbärligt för en svensk jazzälskare är bara förnamnet på denna underbara utgåva som inte nog kan prisas. Sådan här musik görs helt enkelt inte idag. Punkt.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Idag tittar jag på...

... George Strait för att stilla min hunger tills den nya skivan kommer från USA.



Johan E. Skoglund

måndag 12 september 2011

Läs min recension av Norrlandsoperans symfoniorkester i lördagens NSD

Finns inte på nätet men i papperstidningen. Läs den gärna där!

Johan E. Skoglund

fredag 9 september 2011

Recension Ö deluxe Pernilla Andersson

Pernilla Andersson har valt att släppa en deluxe-utgåva av sitt album Ö från förra året. 4 nya låtar samt en musikvideo hottar upp anrättningen en aning. Hennes tolkning av Cornelis Saskia är fin. Även så de övriga tre nya låtarna inklusive melodifestivalbidraget desperados med sim omedelbara hook.

Har man redan skivan är detta dock inte så oumbärligt att den motiverar ett nytt köp men dem som inte har skivan kan lika gärna skaffa denna version direkt.
Då detta inte är ett helt nytt album blir det ingen fullpoängare denna gång.



Brtyg; JJJ


Johan E. Skoglund

torsdag 8 september 2011

Recnesion Niklas Sivelöv Frösöblomster

När Niklas Sivelöv gav ut Wilhelm Petterson Bergers kompletta Frösöblomster för piano 1998 så missade jag helt denna skiva. Nu har Naxos gett tu en nyutgåva, med nytt omslag, för 39 kronor. Bättre sent än aldrig.

Sivelöv spelar dessa nordiska nationalromantiska stycken med känsla och finess. Detaljrikedomen och klangrikheten går inte att ta miste på i dessa frejdiga inspelningar. Oavsett om det rör de snabbare eller mer långsamma delarna av musiken så genomsyras hela skivan av en spelglädje och äkthet som väl hörs när man lyssnar.

Som alltid hos Naxos är även cd-häftet en fröjd att bläddra i med djupa verkskommentarer om de olika böckerna med Frösöblomster och PBs liv.

En oumbärlig skiva som inte bör saknas i någon musikälskares samling. Detta är musik som aldrig är fel att sätta på och lyssna till.

Betyg; JJJJJ
Johan E. Skoglund

onsdag 7 september 2011

Beställa CD från USA - frakten lika dyr som skivan

Valde idag att klicka hem ett exemplar av George Straits nya skiva Here for a good time som släpps idag, från USA. Billigaste jag funnit skivan i Sverige inkl. frakt är 198 kronor och då fanns den inte i lager idag. Jag betalade 131 kronor inkl. frakt från USA. Både skivan och frakten kostade 65 kronor var. Jag hade kunnat välja billigare frakt och få skivan för 110 kronor men då hade det tagit längre tid att få hit skivan. Och jag vill ha min George Strait nu! Nu! Nu!

Att beställa skivor från USA är smidigt och billigt. Det gäller bara att se till så att man inte beställer för för stora summor (jag tror gränsen går vid ca 350 kronor) för då får man betala tullavgift och moms på beställningen när den väl anländer till Sverige.

Johan E. Skoglund

tisdag 6 september 2011

Även Toby Keith har nytt på G!

Nya singeln Made in America från kommande albumet Clancy's tavern är amerikansk patriotism när den är som bäst eller värst hur man nu ser det. Som vanligt hos Toby är dock melodin störtskönt medryckande och texten får man väl tolka hur man vill. Videon är dock ingenting för dem som ogillar USA-hyllningar.



Johan E. skoglund

Nytt på G från Martina Mcbride

Jag har alltid älska Martina Mcbrides röst. Men på de två singlar som är släppta från hennes nya skiva Eleven berörs jag inte särskilt mycket. Kan kanske bero på att jag inte har någon personlig relation till ämnena bröstcancer och tonårsdöttrar som fort växer upp.





Johan E. Skoglund

Recension This is Country Music

Brad Paisley fortsätter att släppa ifrån sig högkvalitativa countryskivor och den nya This is country music är definitivt inget undantag. Hans skickliga gitarrspel blandas med som vanligt texter som berör oavsett om de är tokroliga eller allvarsamma. Givetvis finns en instrumentallåt och en akustisk avslutande hymn.

Han har skrivit majoriteten av materialet med sina vanliga parhästar Chris Dubois och Kelly Lovelace. Melodier som sitter som tuggummi under en våt fotsula efter bara en lyssning. Som vanligt har Frank Rodgers gjort en strålande insats i producentrollen. 15 låtar och en speltid på 64 minuter och 49 sekunder kan tyckas som lite väl mycket country music för pengarna men här inte alls så fallet.

Gästlistan är som alltid imponerande. Carrie Underwood, Alabama, Don Henley, Blake Shelton, Sheryl Crow, Marty Stuart, Carl Jackson och Clint Eastwood. Han visslar och pratar störskönt och coolt i låten som heter just Eastwood. En fin hommage till spagettiwesternmusikens glansdagar.

Att peka ut vilka enskilda texter eller låtar som sticker ut är lika onödigt som omöjligt. Detta är en genomgående bra skiva som verkligen är en fröjd att lyssna på, från första låten till sista.

Betyg; JJJJJ














Johan E. Skoglund

måndag 5 september 2011

Läs min recension av Acrtic Lights cd i dagens NSD

Du hittar den här!

Johan E. Skoglund

Premiär för mitt eget företag/läs 2 intervjuer av mig i ny broschyr!

Näringslivsförvaltningen i Boden har gett ut en broschyr om sitt arbete med projektet Masterplan Boden. Där har jag intervjuat två företagare. Broschyren finns inte att läsa på nätet men läs gärna mina texter på papper om du kommer över ett ex.

Detta är f.ö. första uppdraget för min nya firma Johan E. Skoglund Textproduktion. Spännande att bli företagare men det är ju en hel del jobb med det administrativa.

Johan E. Skoglund

onsdag 31 augusti 2011

Bloggen mins David "Honeyboy" Edvards

Ännu en blueslegennd har gått ur tiden, 96 år gammal. Nedan kan ni se honom spela förra året. Han påstås vara den sista av de riktigt stora Mississippi delta blues männen som gått bort. Har man varit aktiv inom musiken under 8 decennier så är nog epitetet legend verkligen passande.



Bloggen lyfter på hatten

Johan E. Skoglund

tisdag 30 augusti 2011

Flera nya skrivjobb på G!

Mycket att göra nu vilket är kul. Pennan och tangentbordet glöder.

Johan E. Skoglund

måndag 29 augusti 2011

Recension Änglagård tredje gången gillt Per Andreasson

Björn Isfälts musik till Änglagård andra sommaren är en av den bästa svenska filmmusiken någonsin. Så det är tunga skor Per Andreasson har att fylla med musiken till trean. I inledande Änglagård Tredje Gången Gillt har Andreasson uppenbarligen inspirerats av Isfälts tema till tvåan. En helt okej uppdatering. Resten av skivan bjuder på lugna och avslappnande tongångar som är så där softa att ha på i bakgrunden då man skall somna eller bara vill slappna av.

Utan filmbilder är det inte mycket på skivan som sticker ut eller har en egen ton. Men allt framförs av en riktig symfoniorkester med sylvassa solister som spelar utmärkt skickligt. Att det faktiskt går att få tag på den här musiken, för 99 kronor dessutom, är en smärre bedrift i sig själv. Så det skall Athenzia Records/ginza.se ha all beröm för.

Betyg; JJJ



För den som är nyfiken på hur musiken låter används den i trailern för filmen nedan.


Johan E. Skoglund

fredag 26 augusti 2011

George Strait som tolkar Brooks & Dunn...

... är banne mig ingen dålig uppladdning inför helgens aktiviteter.



Johan E. Skoglund

torsdag 25 augusti 2011

Recension Refreshments Ridin´With The Refreshments

The Refreshments låter sitt rockabillytåg oförtrutet tuffa vidare. Årets skiva är stöpt i samma form som dem tidigare. Inte nyskapande för fem öre men det är ju heller inte det fansen vill ha. Visst, en låt är lite mer åt 60-talspop än 50-talsrockabilly men Joakim Arnells låtar är i grund och botten samma som förut. Han sjunger som alltid lika härligt avspänt. Likaså Johan Blom bakom sitt piano som tar sångmicken på tre spår. När det skall svänga så svänger det och balladerna är soft sköna. En småtrevlig Chuckberrycover har även smugit sig in.

Allt är likadant hos Refreshments precis som det skall vara, men något toppbetyg kan denna skiva inte rendera just därför.

Betyg; JJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 24 augusti 2011

Recension Dolly Parton Better Days

Dolly parton fortsätter att spotta ut sig högklassiga album. Better days är inget undantag. Tolv välproducerade country-låtar av bästa klass. Här blandas bluegrass med lite poppigare tongångar.

Som vanligt när det gäller Dolly är det genomgående högklass på texterna, lyssna bara på inledande In the meantime. En störskön känga till domedagsprofeter. Allt material har hon själv skrivit och det bjuds banne mig inte på en enda dålig låt.

Oerhört duktiga musikanter och kända körsångare bidrar till att skapa en härlig skiva. Dollys röst är det som vanligt inget fel på några låtar känns lite väl säkra kort ifrån hennes penna.

Betyg; JJJJ

Johan E. Skoglund

tisdag 23 augusti 2011

Bloggen minns Jerry Lieber och Nickolas Ashford

Två låtskrivargiganter har lämnat oss. Jerry Lieber skrev otaliga rockklasiker ihop med partnern Mike Stoller. Många av Elvis Pressleys största hits såsom Hunddog och Jailhouse rock.


Ashford var ju även sångare i duon Ashford & Simpson ihop med partner Valerie som han även skrev låtar med åt flera motownlegender bl. a. Aint no mountain higih enough och Don't stop till you get enough åt Michael Jackson.





Bloggen lyfter på hatten åt dem båda

Johan E. Skoglund


måndag 22 augusti 2011

George Strait har ny CD på G




Johan E. Skoglund

Nesser & Takida vs kritiker

Som recensent får man ibland höra vad de man recenserar tycker. Både positivt och negativt.

Jag har dock aldrig blivit polisanmäld.

Inte heller har jag börjat maila med den som klagar.

Det räcker så väl med att läsa mina recensioner för att veta vad jag tycker. Fast med en allt ökad ström av artikelkommentarer och sociala medier så lär väl åsikterna om recensenter bara öka.

Johan E. Skoglund

fredag 19 augusti 2011

Recension Totta Näslund Mil efter mil - En resa

Så har det då blivit dax för Totta Näslunds långa och mångfacetterade karriär att få boxbehandlingen. 10 cd-skivor ihop med en tjock och innehållsrik bok full med bild och text ger verkligen ett porträtt i helfigur av denna svenska sångargigant. Delar av materialet är tidigare outgivet och låtar från olika samlingsskivor finns här samlade på ett och samma ställe för första gången.

Det är en mäktig upplevelse att som jag under semestern sträcklyssna på dessa skivor. Från de tidiga åren i Nynningen och Nationalteatern via Tottas Bluesband till den framgångsrika solokarriären på senare år som gav honom en rejäl nytändning. Här finns i princip inte en enda dålig eller onödig låt. Detta är svensk musikhistoria när den är som bäst och oumbärligast.

Synd bara att den inte innehåller någon rörlig bild, samt att den som likt undertecknad redan har Tottas senare skivor i samlingen får mycket dubblettmaterial. Men detta ärbara radanmärkningar på en i övrigt perfekt sammansatt box. Vilken resa!

Betyg; JJJJJ.





Johan E. Skoglund

torsdag 18 augusti 2011

Lite Tony Bennett & Buddy Rich

kanske kan göra att regnet utanför fönstret tycks strila mindre.



Johan E. Skoglund

Den digitala musikförsäljningn går om den fysiska...

... läser jag här.

Inte alls förvånande men tråkigt tycker en skivsamlare som jag som vill ha fysiska exemplar att kunna hålla i handen och stoppa in i min skivhylla. Men samtidigt inser jag att utvecklingen inte går att stoppa. Och en tråkig bakåtsträvare är jag då rakt inte.

Men den dagen då jag skall föra över mina 1800 skivor till mp3s vill jag helst inte tänka på.

Johan E. Skoglund

onsdag 17 augusti 2011

Idag tittar jag på...

...Janie Ficke. Via nätet ex. vis. youtube kan man hela tiden stöta på nya bekantskaper, alltid lika kul och spännande.



Johan E. Skoglund

tisdag 16 augusti 2011

Recension Roffe Wikström Istället för tystnad

Roffe Wikström är tillbaka efter några års frånvaro från skivmarknaden med en svart platta. Djupsinniga texter bjuder han på till enkla melodier som sitter likt tuggummi i huvudet efter en endaste lyssning. Att läsa orden i det medföljande häftet stärker den känsla av äkthet som präglar dessa starka berättelser. Och att para ihop hans röst med Caroline af Ugglas för en duett är ett riktigt genidrag. Det sparsmakade kompet bidrar till den nakna rena ljudbilden.

En bra blandning av blues, country och roots-rock som berör ända in i märgen. Magnifikt och magiskt. Lätt en av råets bästa svenska skivor hittills.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

måndag 15 augusti 2011

Ladda ned Emmylou Harris låt The road gratis

Finns här!

En mycket stark låt där text och musik sitter som hand i handske.

Gratis är ju också alltid gott. Mums!

Johan E. Skoglund

torsdag 11 augusti 2011

Darius Rucker kommer till Sverige

Han agerar förband på Brad Paisleys två spelningar i slutet av månaden. En trevlig bonus för konsertbesökarna. Då släpps även hans album från förra året, Charleston, SC 1966, i Sverige. Brad Paisleys nya skiva This is country music ingår i en lång lista på skivor jag lyssnat igenom under min semester vilka kommer att recenseras här på bloggen framöver.





Johan E. Skoglund

Dagens nya ord är....

Vrålonani
Johan E. Skoglund

torsdag 23 juni 2011

Bloggen ösnkar glad sommar!

Bloggen önskar alla läsare en glad sommar. Nu tar den semesterledigt i några veckor men återkommer i början av augusti.



Johan E. Skoglund

onsdag 22 juni 2011

Birrogeneratorn är här - när kommer Skoglundgeneratorn?

Läser om Birrogeneratorn, en sajt där man kan få fram krönikor i sann Markus Birroanda framslumpande. När kommer Skoglundsgenratorn för recensioner?


Johan E. Skoglund

tisdag 21 juni 2011

Lite Vince Gill...

... piggar upp så här mitt i regent så här några dagar innan bloggen går på sommarlov.



Johan E. Skoglund

måndag 20 juni 2011

Bloggen minns Clarence Clemmons!

Det blir knappast bättre än så här!



Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

fredag 17 juni 2011

Staffan Heimersson 75 år och fortfarande hungrig på att skriva

Stfafan Heimersson 75 som sommarvikarierar på Aftonbladet säger i en intervju här att han vill jobba i 20 år till. Det är sådant som inspirerar. Hoppas jag fortfarande känner samma skrivlust om 42 år.

Johan E. Skoglund

torsdag 16 juni 2011

Recension att inspireras av.

Jag är ingen hårdrockare, det skall gudarna veta. Men det är absolut inte därför jag imponeras av Markus Larsons Whitesnake-recension. Det handlar om språket som jag inspireras och imponeras av.


Johan E. Skoglund

onsdag 15 juni 2011

Blues för en tia!

Alltid lika kul att upptäcka en skivpärla för blott en tia. Mike's Blue Groove är ett bluesband från Västerbotten vars skiva Sit down baby från 2002 jag först nu till min lycka upptäckt på ginza.se men sent skall syndaren vakna heter det ju. En riktig gitarr-, och munspelsbaserad stänkare som varmt kan rekommenderas.

Johan E. Skoglund

måndag 13 juni 2011

Omvärdering av skivor

Intressant och fascinerande hur man kan omvärdera skivor. När Eagles Long road out of Eden släpptes första gången tycket jag inte alls om den. Nu fick jag möjlighet att köpa en deluxeutgåva för 9 kronor. Oaktat priset låter den mycket bättre idag några år senare. Eller är det jag som blivit äldre och mer mognare, vuxnare, läs gubbigare, i min musiksmak? Jag fyller ju trotts allt 33 år om en månad.



Johan E. Skoglund

fredag 10 juni 2011

Recension Tommy Körberg Original album classics

Original album classics är en smart idé, ta tre, fyra eller fem album med en artist och ge ut dem i sina originalomslag i miniformat i papp. Stoppa dem i en box utan texthäfte eller dylikt. Visst, när det gäller återutgivningar av gamla LP-skivor så är dem i regel så korta att de lätt hade rymts två på en cd men känslan går ändå inte att ta miste på.

I år har fyra tidiga, digitalt re-mastrade album med Tommy Körberg släppts i detta format. Detta är en trevlig box om än den lättviktiga schlagerpopen dominerar. Tommy hade en mäktig röst redan för 40 år sedan. Lasse Samuelssons läckra arrangemang med mycket blås och stråkar på LPn Nature boy från 1968 med Tom som han då kallades är en fröjd för örat.

Likaså skivan från 1973 där han uppbackad av bland andra Monica och Carl-Axel Dominique tar sig an Birger Sjöbergs visskatt.

En trevlig liten box som är både kul och cool.

Betyg; JJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 8 juni 2011

Recension I vår tid Gustaf Sjökvist

Naxos serie Swedish choral society framstår alltmer som en av de största kulturgärningarna inom svensk musik på senare år. Fantastiskt välfyllda skivor som speglar den svenska körtraditionen ur flera olika aspekter. Här har turen kommit till Gustaf Sjökvist som med ett välkomponerat program bjuder på musik både med sin egen Kammarkör och Storkyrkans kör som han basat för i så många år.

I vår tid är namnet på en platta som verkligen är en körgottpåse av bästa sort. Här finns en hel del nyskriven kyrkomusik signerad Sven-David Sandström och samtida svensk körlyrik från Anna Cederberg Orretegs och Nils Lindbergs pennor. Från utlandet kommer Eric Whitacre med en fin tonsättning av en Octavio Paz dikt och Arvo Pärt.

Karl-Erik Welin, Gustav Mahler och Gösta Nyström rundar av en trevlig timmes a-ca-pella sång av bästa sort.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

torsdag 2 juni 2011

Recension Svante Thuresson Regionala Nyheter Stockholmsdelen

Att låta Svante Thureson tolka låtar om sitt älskade Stockholm på ett konceptalbum låter som en så självklar idé att man måste ställa sig frågan varför det sker först nu? Men den som väntar på något gott väntar inte för länge heter det ju som bekant och här får vi sannerligen ett bra bevis på att detta stämmer.

Svantes röst har nog aldrig låtit mer naturlig och enkel än här. Han tar sig an dessa sånger med en outsinlig energi. Kul också med låtvalet. Här finns ingen Taube, Cornelis, Bellman eller Carl-Anton. Nej det är Kent, Olle Ljungström, Mauro Scocco, Ulf Lundell och Eric Gadd som står för originalen. Enda Klassikern står Olle Adolphson för.

Johan Norbergs produktion är sylvass och bidrar till att framhäva Svantes härliga röst på en riktig liten skivpärla som verkligen inte bör missas. Tolkningen av Kents Columbus är fantastisk och måste vara årets låt hittills alla kategorier.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

måndag 30 maj 2011

torsdag 26 maj 2011

Recension Jonathan Pasternack Brahms & Bartók

Jonathan Pasternack är en ung dirigent som låter tala om sig med en fantastisk release på Naxos. Brahms första symfoni finnas redan i en utsökt inspelning på samma bolag gjord för något år sedan med Marin Alsop och London-filharmonikerna. Men denna inspelning är jämsides med föregångaren. Här är det Londonsymfonikerna som spelar och som det gör det.

Pasternack lyckas få fram urkrafter när han kramar varenda droppe ur ”sin” orkester. Både i Brahms och i Bela Bartóks ballettmusik The Miraculous Mandarin svänger det så det svartnar.

Läckert och häftigt är bara förnamnet.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 25 maj 2011

Läs 3 texter av mig i senate guiden Boden.

Jag har skrivit om så vitt skilda ämnen som gamla hus, grundläggande vuxenutbildning och vardagsekonomi.

Återkomer med länk så fort senaste numret kommit upp på nätet.

Johan E. skoglund

tisdag 24 maj 2011

Recension Great British anthems Vassari Singers

Duktiga vokalensembler växer upp som svampar ur jorden och Vasari Singers är inget undantag. Skivan Great British anthems bjuder som titeln påbjuder på körmusik av bland annat William Walton, Gustav Holst och Gerald Finzi. 7 verk oftast med en speltid på lite över 10 minuter.

Jeremy Backhouse leder sina sångare med herrans tukt och förmaning i dessa oerhört vackra stycken. På några medverkar även den synnerligen välspelande organisten Jeremy Filsell. Tonbridge School chapel bjuder på en ljudbild lika magnifik som byggnaden själv tycks vara enligt bilderna på internet.

Detta är en skiva som ingen älskare av anglosaxisk körmusik bör vara utan. Dock saknas texter i häftet. Och på nätet finns inte alla att ladda ned. Så en fullpoängare blir det inte, men nästan.

Betyg; JJJJ

Johan E. Skoglund

fredag 20 maj 2011

Recension Björn Häger Reporter en grundbok i journalistik

Björn Häger, journalistutbildare och journalist med erfarenhet från flera stora, kända redaktioner levererar här en journalistisk bibel som man verkligen kan återvända till. Den bjuder på en bredd och ger insikter inom många olika områden allt ifrån intervjuteknik i radio och TV till korrekturtecken förklaras pedagogiskt med aktuella exempel. Det finns ett fylligt avsnitt med källor, litteraturtips, för vidare läsning och kontaktinformation till olika myndigheter. Även stavning tas upp.

Björn skriver på ett lika kunnigt som smittande sätt vilket gör att man som läsare dras med och vill fortsätta sin läsning oavsett om et handlar om tekniken eller yrkets utveckling. Detta är en tjock bok jag säkerligen kommer att han nytta av framöver.

Kan inte annat än varmt rekommenderas.

Mumma för den journalistiskt intresserade.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

torsdag 19 maj 2011

Recension Anna Wilson Countrypolitan duetts

Den amerikanska singer-songwritern Anna Wilson bjuder på skivan på 10 country-klassiker i forma utav duetter med kändisar såsom Ray Price, Connie Smith, Kenny Rogers, Lady Antebellum, Ketih Urban och Rascal Flats. Blås och stråkar bidrar till den jazziga stämningen som inramar dessa välkända klassiker. Walkin' after midnight är häftig i sitt kraftfulla brassarrangemang men balladerna dominerar en soft cool cocktailplatta. Egna låten i will never know smälter fint in i sällskapet.

Detta är ingen kioskvältare men en helt okej skön liten skiva där formen är mer intressant än slutresultatet.

Betyg; JJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 18 maj 2011

Hugh Laurie släpper bluesskiva.

Allas vår DR House och Wooster från tv släpper en bluesskiva. Spela piano kan han uppenbarligen men "sången" gör ont inom mig.



Jo´han E. Skoglund

Mycket skrivande på G

Håller på och färdigställer två texter. Därför lite bloggande senaste veckan.

Johan E. Skoglund

tisdag 10 maj 2011

Läs två recensioner av mig i NSD!

I lördagens tidning Raj Raj Band som ni hittar här!

I gårdagens tidning finns en text om Nederluleå Kyrkokörs framförande av Händels Messias. Den finns här.

Johan E. Skoglund

onsdag 4 maj 2011

tisdag 3 maj 2011

Flera nya skrivjobb på g!

Idag fick jag bekräftelse på inte mindre än 5 olika skrivjobb som väntar framöver. Kul när jobben trillar in. Återkommer med var och när ni kan läsa de då de publiceras.

Johan E. Skoglund

måndag 2 maj 2011

Siw Malmkvists vaggvisa är kuslig

Jag blir då inte sugne på att sova när jag ser denna gråa dystopi som IKEA målar upp i sin sängreklam med Siw Malmkvist.



De andra vaggvisorna i kampanjen är dock lite gladare.

Johan E. Skoglund

Red Hot Max 30 years of slapping and twanging

En svensk arbetshäst inom Rockabilly-genren firar 30-årsjubileum med att ge ut en skiva med lika många låtar. 30 välklingande spår där kärleken till musiken ibland överskuggar den något enformiga ljudbilden. Nya kompositioner signerade max själv blandas med äldre material och ger lyssnaren närmare 80 minuter högoktanig rock´n’roll som inte slutar svänga en endaste sekund från start till mål.


Toppa det hela med en booklet fylld av artistens historia och full lista över medverkande på varje spår, vilka skivor dem kommer ifrån och låtlängder och vi har en vinnare på alla plan.

Betyg; JJJJJ
Johan E. Skoglund

fredag 29 april 2011

Morberg & GW som docka

När jag var liten fanns Barbie och Ken. Sedan kom Turtels och Transformers. Nu är det tydligen Per Morberg och Leif GW Persson som gäller.

Johan E. Skoglund

Ett måste vid grillen i sommar eller i bokhyllan?

Johan E. Skoglund

torsdag 28 april 2011

The Mavericks...

..är aldrig fel att lyssna eller titta på.



Johan E. Skoglund

onsdag 27 april 2011

Läs min intervju med Jonna Löfgren i senaste Guiden Boden

Jag har per mail intervjuat Bodentjejen som blivit ny trummis i Glassvegas. En fascinerande resa onekligen. Du hittar tidningen här.

Johan E. Skoglund

tisdag 26 april 2011

Recension av två actionsoundtracks

Broken Arrow
En dubbel-cd från entusiasterna på Lalaland records som äntligen ger Hans Zimmers potenta musik rättvisa. Duane Eddies gitarr är så på och den övriga ljudbilden kompletterar det ökenlandskap den skall beskriva på ett mästerligt sätt. Med en välfyllt häfte med information om musiken och filmen med spår för spår kommentarer är detta en fullödig femetta. Detta blir något att ha i lurarna nu när isen är borta från gatorna och man kan cykla i takt med musiken. Mästerligt och Maffigt. Mums!

Speed 2
Mark Mancina bjuder på en riktigt häftig musikalisk resa värdig den lyxkryssare som spelar huvudrollen i denna actionfilmsuppföljare. Med ett välfyllt häfte om varje spår och musiken är det en fascinerande resa lyssnaren tas med på, ännu en gång tack vare Lalaland-records entusiaster. Från inledande klassiska 20th century fox fanfaren bjuds på en pulserande och högoktanig musikfärd värdig rå action.

Betyg till båda; JJJJJ

Johan E. Skoglund

torsdag 21 april 2011

Glad påsk önskas alla bloggläsare!


Johan E. Skoglund

Recension Maria Novena chamber choir Nina Kronlund

Den finska kammarkören Novena under Nina Kronlunds taktsäkra ledning är en fröjd att lyssna på. Skivans Mariamusik är så där innerligt kontemplativt vacker som bara körmusik kan vara.

Man bjuder på ett brett spektrum ur musikhistorien ända Hildegard von Bingen via Byrd, Paletrina, Grieg, Bruckner, Poulenc, Holst, Britten och Pärt till verk specialskrivna för ensemblen. Det hela är ett samarbete med en mosaikkonstnär vars vackra konstverk pryder texthäftet.

Nära en timme ren och skär körmagi som blir en utmärkt avstressare under årets påskledighet.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Peter Matteis nya CD i dagens NSD

En högtidsstund för operaälskare!

Great baritone arias

Peter Mattei, kungliga filharmonikerna, Lawrence Renes dir.

(BIS/Naxos)



Knappt har Peter Mattei hunnit pusta ut efter den andra Matteifestivalen innan det är dags för luleåsonen att släppa sin andra soloskiva. Den första, en julskiva, kom ju så sent som i höstas.

Titeln Great baritone arias är ganska så självförklarande. Peter har fått välja och vraka i operahistorien och ihop med Kungliga filharmonikerna under Lawrence Renes träffsäkra ledning bjuder han på 15 välvalda utsnitt ur ett antal musikdramatiska verk. Mångsidigheten hos Mattei märks inte minst i hur lätt han glider mellan skivans olika språk. Franska, tyska, engelska, italienska eller ryska. Inget är honom främmande vad gäller frasering på en ständigt hög nivå.

Faktotum-arian ur Rossinis Barberaren i Sevilla är det enda här som synes vara ett medvetet val för att alla barytonsångare med självaktning skall ha spelat in stycket. Men i ett så här läckert framförande känns den välbekanta melodin ändå ny och fräsch. Peter bjuder givetvis på utsnitt ur de Mozart-operor han framfört under sina festivaler och det är liksom övriga spår på skivan glimrande.

Oavsett om det är Wagner, Tchaikovsky, Gounod eller Britten som komponerat det hela låter det som om det var skrivet direkt för denna bastanta baryton. Att ta operarepertoarens allmängods och göra de till något eget, det är verkligen stor konst. Lägg där till en fantastisk ljudmix i SACD-format och ett fullmatat texthäfte med sångtexter översatta till engelska och i original, information om vem, var och när varje stycke framförs i respektive verk och vi har en högtidsstund som ingen operaälskare bör sakna där hemma i skivhyllan. Rekommenderas varmt och villkorslöst!

Johan E. Skoglund

onsdag 20 april 2011

Nytt skrivjobb på G!

Återkommer med när och var när texten publicerats.

Johan E. Skoglund

torsdag 14 april 2011

Ännu ett skrivjobb på G!

Kul när dem skrivs samma dag man får frågan och publiceras redan dagen efter. Snabba ryck är alltid lika spännande.

Återkommer i morgon med vad det gäller.

Johan E. Skoglund

onsdag 13 april 2011

Nytt skrivjobb på g!

Återkommer med var och när, när texten publiceras.

Johan E. Skoglund

fredag 8 april 2011

Bloggen minns Burken!

Leif Björklund har lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten för ännu en rock'n'roll-pionjär. Johan E. Skoglund

torsdag 7 april 2011

Recension Dont fence me in Bohuslän Big Band, Nils Landgren & Collin Towns

Enligt texten i digipacket så tog det några år för Collin Towns att färdigställa de arrangemang på 11 Cole porter klassiker han gjort för Bohuslän Big Band och Nils Landgren som solist på Trombon och sång. Anledning är att han Towns inte ville att dessa klassiker skulle låta uttjatade utan han ville klä dem i helt nya dräkter. Dessa versioner är dock inte särskilt upphetsande. Han hade gärna fått hålla på några år till. Sämst är Miss Otis Regretts där Towns själv gästar med ett talat parti. Gäsp och åter gäsp. Bohuslänningarna och Nils Landgren har gjort mycket bättre skivor tidigare. Dock växer inte svenska storbandsjazzskivor på träd och spelet är absolut inte alls dåligt. Bara tråkigt. Betyg; JJJ Johan E. Skoglund

onsdag 6 april 2011

Invald i valberedningen för Publicistklubbens Norrbottenssektion

blev jag på gårdagens årsmöte. Ett årsmöte som hölls samma dag som PK årsbok 2011 damp ned i brevlådan. Alltid lika intressant läsning om villkoren och utvecklingen inom journalistiken. Innan årsmötet var en intressant debatt om kriminaljournalistik. Så nu kan jag lägga ledamot i valberedningen för publicistklubbens Norrbottenskrets till mitt CV. Kul! Och tack årsmötesdeltagare för förtroendet. Johan E. Skoglund

tisdag 5 april 2011

Glad vår!

Våren är äntligen här!



Johan E. Skoglund

måndag 4 april 2011

Bloggen minns Rock-ragge!

Ännu en tidig rockpionjär har lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

fredag 1 april 2011

Glad fredag!



Johan E. Skoglund

Recension Sammy Nestico and the SWR big band Fun time and more

Den fjärde skivan med Sammy Nestico och det tyska storbandet SWR big band bjuder absolut inte på något nytt. Alla spåren är tidigare utgivna på de tre skivor samarbetet dem både mellan redan gett upphov till. Skillnaden som titeln anger är att dem hör framförs live. Gott så, dessa framföranden är alla högoktaniga men någon låt som inte redan fans studioinspelad kunde vi väl bjudas på? Betyg; JJJ Johan E. Skoglund

torsdag 31 mars 2011

Väntan är över!

Recension på bloggen framöver av två nya skivor från Naxos.


Johan E. Skoglund

onsdag 30 mars 2011

Idag väntar jag otåligt...

På min beställning från Naxos. De spelar nog ingen roll hur gammal jag blir. Tvingas jag vänta på en skivbeställning längre än planerat bli jag som ett barn på julaftons morgon.

Johan E. Skoglund

måndag 28 mars 2011

Läs åtta recensioner av mig i dagens & lördagens NSD.

I helgen har jag varit på Swedish Jazz Ceelbration. Där recenserade jag åtta olika akter. Recensionerna som finns i lördagens och dagens NSD finns inte på nätet men jag lägger ut dem nedan. Då jag inte själv läst tidningen kan rubrikerna mycket väl vara annorlunda där. Håll till godo!



MA Numminens nyfolkliga allmogejazzkapell
Lilla salen
Torsdag kväll

M. A. behöver inga bleka kopior
Att beskriva det som M.A. Nuuminen och hans medmusikanter levererar från scen med ord är svårt. Det ligger något helt eget över detta finska fenomen som är så unik som bara ett stort geni kan vara. Vem annars skulle få för sig att tonsätta den tyske filosofen Ludwig Wittgensteins texter och översätta dem till svenska? En svit i sex satser varav fem framförs här till Pedro Hietanens egensinniga pianoarrangemang. Sedan lämnar Pedro pianot åt Jani Uhlenius och hänger på sig ett dragspel, Pekka Sarmanto ansluter bakom basen och M.A. spelar med trumvispar på en telefonkatalog.

Lika fascinerande som M.A.s sångstil är hans kärva finlandssvenska mellansnack där frasen tack människor återkommer flera gånger. Publiken skrattar så de tjuter åt hans förklaringar till vad som komma skall.

Alla fyra bjuder på sylvassa solon. Gamla standards som Jeepers Creepers, Singin’ in the rain och All of me, i egna svenska översättningar, blandas med egna låtar som Med min kvinna i riksdagshusets park. Det svänger rakt igenom hela kvällen från första stund till avslutande extranumret Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig. Lite scatsång smyger sig också in vilket bara ökar på M.A.s säregna frasering och sångteknik yterliggare. Detta är sjuttio mycket fascinerade minuter publiken bjuds på. Det kan tyckas som om världen behöver fler vokala konstnärer av Numminens typ men så är inte fallet. Han är så unik att det räcker med en M.A. Alla andra vore blott bleka kopior.

Johan E. Skoglund

oulu allstar big band – goes heavy, Jarkko Ahola sång Tappio Maunuvaara dir.
stora salen
Fredag kväll


Hårdrock + storbandsjazz = Nja?
Att tolka kända hårdrockslåtar i storbandsarrangemang kan tyckas mer kitch än kul. Men faktum är att båda musikstilarna har ett inneboend gung i sig. Något som vill ut. Jarko Ahola har mycket som vill ut. Hans starka pipa är inte att leka med. Han bildar ihop med Tapio Maunovara och hans Ouolo all star big band en något udda fågel i jazzfamiljen. Som icke hårdrockare ställer man sig tveksam till det som strömmar ut från scenen. Queen, Ronnie James DIo, Manowar, Kiss och Black Sabaths låtar i ny kotsym låter bara konstigt i ärlighetens namn.

Men det svänger något så infernaliskt och storbandets alla solsiter är på topp. Publikens hårdrockare verkar begeistrade och headbangar glatt med när sångaren så gör. Utan att framstå som en kultursnobb som inte gillar hårdrock var detta ett svårbedömt möte för en som vanligtvis inte lyssnar på genren. Jazzälskaren säger dock definitivt nej. Alla galna idéer måste inte genomföras.

Johan E. Skoglund


Marie Boine Band
Stora salen
Fredag kväll

Mäktigt och medryckande Marie!
Marie Boine, den främsta nutida uttolkaren av den samiska jojktraditionen tar med sig ett tajt band när hon närapå fyller hela stora salen under fredagskvällen. Trummorna går som en röd tråd genom hela spelningen. Även trumpeten, de elektroniska bakgrunderna och den stora bildskärm som visar rörliga nordliga vinterbilder bakom henne återkommer ständigt.

Hela låtlistan karaktäriseras av ett genomgående flow från inledande Gola Gola, hör stammoderns röst. Att man som åhörare inte kan ett endaste ord samiska spelar ingen roll. Detta är en stor scenisk upplevelse där jojk, dans, musik, bilder, klädsel och ljussättning blir till ett enda stort allkonstverk som skall upplevas live. Alla medverkande ger verkligen sitt yttersta och levererar en musikalisk bryggd som visar på varför Marie Boine i år kan fira 25 år som skivartist.

Publiken låter sig hänföras av det suggestiva som fyller stora salen till minsta kvadratcentimetern. Bra musik är den som berör även om beröringspunkterna med det som berör egentligen inte är så många hos åhöraren. Så är fallet här. Medryckande och mäktigt Marie.

Johan E. Skoglund


Sarah Riedel Timeline
Konsthallen
Fredag kväll

Suveränt Sarah!
Sarah Riedel har på senare år stigit fram som en av de mest intressanta sångerskorna på den samtida svenska jazzscenen. Innan konserten börjar får hon fylla i en stimraport så radion, som sänder live, vet till vem ersättningen skall betalas ut. I fälten för kompositör, textförfattare och arrangör står ett och samma namn rakt igenom. Hennes eget.

Uppbackad av elgitarr, akustisk bas, trummor och en stråkkvartett bjuder hon på spännande långa engelskspråkiga låtar. Come winter, The storm, This is och Spring alla har de gemensamt att de sätter hennes suggestiva röst i centrum. En röst som är egensinnigt vän när hon sjunger sina texter, som ofta är fyllda av en påtaglig svärta. Alla sju medmusikanterna manifesterar en musikalitet som verkligen är något extra. Scenen, konsthallen timman före midnatt, med bara ljus på artisterna och i övrigt mörkt, är också den perfekta inramningen till det som bjuds.

Den kärva instrumenteringen, stråkarna till trots, låter åhörarna ta del av ett stort konstnärskap i det lilla. Ibland är det allt som krävs för att riktigt beröra. Suveränt Sarah!


Marilyn Mazour group
Lilla salen
Lördag Eftermiddag

Oväntat och spännande
Marilyn Mazour och hennes svensk-danska jazzkvartett bjuder på furiös fusion som verkligen måste vara lika intressant att spela som den är att lyssna på. Hon uträttar stordåd bakom sina trummor och andra slagverksinstrument, bland annat en keramikkruka. Men detta är lika mycket en kollektiv upplevelse - där alla fyra inblandade har lika stor del i framgången.
Klavs Hovman på elbas, Fredrik Lundin på sax och flöjt samt den svenske gitarristen Krister Jonsson presterar alla glödheta solon av det mer expressiva slaget. Kristers avslutande ballad med långt gitarrsolo och Fredrik på altflöjt, samt Marilyns Magic box hör till höjdpunkterna. En timme där alla låtar flyter in i varnadra blir till en enda lång jamsession. Åhöraren behöver bara följa med med öppna sinnen. Sådan här musik skall med fördel upplevas live, utan det inspelade mediets begränsningar. Här är fyra musiker som vågar tänja gränserna för vad som kan uträttas med sina respektive instrument, både på egen hand och tillsammans. Det är oftast de oväntade som är det mest spännande.
Johan E. Skoglund


Dizzie Gillespie Symphonie Session
Stora salen
Lördag kväll

Riktigt, riktigt bra
Dizzie Gillespie spelade in sju av sina största succéer i nya arrangemang med pianotrio och symfoniorkester. Det är detta program som Uleåborgssymfonikerna har med sig i bagaget när man intar stora salen. Att fylla Dizzies skor är inge enkel uppgift men Greg Gilbert lyckas med bravur med sitt sköna spel på både trumpet och flygelhorn.
Hans komp går inte av för hackor det heller. Cyrus Chestnut är en stor musiker, där han huserar bakom sin flygel. John Lee, elegant spelandes elbas, är även trevlig presentatör av sin forne spelkollegas kompositioner. Och unge trummisen Drew Mackasek imponerar stort. Addera en sylvass orkester ledd av Jukka Myllis och vi har ett dreamteam. Manteca, Con Alma och A night in Tunisia är alla glimrande i dessa kraftfulla framföranden.
Innan jazzkvartetten avslutar med softa extranumret I can't get started så säger Lee att detta är den bästa orkester man framfört programmet med. Som publik kan man inte annat än ta honom på orden. Detta var riktigt, riktigt bra.
Johan E. Skoglund


Bugge Wesseltoft
Lilla salen
Lördag kväll

Fascinerande och gränslöst
Det är en händelse som ser ut som en tanke att Bugge Wesseltoft, den norske musikern som använder sig av både syntar datorer och allehanda elektroniska manicker som komplement till flygeln spelar samma timme som elförbrukningen skall minska under Earth Hour.

Hans tid i lilla salen bjuder på fyra långa stycken som inte närmare presenteras. Bugge bara spelar. Vill man veta vad låtarna heter, gå in på hans hemsida och se efter på hans senaste skiva Play, varifrån de kommer. Själv har han inte titlarna i huvudet just för tillfället.

Och när man lyssnar på hans blandning av folkmusik, synt och electronica är låttitlarna något som man inte alls känner någon avsaknad av. Långa tonsjok som bara är. Materialet hade lika gärna kunna framföras på en rockfestival eller en klassisk dito. Gränslös musik i ordets rätta bemärkelse. Kompositionerna börjar oftast med vänt spel på flygeln som via ljudeffekter och loopningar sedermera muteras till något helt annat. Musik som kräver allt både av artist och åhörare. Fascinerande var ordet.

Johan E. Skoglund


Dee Dee Bridgewater & Norrbotten big band
Stora salen
Lördag kväll

Ännu ett framförande gör varken till eller från
Norrbotten big band har under årens lopp skämt bort konsertbesökare i Norrbotten och annorstädes med celebra solistbesök. Dee Dee Bridgewater är ännu ett av dessa. Färsk grammyvinnare för sina Billie Holiday-tolkningar, framför hon dem. Och hon gör det helt okej.

Storbandet under Håkan Broströms ledning, och delvis arr., spelar som vanligt fantastiskt. Dee Dee sjunger som en gudinna när hon scattar och tar i och levererar ett roligt mellansnack. Ändå känns det som att något fattas här. När hon för andra gången kommer av sig och får be bandet ta om God bless the Child, ursäktar hon sig med att man bara hunnit repa igenom materialet en endaste gång igår. Kanske är det det som är problemet? Eller att klassiker som All of me, Lover Man och A foggy day in London town är just klassiker. Framförda tusentals gånger innan. Ännu ett framförande gör varken till eller från.

Och att bara bjuda på nio låtar utan något extranummer är snålt, mycket snålt. Men det kanske är festivalens dramaturgi. Alla, oavsett hur stor du än är, får max en timme och tio minuter. Varken mer eller mindre.

Johan E. Skoglund

torsdag 24 mars 2011

Dagens ord är...

Sextortyrkammare

Johan E. Skoglund

Att undvika jag i recensioner

Som frilansare undviker jag medvetet ordet jag i recensioner men de är det tydligen inte alla som gör

Johan E. Skoglund

onsdag 23 mars 2011

Bloggen lyfter på hatten för Pinetop Perkins

För några veckor sedan blev han den äldsta grammyvinnaren någonsin, 97 år gammal. Nu har han somnat in



Johan E. Skoglund

Läs min intervju med Babsan i senaste guiden Boden!

Jag har även inteervjuat Daniel Rönnbäck samt gjort en intervju om Bodens kommuns nya e-tjänster.

Läs dem här!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Vart tog alla hundar vägen? i gårdagesn NSD

Texten finns inte på nätet så jag lägger även ut den än. Har inte läst tidningen än, så rubriken kan vara annorlunda.


Opretentiös revyhistoria
Var blev alla hundar av?
Sagateatern Boden
Måndag kväll
Hasse Å Tages låtar och sketcher är så djupt rotade i den svenska nöjeshistorien att de aldrig känns fel att plocka upp den igen. En snögloppig gråmulen marskväll i Boden känns det riktigt värmande att få slå sig ned i Sagabiografens röda plyschfåtöljer och låta Skellefteås stolthet Ann-Kristin Hedmark med sina kompetenta kompmusiker ta oss i publiken med på en resa längs minnenas allé.
När det gäller materialet så har man en rätt så stor skattkista att ösa ur. Så Peter Harrysons roll som regissör har nog varit lika mycket att välja ut vad som inte får plats som att välja vad som skall med.
Välkända nummer likt As time goes by, O vad en liten gumma kan gno, Rågsved, Studsviksvalsen, Inte mod och avslutande extranumret Var blev ni av är alla förtjänstfullt fraserade. Och det som främst slår en är hur aktuella texterna är än idag.

Förutom Ann-Kristin så sjunger även pianisten Leif Gellerfalk och båda agerar i talade sketcher såsom Sannolikhetsmonologen. Musikerna Christer Karlberg gitarr/kapellmästare, Lars Thorsberg bas och Jonas Backman bakom slagverken bjuder på en stabil bakgrund.

Det ligger något opretentiöst över kvällens föreställning, ingen scenografi bara fem personer på en scen som gör det de är bra på. Inga manér eller tillgjordheter. De levererar rakt upp och ned enkla och rättframma tolkningar av duons välkända samhällssatir. Och det är just detta som gör kvällen så bra. De försöker inte nytolka dessa klassiker eller göra de till något de egentligen inte alls är. Ibland är det det enkla som är det geniala.

Johan E. Skoglund

måndag 21 mars 2011

Läs flera texter av mig denna vecka och nästa!

Återkommer med var ni kan läsa dem då de publiceras.

Johan E. Skoglund

fredag 18 mars 2011

Recension; Journalistik nätet och maktens ordningar

En tunn debattbok (90 s.) där Anders R Olsson, Michael Karlsson och Lars Ilshammar levererar i varsin text tre olika perspektiv på bokens titel. En intressant liten tankeväckare utgiven av SIMO, Stiftelsen institutet för mediestudier. Bör läsas av flera intresserade av ämnet och användas som grund för debatt om journalistikens utveckling och framtid. Boken ger fler frågor än svar efteråt och sätter i gång en tankeprocess. Och det är ju så det skall vara med bra böcker. De levererar nya insikter som man själv sedan kan fnula vidare på snarare än färdiga lösningar att acceptera.

Rekommenderas varmt även om betyget inte blir det högsta.

Betyg: JJJ
Johan E. Skoglund

torsdag 17 mars 2011

Recension Jazz Nocturne American Concertos of the Jazz Age

Amerikansk klassisk musik från mitten av förra seklet med ena benet I jazzen och det andra i symfoniorkestern bjuds på denna skiva från Naxos. Lite schizofren blir ljudbilden då fyra olika pianister medverkar. En för varje verk. Även en banjo-konsert smyger sig in. Kul dock att för första gången på skiva få höra Ferd Groffes originalarrangemang av George Gershwins Rhapsody in blue. Alltid kul att upptäcka nya musikaliska bekantskaper som James Price Johnson, Harry Reser och Dana Suesse.

En småtrevlig skiva som är kul lyssning för stunden men inget som lämnar några djupare intryck varken från dirigenten Richard Rdenebrg, Hot Springs Music Festival Symphony Orchestra eller solsiterna. Solister är;Garry hammond, Tatiana Roitman,Peter Mintun, Michael Gurt bakom pianot och Dan Voppie med sin banjo.


eller från solister. Men som lättsmällt ljudmatta på kontoret eller vid städning är den perfekt.

Betyg; JJJJohan E. Skoglund

Recension Italian songs and ballads Stefano Secco

En utsökt platta där Stefano Seccos mäktiga tenorstämma ackompanjerad av den lika lyhörda pianisten David Abramovitz levererar en härlig bukett italienska sånger från slutet av förförra århundradet, 12 signerade Francesco Paolo Tosti och en vardera från Pietro Mascagni samt Stefano Donaudy.

Avsaknad av sångtexter i texthäftet och det faktum att skivan är väldigt kort gör att något toppbetyg tyvärr inte kommer i fråga denna gång. Men musikaliskt är detta oklanderligt framfört från första till sista tonen.

Betyg; JJJJ

Johan E. Skoglund