Jasmine Karas tolkningar av Blues-klassiker har något hemtrevligt över sig. Mellanmjölksblues som inte gör en fluga förnär. Varken originellt, eget eller nyskapande för fem öre. Men det var nog inte tanken heller. En grundkurs i bluesens ABC perfekt för den oinvigde
Trotts sina unga år besitter Kara en sjuhelvetes pipa. Jag vill inte ens tänka på hur hon kommer att låta om några decennier.
Debuten är helt okej men inte mer. Jag väntar med spänning på en uppföljare med ett mer personligt uttryck och egna låtar.
Hennes nyligen släppta självbiografi visar att grunden till egenupplevda låtar fyllda av svärta och smärta redan är lagd.
Betyg; JJJ
Johan E. Skoglund
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar