fredag 21 december 2012

God jul & gott nytt år!

Bloggen vill önska alla läsare en god jul och gott nytt år.


Vi ses 2013 med nya inlägg och nya friska tag.




Johan E. Skoglund

Läs min recension av Katarina Fallholm & Svante Lindqvist i dagens NSD

Finns inte på nätet men går att läsa nedan eller i paperstisdningen.

Lokalproducerat är bäst!

Katarina Fallholm & Svante Lindqvist mfl
Luleå Domkyrka
Torsdag kväll

Luleå domkyrka fick äran att ännu en gång vara skådeplatsen för en riktigt bra julkonsert under torsdagskvällen då Katarina Fallholm och Svante Lindqvist bjöd på musikaliskt julgodis av bästa sort. Uppbackade av pianisten Ulla-Britt Sandlund, flöjtisten Sven-Erik Sandlund samt en ensemble ur Luleå kammarkör ledd av Monica Wasberg.

Inleder gör det är en ros utsprungen. Och vilken inledning det blir. Att först få höra Svante Lindqvist spela detta stycke solo på sin fiol som sedan övergår i Katarina Fallholms vackra mezzosopranstämma acapella är vakcert. Oerhört vackert. Där och då är det som tiden står stilla och allt bara är.

Sedan sjunger Katarina en finfin Marias vaggsång. Det är såhär den skall framföras. Känslosam och värdig. Samspelet med kvällens pianist Ulla-Britt sandlund är lyssnade. Så här skall ett gott samarbete låta. Casta Diva ur Bellinis opera Norma är en operapärla som Fallholm bjudit på otaliga gånger tidigare. Den här versionen med trevliga flöjtinpass singerade Sven-Erik Sandlund gör näppeligen inte någon i publiken besviken. Samma sak med Blomsterduetten ur Deliebs opera Lakmé där Sven-Erik får agera duettpartner. En annorlunda tolkning som är lika kul som lysande. Detta framförande leder till en önskan att höra mer.

Svante Lindkvist bjuder på ett härligt potpurri med tre folkliga låtar där hans ensamma fiol än en gång får fylla kyrkan med sin gudabenådade ton. Både han och Fallholm läser två fina, personliga julberättelser som manar till eftertanke. Ensemblen ur Luleå kammarkör sjunger Koppången och en koralvariant på Gläns över sjö och Strand som alltid, acapellasång av högsta klass.

Detta var en trevlig timme mitt i julruschen. Återigen får vi klart hörbara bevis på att det är de lokala julshowerna, med dito artister som klår de nationella turnébjässarna med hästlängder. Lokalproducerat är bäst!
Johan E. Skoglund

torsdag 20 december 2012

Recension Dompan, Lars & putte


För styvt ett år sedan förra hösten släpptes tre dubbel-cds med äldre inspelningar med tre svenska jazzgiganter. Alla tre nu saligen insomnade blåsare. Det rör sig om Arne ”Dompan” Domnérus, Lars Gullin och Putte Wickman.

Dompans CD Black Sheep ärt musik taget från 4 lp-skivor utgivna mellan 1969-1979 där han spelar sax och klarinett i det mindre formatet. I kompet ingår ofta Runge Gustafsson. Materialet är inte främst jazzlåtar utan svenska visor och schlagers från då och förr som han spelar med sådan glädje och värme att hela kroppen spritter. En riktigt avslappnande skiva, förutom den furiösa versionen av Povel Rammels Johanssons boogie-woogie woogie vals där Bengt Hallbergs piano får blodet att koka av upphetsning.

Lars Gulin bjuder på Good day to be you på ett antal egna kompositioner samt jazzstandards härligt framförda i mindre besättningar upp till sex man. CD 2 innehåller även en längre livekonsert från Moderna Muséet från mitten av sextiotalet, där han även bitvis backas upp av stråkar. Outgivet material har smugit sig in, bla tre tidigare ej släppta tolkningar av hans egenkomponerade titelmelodi. Mer intressant för Gullin-samlaren än den vanlige jazzlyssnaren. Men hans spel är fräckt rakt igenom och detta är två väl njutbara skivor fyllda med jazzgodis.

Den som främst tolkar standards på ”sina” skivor är Putte Wickman på My inspiration. En hel del små inspelningar från slutet av femtio-, och början av sextio-talet där hans fina klarinettlir står i centrum. CD 2 bjuder på en vacker Simon in memorian (blues). En blues spelad vid Simon Brems begravning skriven av Leif asp som kompar på kyrkorgel. När Beppo Gräsman tragiskt gick bort i slutet av sextio-talet höll han på med inspelningarna av en skiva där han skrivit storbandsarrangemang  åt Putte Wickman på ett gäng amerikanska standrads, bla en stråkbeströdd version av Misty somät  len som bomull för öronen. De inspelningar som han göras innan Gräsmans frånfälle ges här ut första gången kommersiellt och det är en fröjd att få ta del av dessa pärlor, där den svenska jzzeliten backar upp Putte.

Alla tre dubbelskivorna är intressanta på så vis att de även sätter fokus på inte bara dessa tre blåsare utan även andra svenska jazzmusiker från den här tiden. Jan Brunér från gruppen för svensk jazzhistoria står för de trevliga texthäftena till alla tre utgåvor med fullödig information om tidpunkt för inspelningarna, medverkande, längd etc. Synd bara att texthäftena är helt på engelska, nog hade man kunnat kosta på sig även svensk information. Men detta är bara en randanmärkning på tre boxar som varmt rekommenderas till jazzälskare.

Att de nu även går att då tag på via nätet för 79 spänn styck är heller inte fy skam.

Betyg; JJJJJ, till dem alla
Johan E. Skoglund

onsdag 19 december 2012

Skall jobba med skrivande...

.. både imorgon och på fredag. Återkommer med var ni kan läsa texterna när de publicertas.

Johan E. Skoglund

tisdag 18 december 2012

Recension av årets julskivor


Här kommer en recension av årets julskivor.

Gitarrsiten Mats Bergström bjuder på Julsånger utan ord ett antal välkända julsånger i instrumentala, kontemplativa versioner som inte gör en fluga förnär. Jazzbasisten Georg Riedel medverkar på flera spår men även andra gäster som Adneras Öberg, en stråksektion och slagverk dyker upp här och där. En perfekt ljudkuliss till glöggmingel men inget jag kommer att hårdlyssna på aktivt om och om igen.

Betyg; JJJ

Mauro Scoccos Årets julklapp är en liten trevlig julkaramell där han samlar eget nyskrivet material med några väl valda covers. Gästartisterna Sarah Dawn Finer, Thomas Andersson Wij och Plura förgyller denna småtrevliga soulutflykt i jullandet som är helt okej men ingen omistlig höjdare. Scocco sjunger som alltid med verklig känsla och kompet sitter fint.

Betyg; JJJ

Fredrik Sixten bjuder på Ett svenskt juloratorium på en folklig tonsättning av det välkända budskapet. Sofia Vokalensemble sjunger mycket bra ihop med en diskantkör från Stockholms Musikgymnasium. Capella Nordica spelar det härliga kompet. Helena Ek är fin sopransolist och Bengt Ollén dirigerar det hela med den äran. Ylva Eggehorns nyskrivna texter i koralerna passar väl in. En blivande klassiker som varmt rekommenderas.

Betyg; JJJJJ

Hasse Andersson visar att med kärlek till musiken kan man komma långt. Vissa av de egna låtarna på Låt aldrig ljusen slockna ä lite väl mycket schlagerformulär1a men han och Kvinnaböske band framför dessa låtar med en sådan värme och kärlek att detta snabbt glöms bort. Detta är svensk folkcountry när den är som bäst.

Både barn-, och gospelkörer gästar på en platta som är både svängig och eftertänksam. Hör bara den fina tonsättningen av Viktor Rydbergs Tomten. Dragspel och munspel bidrar till variation i kompet. En liten pärla i all enkelhet.

Betyg: JJJJJ

Steven Curtis Chapman är en amerikansk sångare, gitarrist och låtskrivare som på skivan Joy bjuder på glad pop av bästa sort. Några klassiker varvas men nya egenskrivna låtar som bjuder ett starkt budskap fint tonsatt. Det svänger ofta. Lyssna bara på öppningsspåret Joy to the world. En härlig version som sätter prägel på hela skivan. Andra spåret den egna Christmas time again är fantastisk.

Årets vitamininjektion.

Betyg; JJJJJ

Emory Symphonic Winds ger oss ett fantastiskt program av blåsmusik på skivan In the world of the spirits. Specialbeställda kompositioner som Bruce Broughtons läckra, nästan tio minuter långa, titelmelodi blandas med fina arrangemang på sådant som Adeste fideles, Greensleeves och In the bleek midwinter. Allt andäktigt vackert under ledning av Scott A Stewart.

En perfekt julskiva för alla lägen där spelskickligheten är på topp liksom njutbarheten.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

måndag 17 december 2012

Läs tre recensioner av mig i lördagens och dagens NSD

Malena Ernman finns här!

Norrbotten big band här!

Och Luleå kammarkör/Hemvärnets musikkår hittar du här!

Johan E. Skoglund

fredag 14 december 2012

Skall jobba 3 kvällar i rad...

...med skrivande med början ikväll. Kul men intensivt.

Johan E. Skoglund

onsdag 12 december 2012

Recension Grayynomineringar


Fem skivor jag inte recenserat här på bloggen tidigare har belönats med grammynominerringar. Nedan följer recensioner av dessa.

Joan Osborne Bring it on home
Ännu en platta där Joan Osborne bjuder på Blues-, och soulcovers till en härlig rnb-smältdegel där hennes röst är i centrum. Kompet är sylvasst, hennes vokala piruetter lika så. Hon gör verkligen dessa låtar till sin egna. Ett extra plus till att det inte bara är de vanligaste låtarna hon grävt fram ur musikhistoriens skattkista. En välförtjänt grammynominering för bästa bluesalbum säger allt.

För den som vill lära känna filmmusikkompositören Dimitri Tiomkin lite närmare kan skivan The Greatest Film Scores Of Dimitri Tiomkin varm rekomenderas. Vi som redan känner till Tiomkin och hans mästerliga filmmusik kan även vi finna mycket glädje i denna välspelade skiva där Richard Kaufmann dirigerar London Symphony orchestra i teman och suiter ur ett flertal filmer Tiomkin stod bkom musiken till. Whitney Claire Kaufman och Andrew Playfoot står för dem trevliga vokala inslagen och London Voices för härliga körinsatser. James Mallinson är nominerad som årets producent (klasisk musik) för bla denna skiva. Nan Schwartz är nominerad för bästa orkesterarrangemang ackompanjerande vokalist/(er).

·         Även nominerad som årets klassiska producent är Tim Handley. Två av de skivor han nominerats för är Debussy: Orchestral Works, Vol. 7 (Jun Märkl & Orchestre National De Lyon) samt Debussy: 24 Préludes (Jun Märkl & Royal Scottish National Orchestra). Båda dessa skivor ingår i den synnerligen välljudande niocd-boxen med Claude Debussys kompletta orkesterverk med Jun Märkl som här leder Lyon National orchestra till stordåd rakt igenom. Jag har i ärlighetens namn inte lyckats fatta om det rör sig om olika inspelningar av hans 24 preludier. I boxens häfte påstås de framföras av den franska orkestern men på soloskivan är det skottarna som spelar. Hur som helst är det en imponerade gärning när Naxos satt samman denna mycket njutbara box. Visst, alla sentida arrangemang av pianostycken som upptar flera skivor kanske inte är oumbärliga men ack så välspelade. Rekommenderas varmt. Och som alltid hos Naxos ett välfyllt medföljande häfte med eoner av information om Debussy och musiken.

·        Lika välfyllt är häftet till Händels opera Agrippina med, René Jacobs, dir; Marcos Fink, Sunhae Im, Bejun Mehta, Alexandrina Pendatchanska & Jennifer Rivera (Akademie Für Alte Musik Berlin). Ännu en fin fin opera inspelning frå Harmonia Mundi med Rene Jacobs vid rodret. Välsjungen barock med en medföljande dvd som väl visar på iscensättningen. Orkester och sångare är på topp rakt igenom. Det är en fröjd att få ta del av detta barock-godis.

·         Betyg; JJJJJ, till dem alla

·         Johan E.Skoglund

Läs två texter av mig i senaste numret av Guiden Boden

Estetiska programmet samt nyårstraditioner hittar ni här.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Ravi Shankar

Sitarmästaren har gått ur tiden, bara dagar etfer det att han senaste skiva fått en Grammynominering.

Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. Skoglund

tisdag 11 december 2012

Fick klart med.....

Ett nytt intressant skrivuppdrag idag.

Alltid lika kul när mina tjänster efterfrågas.

Johan E. Skoglund

måndag 10 december 2012

Årets julskiveskörd innehåller....

...mycket som inte intrsserar mig för fem öre men några guldkorn har jag ändå lyckats vaska fram i floden.

Så fort en sista skiva kommit från England om någon vecka kommer en recension av dem alla  här på bloggen.

Johan E. Skoglund

Recension Swedish Choral Society, Vol. 8: Till Glädje och tröst Adolf Fredriks Bachkör Anders Öhrvall


Ännu en oumbärlig CD i serien Swedish choral society från Naxos. Denna gång en hyllning till nyligen bortgången körgiganten Anders Öhrvall och Adolf fredriks Bachkör som han ledde i många år.

Detta är musik så ljuvlig att ord nästan saknas. Första skivan är tidigare utgivna studioinspelningar där inledande oerhört vackra Alta Trinita Beata sätter en ton för hela skivan. Och för att inte tala om sättningen av I denna ljuva sommartid med flöjt. Detta är essensen av vad musik skall och kan vara då den är som allra allra bäst.

 Cd-två bjuder på Bach i tidigare outgivna radioinspelningar. men även redan utgivet material, där även Drottningholms Barockensemble och solister som Anne Sofie von Otter och Hillevi Martinpelto medverkar.

Kören bjuder genomgående på skönsång av mästarklass. Sällan har jag blivit så rörd och berörd av enskillda framföranden. Detta är en skiva som verkligen förtjänar alla superlativen i ordboken oh mer därtill. Stor musikalisk konst minst sagt.

 Onödigt bra blir slutomdömet för en dunderhärlig dubbel-cd.

 Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Läs min recesion av Nina Ramsby och Ludvig Berge trio

Skulle ha varit införd i lördagens NSD men kunde tyvärr inte publiceras. Så den kommer här på bloggen i stället.

Egensinnighet som engagerar

Nina Ramsby & Ludvig Berghe trio

Kulturen hus lilla salen

Fredag kväll


Fredagskvällens jazzövningar å Kulturens hus lilla sal inleddes med att fem unga hungriga jazzstudenter vid Framnäs folkhögskolas jazzlinje tar för sig och intar scenen. Sällan har Take the A-train svängt så som när Leo Verne, altsax, albin Westerberg gitarr, Anders Engström bas och Elias Sandkvist får sätta tänderna i den. Addera Marika Hjelm på sång och vi får två störtsköna tolkningar av Alone together, med härlig scatsång och en rusande My favourite things.

Sedan äntrar så kvällens huvudakt scenen. Det finns jazzsångerskor och så finns det Nina Ramsby. Hon intar scenen med hela sin kropp och iförd grå kostym, bruna herrskor och helrakat huvud liknar hon en robot när hon långsamt tar sig fram mot mikrofonen. Oavsett om hon sjunger eller inte så är hon ständigt på. Aldrig av.

Trion, Ludvig Berghe som far fram som en piassavakvast över pianotangenterna, den briljante basisten Lars Ekman och träffsäkre trumslagaren Daniel Fredrikson är perfekt uppbackning till Ramsbys sångtexter. Hand i hand går de med Berghes kongeniala kompositioner. Här blandas jazz och visa i en egen häxkittel till en magisk bryggd som drabbar dig som åhörare med full kraft. Ramsbys frustande fraser i ett mästerligt mellansnack gör verkligen att låtarna flyter in i varandra. Detta är multikonst med stundens infall som kreativ motor. Hon bjuder även på läckert gitarrlir och sprött klarinettspel. Av pressläggningsskäl kunde tyvärr inte hela konserten avnjutas.

Det hela artar sig till en galet skön kväll där det bjuds på egensinnighet som engagerar.

Johan E. Skoglund

fredag 7 december 2012

Sitter och tittar på grammynominenringarna

Kul med flera svenska nomineringar till bla Anne Sofie von Otter för Sogno barocco som jag tidigare recnserat här på bloggen. Även flera andra skivor som jag gillar och skall recensera framöver har blivit nominerade.

Mest udda svensknomineringen måste ändå vara Hans Olof Gottfridsson, Beatleskännaren som nominerats i kategorin för årets bästa album-texthäfte.

Bloggen önskar alla svenskar som nominerats lycka till

Johan E. Skoglund

Flera skrivjobb på G framöver!

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

Läs min intervju med Thomas Lindell i senaste Kyrkfönstret

Finns inte på nätet än men läs den gärna i pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

torsdag 6 december 2012

Bloggen minns Dave Brubeck

En tvät äkta jazzlegendar har gått bort i går, dagen före sin 92 födelsedag.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

tisdag 4 december 2012

Bloggen mins Hans, Lars-Gunnar, Sandor och Bosse

Två journalistveteraner har nyligen lämnat oss. Lars-Gunnar Björklund och Sandor Berglund.

Hans Villius frånfälle skedde redan i juni men då bloggen inte tidigare uppmärksammat detta så blir det först nu. Samma med Bosee Gentzel som avled tidigare i höst.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Recension Alison Balsom Sound the Trumpet: Royal Music of Purcell & Handel


Alison Balsom hörde jag första gången på last night of the proms för några rå sedan. Hon har gett ut flera skivor. Den senaste är denna där hon framför musik av Händel och Purcell. Både musik som i original skrevs för trumpet men även nya arrangemang speciellt fördetta album från operor bland annat. Hennes hantering av hornet är onödigt bra. Hon spelar med en fräschör och lätthet vilket ger denna eleganta barockmusik nytt liv. Tre spår är undersköna vokala duetter. Två med countertenoren Iestyn Davies och en med sopranen Lucy Crowe.

Samspelet med barrockspecialsiterna The English Concert under Trevor Pinnocks mästerliga ledning kan inte beskrivas som annat än magiskt. Denna skiva är en lisa för själen rakt igenom från första till sista tonen.

En riktig euforikick oavsett när den spelas.
Nedan kan ni sen en film om skivinspelningen.
 

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

måndag 3 december 2012

Recension Jeremias Session band


Jeremias Session band går från klarhet till klarhet. Staffan Ernestam tonsättningar av Jeremias i Tröstlösas tidlösa texter är magiska. Lyssna bara på Önskevisa. Den vackraste svenska kärleksvisan på mycket länge. Eller Sveriges hjärta där Karin Wistrand sjunger en mäktig miljöbeskrivning signerad Enersatm som här även skrivit den fantastiska texten. Eller lyssna bara på Lundell/Springsteen-svänget i den ystra Älvdansen. Höstkväll passar bra nu i mörkret.
En kväll i Trastland är inspelad live i Örebro och även om det är färre musiker med nu än på den studioinspelade underbara debuten så bjuder denna på tio nya pärlor ur Jeremias diktning varsamt klädda i rätt musikalisk dräkt. Ja, det är vispop, men en evig sådan. Man blir glad och varm och rycks med i hela kroppen.
Detta är lätt årets bästa svenska skivor alla kategorier.  Detta är en blivande klassiker inom genren var så säker.
Betyg; JJJJJ
Johan E. Skoglund

fredag 30 november 2012

Recension Don Felder Road to forever


Hur många kan skriva in i sitt cv att de fått sparken som gitarrist från Eagles två gånger? Don Felder kan. Nu ger han ut sin blott andra skiva i karriären. Men dem som väntar på något gott…
Detta är en av årets soligaste och gladaste överraskningar. En 12 spårs vitamininjektion av tvättäkta västkustrock som sitter som en smäck i höstmörkret.

Inledande Fall from the grace of love är magisk med Crosby, Stils & Nash på gästkör. Flera ur familjen Procaro förgyller plattan med sköna insatser. Felder är medkompositör till alla låtar där text och musik smälter ihop till något mycket bra. Jag skulle kunna räkna upp favoritlåtar men det är bara att kopiera låtlistan rakt av.

En riktig fulpoängare som verkligen rekommenderas.
Nedan berättar Don om skivans tillkomst bland annat.

Betyg JJJJJ

Johan E. Skoglund

tisdag 27 november 2012

Jag läser att...

..man funnit 24 fel och misstag i den nya James Bond filmen Skyfall. Hoppas inte samma granskare sätter tänderna i mina texter.

Johan E. Skoglund

måndag 26 november 2012

Läs 2 recensioner av mig i dagens och lördagens NSD

Norrbottens kammarorkester finns här!

Anna-Lotta Larsson finns inte på nätet men läs den gärna i papperstidningen eller nedan.

Lagom Julstämning
Anna-Lotta Larsson, Anders Landegren & Chorisma
Överluleå kyrka, Boden
Söndag kväll
Det är alltid något speciellt med att bevista en turnépremiär. Där finns en spänning som nästan går att ta på. Så ock under tidig söndagskväll i den fullsatta Överluleå kyrka då Anna-Lottas jul startade upp. Traditionen att dela scen med lokala körer under julkonserter är mycket trevlig. Ingen konsert blir den andra lik. Kören får förmånen att sjunga med en känd röst och förankringen till orten blir tydligare.
Här är det Chorisma under Magnus Toressons säkra handlag som står för den stabila bakgrunden. De inleder på egen hand och bjuder på en perfekt öppning i form av en andäktigt vacker När det lider mot jul. Både lite mindre kända franska och österrikiska julvisor visar att de vågar ta ut svängarna vilket är roligt för den vane julkonsertsbesökaren.
Kvällens huvudperson Anna-Lotta Larsson äntrar scenen i en grön duschessdröm till klänning som får henne att stråla likt en frostnupen julgran. Hitschock-dimman utanför är som bortblåst. Hon har som alltid en fantastisk röst. Det är en ros utsprungen där det tas i ända ifrån tårna i ett a cappella-parti fyller hela kyrkan in till sista millimetern. Då kan man förlåta lite premiärskavanker och att det som vanligt smugit sig in lite annat material utan någon som helst julanknytning. Som titelmelodin från hennes senaste CD, Peter Lemarcs Saknad med sin tänkvärda text och Evert Taubes allra sista komposition, den ljuvliga Minnet och tystnaden.
Kvällens tyngsta lass drar Andreas Landegren. Pianisten, har gjort alla kör arrangemang och sjunger ofta duett med Anna-Lotta i skön förening. Synd bara att han spelar konsekvent på ett elpiano, ibland med syntetiska stråkar. Varför inte utnyttja kyrkans orglar och flyglar?
Stilla natt är ett klockrent sammarbete med solist, ackompanjatör och kör. Likaså avslutande medleyt med nio engelska Carolls samt extranumret Tänd ett ljus. Anna-Lotta sade att hon ville bjuda publiken på lagom julstämning. Något hon verkligen infriade.
Johan E. Skoglund



tisdag 20 november 2012

Bloggen minns Richard Robbins

Filmmusikompositören bakom många av Merchant-Ivorys mästerverk har lämnat oss.

Återstoden av dagen är en peronlig favorit som jag ofta lyssnar på.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Recension Swing in the films of Woody Allen


Jazzmusiken löper som en röd tråd genom woody Allens filmskapande. Han använder sig ofta av klassiska Jazzinspelningar från 30-, 40-, och 50,-talen för att beledsaga scenerna i sina alster. 21 av dessa finns samlade på denna utmärkta cd-utgåva från Jackpot records.

Detta är inte en officiell  skiva på något vis associerad med Allen men bjuder ändå på fullödig information om varje låt, ned till inspelningsår och datum.  I häftet förekommer även en trevlig essä signerad John Morton med bitar ur intervjuer med Allen. Lägg därtill filmaffischer i miniatyr och korta fakta om varje film och häftet är fulländat.

Musiken då? Det är 79 minuter och 13 sekunder en och skär jazzmagi med artister såsom Duke Ellington, Count Basie, Louis Armstrong, Artie Shaw, Tommy Dorsey, Fred Astaire, Dave Brubeck, Errol Garner, Sidney Bechet, Django Reinhardt & Stéphane Grapelli.

En bit jazzhistoria sedd och utvald genom Woodys kameralins. Men musiken går lika bra att lyssna på utan filmens bilder. Detta är tidlöst oavsett sammanhang.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Bodens orkesterförening i måndagens NSD


En förtrollad afton

Bodens orkesterförening, finn Rosengren dir, Carl Ackerfeldt, Hanna Husáhr sångsolister

Björksalen, Boden

Lördag eftermiddag

På topp rakt igenom!

Det blir åka av direkt med Verdis ouvertyr till Nebukadnessar när Bodens orkesterförening ger sin traditionella höstkonsert, den 79e i ordningen. Finn Rosengren leder orkestern för fjärde året i rad med den äran. Kraftfullt blås inleder ett piggt framförande där stråkar och slagverk snyggt ansluter. Att detta inte är en professionell heltidsorkester hörs knappast.

Baritonen Carl Ackerfeldt återkommer efter förra årets lyckade insats och har med sig den lyriska sopranen Hanna Husáhr. Ett fint par som bjuder på välklingande duetter ur Mozarts Don Giovanni och Figaros bröllop samt Fantomen på operan. De har två röster som passar utmärkt ihop med orkesterns underbara uppbackning.

Carl bjuder på exemplariska exempel ur Belinis Puritanerna och Gonouds Faust. Den senare fransk operakonst när den är som bäst. Hanna tolkar Gildas aria ur Rigoletto andäktigt vackert. Första akten avslutas med Malcolm Arnolds Liten svit. Distinkt brittisk musik med en omistlig känsla av 1950-talet. Särskilt tredje satsen marsch med fartfyllt tempo imponerar.

Efter paus får så några yngre förmågor från musikskolan visa upp sig. Sedan bjuds på en klatschig Blixt och dunder polka av Strauss d.y. Hanna, gör två charmerande nedslag i Rodgers South Pacific i form av En förtrollad afton och I’m gonna wash that man right out of my hair. Carl är charmör med akustisk gitarr i Edelweiss ur hans Sound of music dito utan instrument i The surrey with the fringe on top ur samma kompositörs Oklahoma.

Åke Sundberg är som alltid primus motor och sätter säkert in musiken i sitt rätta sammanhang. Alla inblandade ger sitt yttersta även om konserten gott kunde tjäna på att kortas ned lite. Två och en halv timme inklusive paus är i längsta laget. Men musikaliskt var det på topp rakt igenom, ända till avslutande obligatoriska extranumret, sköna Time to say goodbye.

Johan E. Skoglund

 

torsdag 15 november 2012

Recension Marianna Prjevalskaya & Srdjan Bulat


Naxos ger i sin serie Laurate Series möjlighet för prisvinnare i olika instrumentalisttävlingar att få visa upp sig på en soloskiva. Två lyckade sådana skivor, nyss släppta är de med pianisten Marianna Prjevalskaya och gitarristen Srdjan Bulat. Båda bjuder på välspelade och varierade program som visar på respektive instruments möjligheter. På  pianoskivan bjuds dessutom på en världspremiär på skiva, det stycke som var nyskrivet och obligatoriska att spela i den tävling Marianna deltog i.

Dessa nya opus blandas med äldre material. Prjevalskaya ger oss andante med variationer av Haydn, några pianosonater av Domenico Scarlatti Samt Schumans första pianosonat. Dessa samt nya Aurgitana av José Zárate är välklingande.

Bulat tar oss med på en vacker resa till Spanien naturligtvis med musik signerad Joaquín Rodrigo, Francisco Tárrega och Isaac Albéniz. Detta blandas med bla Benjamin Britten.

Betyg; JJJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 14 november 2012

Recension The Complete Idil Biret Beethoven Edition


The Complete Idil Biret Beethoven Edition är en maffig box på 19 cd-skivor samt en bonus DVD och ett tjockt häfte.
 
Här ryms alla hans 32 pianosonater, de fem pianokonserterna hans fantasi för solopiano, kör och orkester samt Franz Liszts transkriberingar för solopiano av alla hans nio symfonier.
 
En riktig godbit att grotta ned sig i. Idil Biret spel är genomgående lysande och Naxos, som alltid välfyllda paketering lämnar inget övrigt att önska.
 
Mycket at sig igenom – ja! Men det är väl värt den investerade tiden.
Betyg; JJJJJ 
Johan E. Skoglund

Recension Jan Mossander & Tommy Engstrand


 
Två journalistvetraner har släppt varsin memoarbok.

Sällan har jag haft så roligt, eller skratt så högt som när jag läst Tommy Engstrands memoarbok Mästare jag mött.  En gång på bussen fick jag slå igen den och inte läsa vidare för att inte störa medpassagerarna med mitt asgarvande.

Boken är personlig och kan ibland uppfattas som en devot hyllning till vänner och kollegor. Men så länge man är ärlig med detta så spelar det ingen roll. Ingen som läser kapitlet om Lennart Hyland under OS 1984 i Los Angeles kan lämnas oberörd.

Det är givetvis is ett plus att man som jag är sportintresserad och nöjesdito men alla som vill komma et journalistiska hantverket närmare bör läsa denna intressanta bok.

Terrorattentatet under OS i München 1972 är extra intressant då man får det ur två vinklar. D.v.s. om man även läser Jan Mosanders nyutkomna memoar Bland spioner kommunister och vapenhandlare.

En intressant resa på det personliga planet från krigsårens Finland till Sverige skildras. Även om det rent personliga såsom kärleksförhållanden utelämnas.

Båda böckerna är fulla av fantasirika historier som, med råge ger fullständiga bevis för den gamla tesen att verkligheten verkligen överträffar dikten. På alla plan.

Båda rekommenderas varmt för den som är intresserad av journalistiskt hantverk och nutidshistoria.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Flera nya skrivjob är på g!

Kul!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Sabina Agnas & Rita Saxmark i gårdagens NSD

Finns här.

Johan E. Skoglund

lördag 10 november 2012

Läs min recension av Erik Westbergs vokalensembles nya CD i dagens NSD


Riklig belöning väntar den tålmodige

Abrabesques

Erik Westbergs vokalensemble & Norrbotten NEO.

Jan Sandströms mäktiga sättning av den kuridiska folkvisan Fatima inleder Erik Westbergs vokalensembles nya hörvärda CD Arabesqe.  Tenoren Jukka Herojas och sopranen Virve Karéns soloinsatser är sylvassa. Herojas partier har något universellt mässande jojklikt över sig. Ljudbilden i Studio Acusticum är upplyftande och tar musiken till nya nivåer.

Norrbotten NEO medverkar som beledsagande bakgrund på flera spår med suktande spel från flöjt, klarinett, piano stråkar och diverse slagverk. Mats Larson Gothes Lillits återkomst är mäktig i sin kärvhet där kör och musiker fint agerar ihop. Två premiärinspelningar av verk specialskrivna för ensemblen, där varken verken eller utförandena behöver skämmas för sig.  I övrigt bjuds på verk av Thoresen, Jolivet och Lasure.

Till skivan hör ett välfyllt häfte med sångtexter och insiktsfulla men ack så korta kommentarer om verken- men bara på engelska, vilket är synd. Sångtexterna finns både på originalspråket och översatta till svenska samt engelska vilket är ett stort plus.

Detta är en skiva som definitivt kräver sin lyssnare.  Inget att sätta på som bakgrundsmusik utan något att verkligen lyssna på. Men den som tar sig tid att göra det blir verkligen rikt belönad.

Johan E. Skoglund

torsdag 8 november 2012

Recension Toby Keith Hope on the rocks


Toby Ketihs nya cd gör inget fan besviken. Tio starka låtar där han själv varit med och skrivit alla ihop med låtskrivar äss som Scotty Emerick, Bobby Pinson och Rivers Rutherford . Fartfyllda låtar som Hope on the rocks, I like girls who drink beer, Haven’t had a drink all day, Cold beer country talar om för oss att alkoholen är ett återkommande tema.  Texterna är som vanligt Tobys starka sida, hur de formar en helhet ihop med musiken, vilken är mycket starkare än delarna som ingår i den.

Toby är i högform och alla tio spåren är riktigt, riktigt bra. Ett tight band med Nashvilles studioproffs beledsagar hans ruffa röst. Men det ryms också några onödigt vackra kärleksballader som Missed you just right vilka rundar av en perfekt skiva.  Deluxeutgåvan bjuder på 4 versioner av gamla låtar. Två helt poänglösa danceremixer på Red solo cup och Beers ago och två liveversioner av Whiskey girl och Get out of my car som visar vilken duktig liveartist Toby är.

Betyget blir givetvis; JJJJJ

Johan E. Skoglund

tisdag 6 november 2012

måndag 5 november 2012

Bloggen minns Hans Lindgren


En stor skådespelare med en sådan där karaktäristisk röst har lämnat oss. Otaliga är de tecknade filmer hans röst förgyllt.

Bloggen lyfter på hatten

Johan E. Skoglund

fredag 2 november 2012

Glad allhelgonahelg önskar bloggen

alla läsare. Själv skall jag änga helgen åt att lyssna på Toby Ketihs nya skiva Hope on the rocks som kom från England igår. recension på bloggen nästa vecka utlovas.

Johan E. Skoglund

torsdag 1 november 2012

Egmont ger ut operatidning...

...Läser jag i Dagensmedia. En oneshot (alltså en tidning som det bara ges ut ett nummer utav) med tillhörande dubbel-cd med klassiska inspelningar av operamusik.  Tanken är att den skall vända sig både till den redan operakunnige och den nyfikne.

Jag ställer mig ytterst tveksam. På omslaget syns Malena Ernman (vem annars?). På omslaget puffas även för artiklar om Andrea Bocelli ( som man markandsför som "den gudomligarösten från Italien har sålt 70 miljoner skivor), Birgit Nilsson och Gustavo Dudamell.

Att göra en operatidning riktad till nybörajre har jag absolut inget emot. Men att påstå att man kan vända sig till både nybörjare och redan kunnige har jag svårt att se. Detta känns totalt ointressant för mig. Titeln Primadonna & världens bästa tenorer känns bara löjlig. Tur att den bara går att köpa från november till december i år. Och jag har sparat det värsta till sist. Den kostar 129 kronor.

Johan E. Skoglund

tisdag 30 oktober 2012

Bloggen minns och grattar

Bloggen minns Cordelia Edvardson och passar samtidigt på astt gratulera Kalle Sandhammar som går fårn jobbet som redaktionschef på Kuriren till att bli ny chefredaktör på NSD.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

fredag 26 oktober 2012

Recension Randy Crawford & Cheryl Bentyne


Om årets två bästa skivor med manliga jazzvokalister är signerade Kurt Elling och Al Jarreau så är årets kvinnliga dito signerade Cheryl Bentyne samt Randy Crawford

Cheryl Bentyne, till vardags sopran i vokalgruppen Manhattan Transfer bjuder på ett knippe Cole Porter klassiker på skivan Let’s  missbehave - The Cole Porter songbook. Hon sjunger fantastisk rakt igenom. Det handlar om f-r-a-s-e-r-i-n-g. Låtarna, många ofta hörda får nytt liv. Lyssna bara på svänget i My heart belongs to daddy med sin distinkta latinska rytm.  Kompet är lika briljant som hennes röst som hela tiden får interagera skönt med bakgrunden. Lyssna bara på James Moody’s härliga saxsolon på två spår, inspelade alldeles innan han avled. Även pianisten Corey Allen som gjort skivans flesta arr förtjänar ett extra omnämnande. Men all musiker på skivan är mästerliga.

En lika stor lyssningsupplevelse är skivan Live med Randy Crawford & Joe Sample. Crawford sjunger lika härligt på dessa inspelningar från en några år gammal Europa.-turné som Joe Samples distinkta pianospel. Flera låtar från deras två duoskivor ihop bjuds här på i live-versioner vilka lyfter dem ytterligare ett snäpp. Versionen av Tony Joe whites A rainy night in Georgia är strålande.  No regrets, en engelsk tolkning av Piaffs Non, Je Ne Regrette Rien Likaså. Några gamla hits som Last night at Birdland, Somdealy Iäll fly away, Almaz och Strett life har även smugit sig in. Nicklas Sample på bass och Steve Gadd på trummor är med och formar en välspelad kvartett.

 
Båda rekommenderas varmt och oförblomerat.

Betyg; JJJJJ

Nedan kan ni se en nästna timslång konsert från Tyksland med Randy och Joe men trumslagaren är en annan än på skivan.




Johan E. skoglund

tisdag 23 oktober 2012

Läs 2 artiklar av mig i måndagens NSD


Benny Andersson texten var lite kortare i tidningen pga platsbrist och rubriken var en annan.
Magiskt Marilyn Mazour!

Marylin Mazour & Norrbotten big band

Kulturens hus, lilla salen

Lördag kväll.

Norrbotten big band har verkligen skämt bort sin publik med synnerligen sköna solsiter på sistone. Lördagskvällens konsert i Lilla salen i Kulturens hus där man gästades av den dansk-amerikanska slagverkaren Marilyn Mazour var ändå något alldeles extra ordinärt.

Det bjöds på en uppvisning av sällan skådat slag. I både första och andra set spelar kvällens solist oavbrutet på olika lagverksinstrument i över 50 minuter -bara det en prestation i sig självt. At hon dessutom gör det så egensinnigt och energiskt att städpersonalen efteråt bör hitta ett flertal tappade hakor i lokalen säger egentligen allt.

Och hon spelar inte bara, nej, hon bjuder även på utsökt scatsångvid ett tillfälle. Vilken kvinna! Hon spelar på allt överallt, fast inte samtidigt. Placerad längst fram på scenen är hon helt inbäddad i en rad olika saker som går att slå på. Alltifrån trummor till en plåthink. De enda som möjligtvis kan ha något att anmärka på måste i så fall vara arbetsmiljöverket. Man får ont i armarna bara av att tänka sig att utföra samma prestation som Marilyn.

Håkan Broström leder bandet med bravur. Han, Adam Forkelid bakom pianot, Danne Johansson på flygelhorn, Karl-Martin Almkvist på saxofon och Peter Dahlgren på trombon är härliga solsiter som ofta duellerar med Marilyns intrikata trumspel. Håkan är även kompositör bakom kvällens alla välklingande opus utom ett, som Marylin har skrivit. Evert Taubes Byssan Lull blir till ett exalterat extranummer.  Magiskt Marilyn Mazour!
 
Onödig upprepning och för lite orgel.
Benny Andersson mfl.
Studio Acusticum, Piteå
Söndag eftermiddag
Det skall slås fast med en gång. Alla medverkande under söndagseftermiddagens konsert i Studio Acusticum är fullblodsproffs rakt ut i fingrarna. Och den nya orgeln är hur läcker som helst. Med det fastslaget så låt oss bena ur konserten lite närmare.
Programbladet är ytterst sparsmakat på information vilket gör att man undrar när första låten egentligen slutar. Det visar sig vara ett långt sjok som tyvärr är alldeles för långt. Musikhögskolans kammarkör under Erik Westbergs säkra ledning sjunger gudabenådat och Gunnar Idenstam spelar orgel likadant. Men det är för många inryck staplade på varandra.
Gunnars improvisationer över Abbas Money, Money, Money och Thank you for the music är mer häftiga än härliga. Likaså hans publikfriande duett med Benny Andersson bakom pianot i Dancing queen är enkel och chosefri.
Sedan är det så dags för kvällens uruppförande. Bennys En skrift i snön, med text av Kristina Lugn, är det perfekta ljudspåret till Änglagård fyra. Collin Nutley skulle älska att få bildsätta denna nationalromantiska pastisch. Musiken är enkel och orgeln är tyvärr alltför lite använd. Kristina Lugns text är lysande men dess djupa budskap trivialiseras till denna glättiga musikbakgrund. Men Orsa spelmän och Pär Grebacken på diverse blåsinstrument är riktigt spelskickliga.
Efter en välbehövlig paus så är det så dags för Benny och Orsaspelmännen att bjuda på ytterligare folkmusik light signerat Anderson och medlemmarna i bandet. När Hjortingen framförts ställer sig Benny frågan man som recensent själv har på tungan hela tiden. Varför skriva ny musik när det redan finns sådan här bra? Du sa det själv Benny.
Enda gången det riktigt lyfter under andra akten är Slängpolska efter Byssskalle när Idenstam medverkar vid orgeln. Annars får den mest stå där som en tom belyst kuliss under detta set vilket är synd. Ljussättningen med blinkande neon bakom scenen är ibland också väldigt irriterande.
Som bonus får vi som extranummer höra kvällens uruppförande ännu en gång. Ett passande slut. En onödig upprepning på en kväll som i stora delar kändes som en sådan.
 
Johan E. Skoglund

fredag 19 oktober 2012

onsdag 17 oktober 2012

Recension Helen of Troy/Jobman


Recension Helen of Troy/Jobman

Filmmusikkompositören Joel Goldsmith dog tidigare I år. Nu har man släppt en av hans bästa scorer på CD i limiterad 1000 ex. upplaga. Helen of Troy är en miniserie för tv i två delat om det trojanska kriget, den sköna Helena Paris och hästen.

Musiken är fullkomligt lysande. Över en timmes ren och skär musikalisk magi.  Från det vackra öppningstemat till avslutet bjuds inte på en dålig ton. Den bombastiska musik som ackompanjerar stridssceneran är magnifikt storvulen. Kärlekstemana är bitterljuvt vackra. Flera etniska instrument och sångare bidrar till att skapa en autentisk stämning.

En skiva ingen filmmusikälskare bör vara utan. Som bonus när man beställer via buysoundtrax.com, vilket jag gjorde så ingår en separat CD med scoren till Jobbman. En något udda film från början av 1990-talet som det är svårt att få något närmare grep om via nätet.  Musiken däremot är det inte svårt att få grepp om. En synthbaserad-score som har några starka teman men där inte allt är oumbärligt som hos Troja. Men dåligt är det inte alls.

Betyg;  Troja  JJJJJ  Jobbman JJJ

Johan E. Skoglund

tisdag 16 oktober 2012

Recension Anne Sofie Von Otter Sogno Barocco


Att för höra Anne Sofie Von Otter sjunga barock ihop med Capella Mediteranea under Leonard García-Alcaróns säkra ledning är en lisa för själen. Hon sjunger gudomligt vackert dessa italienska barock-arior signerade Claudio Monteverdi, Francesco Cavalli, Francesco Provenzale, Luigi Rossi och det tidstypiska kompet är underbart.

Den unga sopranen Sandrine Piau och alten Sussanna Lundberg bidrar med vacker sång på flera spår.  Skivan är även lång, över 70 minuter så man får mycket barock för pengarna. 3 spår är instrumentala värlsdpremiärinspelningar där orkestern briljerar i full frihet.  Allt är lysande. En given värmare i höstkylan

Betyg:  JJJJJ


Johan E. Skoglund

måndag 15 oktober 2012

Lä min recension av Luleå Kammarkör i dagens NSD!

Finns inte på nätet men läs den gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

torsdag 11 oktober 2012

I Hässleholm var det nog inte alla pappor som sprang ut nakna och spelade trombon i regnet bara för att man kunde det

säger Pernilla Andersson i dagens P4 extra.

Det var det inte i Bdoen heller. Häpp!

Johan E. Skoglund

Recension Al JArreau & Kurt Elling


Två superba jazzskivor är flitigt spelade på sistone. Al Jarreau  bjuder på en underbar liveskiva med Metropole orkest, som både är storband och stråkar . Vince Mendoza har arrangerat och dirigerar detta härliga program som bjuder på häftiga sångpiruetter till ett lika stensäkert komp. Det svänger så det svartnar och balladerna sitter som en smäck.  Delar av programmet är låtar Al tidigare gjort, i studio, några inspelade för första gången.  Allt lika fantastiskt.

Lika lysande är Kurt Ellings nya CD med amerikanska pop och jazzstandards, 1619 Broadway the brill building project. Titel refererar till adressen på den byggnad som var ett låtskrivarmecka under  50-70- talet där mång klassiska musikförlag hade kontor och hits skapades.  Burt Bacharach/Hal David, Carole King/Gerry Goffin, Jerry Lieber/Mike Stoller är några av de klassiska låtskrivarpar som ryms på denna skiva. Som alltid hos Elling är rösten i centrum bakom de härliga arr han och Laurence Hobgood bakom pianot totat ihop. Bas, trummor och gitarr kompletterar lineupen, blås på några spår.

Båda skivornas magi ligger i att röst och komp smälter ihop och blir ett.  Mästerverk båda. Sanna mina ord.
Betyg; JJJJJ





Johan E. Skoglund

Bloggen minns Hassse Tellemar och Anders R Olsson

Två medieprofiler har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten



Johan E. Skoglund

tisdag 9 oktober 2012

Flera nya spännade skrivjobb blev klara idag

Återkommer med var och när ni kan läsa dem när de publicerats.

Johan E. Skoglund

måndag 8 oktober 2012

Läs min recension av Ann-Kristin Hedmark och Bodens Storband i dagens NSD


Musik som värmer i regnet

Bodens storband, Rune Lindstedt dir., Ann-Kristin Hedmark solist.

Ann-Kristin Hedmark är verkligen en av våra mest mångsidiga artister.  Senast hon besökte Saga i Boden var våren 2011, då med ett revyprogram av HasseåTage. Hon har legat på svensktoppen, både som soloartist och som sångerska i Yngve Forsells orkester.  Vem minns inte Så gick det till när farfar var ung? Hennes CV innehåller också in en hyllningsskiva till Bernt Egerbladh och en Cornelis-platta.

Lika mångsidig var Monica Zetterlund så vem passar bättre än Ann-Kristin att hylla henne? Faktum är att Monica gav Hedmark dessa arrangemang och ville att hon skulle sjunga dem så den personliga kopplingen är stark. 2007 gästade hon Ebeneser i Luleå med samma material, då med Skellefteå storband bakom sig.

Yngve Forsells orkester tävlade på sin tid med Rune Lindstedts dito om vilka som var Norrlands bästa. Och på 1980-talet sjöng Ann-Kristin ihop med Norrbotten big band där Rune spelade då. Så kopplingen mellan solist och kapellmästare finns också.

Likt ett fint vin får Hedmarks röst bara mer och mer karaktär med åren. I dessa känslofulla tolkningar kan man verkligen höra kärleken till Monika och hennes material. Att angöra en brygga, Monikas vals, När min vän, Sakta vi går genom stan, Bedårande sommarvals och My man, alla framförs med en sådan värme att höstregnet utanför känns som bortblåst.

Rune Lindstedt fortsätter att imponera. Han både dirigerar och bjuder på ett altsaxsolo i You don’t know what love is med den äran. Hela bandet bjuder på många hörvärda solister. Panama med trumpetsolo av Johan Uneaus och Tall Cotton med trombone-dito signerat Magnus Puls är två härliga instrumentala dängor.

Bodens svar på Andrew Sisters, Emma Westbrandt, Line Bäcklund och Emma Öhman bjuder på sköna harmonier och soloinsatser. Vi ses nästa år samma tid samma plats avslutar alltid lika småtrevlige och rolige ständige presentatören Åke Sundberg det hela. Fattas bara annat.

Johan E. Skoglund

 

 

 

torsdag 4 oktober 2012

Recension Brahms Körmusik

Ibland kommer det skivor som är så fnatstiska att man skulle vilja je dem 500 J isdtället för 5 som är maxbetyget på min egna interna skala.

Naxos sivka med körmusik signerad Johannes Brahms är deffintivt en sådan skiva. Antoni Witt dirrigerar utsökt Warsawas filarmoniska orkester och kör. Eva Wolka är ljuvlig solsit i Rapsodi för alt kör och orkester. Sex underbara verk som alla är intressanta för dem som främst känner Brahms verk av den här typen genom hans ofta framförda Requiem.

Som allitd när det gäller Naxos lämanr CDns design och cd-häftet inget i vörigt att önsak. Fullödig informaton om solist, kör, orkester dirrigent, Brahms själv och de sex verken kompleterat med kompletta sångtexter på tyska och latin, dessa även fördeömligt översatta till engelska är mumma för den vetgirige.

Detta är den typ av skiva som aldrig är fel att sätta på. Som avslappning, när du ksall somna. som bakgrundsmusik på jobbet, när ud läser men givetvis äv en för seriös och nogrann lyssning.

Detta är en magnifik skiva som inte nog varmt kan rekomenderas att införskaffa när höstmörket närmar sig.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 3 oktober 2012

Lite skivor...

...blev det inte i min senate Naxos-beställning jag nyss gjorde. De reade ut Mozartboxen med inte mindre än 170 (!) CD-skivor för 599, tidigare 1599.

Kul att få allt med honom.

Johan E. Skoglund

måndag 1 oktober 2012

Recension Kix Brooks & Ronnie Dunn


Sedan Brroks & Dunn splittrades har de båda herrarna släppt varsin solskiva.  Varken Kix nyligen släppta New to this town eller Ronnies självbetitlade från förra rået överraskar, varken positivt eller negativt.  Detta är country där alla eventuella vassa kanter filats bort så det blivit så radiovänligt att det där med en egen profil är som bortblåst.

Ronnies skiva bjuder på några stråkbeströdda ballader och den trumpet-doftande How far to Waco. Finns som Jag far från Waco med Lasse Stefanz. Kix kör lite mera ZZ-toppinfluerad blues i sann texasstil.  Joe Walsh, känd gitarrist från bland annat Eagles, gästar det inledande titelspåret och det förekommer munspel på flera ställen på skivan.

Båda sångarna sjunger som alltid bra men den synergieffekt-som skapades på Brooks & Dunn skivor är som bortblåsta.  Att de båda är duktiga låtskrivare oh sångare kan ingen ta ifrån dem men några oumbärliga skivor är det sannerligen inte.

Betyg; JJJ









 


 


 




Johan E. Skoglund

fredag 28 september 2012

Spännande skrivjobb på G

Återkommer var ni kan läsa när de publiceras.

Johan E. Skoglund

fredag 21 september 2012

Läs min recension av Trio Quinta i dagerns NSD

Finns inte på nätet men läs den gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

tisdag 18 september 2012

Bloggen gratulerar Anders Ingvarsson

Som blir ny chefredaktör på Dagbladet.  Skall bli spännande och se vem som tar över på NSD.


Johan E. Skoglund

onsdag 12 september 2012

Flera nya skrivjobb...

.... blev klara idag.

Återkommer med var ni kan läsa dem när de publicerats!

Johan E. Skoglund



tisdag 11 september 2012

Recension Lucie Svehlova The lark ascending


Den tjeckiska violinisten Lucie Svehlova bjuder på skivan The lark ascending på 11 andäktigt vackra stycken på sin soloviolin uppbackad av den orkester, City of Prauge Philharmonic, där hon till vardags är konsertmästare. De olika dirigenterna interaggerar utmärkt med sin solist.

 
Skivan är utgiven till medelpris och det är en väl investerad hundralapp inklusive frakt att beställa den direkt från skivbolaget Tadlow music.


Vaughan-Williams kända stycke som inleder skivan och gett den dess namn är 17 minuters ren och skär violinmagi. Vissa spår på skivan är släppta sedan tidigare men de tål att höras igen. Temana från El Cid och The private life of Sherlock Holmes är lika ljuvliga nu som då jag hörde dem första gången. Likaså musiken från Ladies in lavender och Schindler's list.

Världspremiären av Paul Hart's Greensleves rapsodi för violin och orkester, samt Nick Raines läckra spanskinfluerade Renacuajo är båda utsökta grädde på det mos denna underbara skiva utgör.

 
Rekommenderas varmt till alla som vill värma sig i höstmörkret.

Betyg; JJJJJ

 


 
Johan E. Skoglnud

fredag 7 september 2012

Recension Alan Jackson Thirty miles west

Ännu en skiva som är ilka spännande som ett glas mellanmjölk från Allan Jackson. Men det är absolut inget fel med det. Han levererar stabil country med båda föterna stadigt i myllan.

Frörvänta er nu bara inga nyskapande underverk eller något som sticker ut. Man vet vad man får. Jo men vänta nu ett slag. Den 7 minuter långa duetten med Zach Brown sticker ut. Negativt. Den hade vi gott kunna klara oss utan.

Gillar man Allan Jackson sedan tidigare är detta ett helt ok köp men inte mer och betyget blir därefter.

Betyg; JJJ

Johan E. Skoglund

Dagens ord är...

....superpjäxa

Johan E. Skoglund

Spännade möte i morse

Träffade tidigare idag två mycket intressanat personer för en intervju. Kul!

Johan E. Skoglund

torsdag 6 september 2012

Recnesion Charlie Parker The complete records collection


Membran ger ut musik som är över 50 år gammal och därför inte kräver något tillstånd från upphovsrättsinnehavaren att ge ut. Detta är en 30 cd-box med allt som gavs ut på skivbolaget Charlie Parker records i början av 1960-talet. Inte bara Charlie Parker utan en hel del andra artister.

Ljudkvalliteten på några av de äldre livinspelningarna är sådär. Men som historiskt dokument är detta omistligt. Dokumentationen är dock så bristfällig att betyget inte kan bli mer än medel.


Mer intressant än nödvändigt.

Betyg; JJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 5 september 2012

Recension Russian violin concertos

På den här atraktiva Naxosskivan spelar  Sergey Ostrovsky tre ryska violinkonserter. Julius Conus, Mieczyslaw Weinberg och Anton Arensky må vara okända kompositörer nmen deras musik förtjänar verkligen en bredare publik. Dessa verk från början av 1900-talet är alla en fröjd för örat att höra.

Ineraktionen mellan Ostrovsky och Bournmouthsymfonikerna under Thomas Sanderlings stabila ledning är på topp rakt igenom. Solsitprestationen är glimrande.

En riktgit liten pärla till skiva som oförblomerat rekomedneras å det varmaste.

betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Hal David

En stor textförfattare har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. Skoglund

Möte igår om nya skrivjobb

Spännade grejor på gång.

Hösten är härlig!

Johan E. Skoglund

tisdag 4 september 2012

Läs min text om Joakim Milder i dagens NSD

Finns även här.


Otaliga är de popskivor jag lyssnat på där Joakim Milder ståt för blås-, och stråkarrangemangen.  Nu har professorn i improvisation och ensemble vid Kungliga Musikhögskolan samt ledamoten i Kungliga musikaliska akademin utsetts till ny konstnärlig ledare för Norrbotten big band.

2006 var han en av tre kompositörer ihop med Ann-sofie Söderquist och Jan Lavander på den lika lyssnade som experimentella storbandsjazzskivan Composer’s big fun där många musikaliska gränser och konventioner suddades ut. Samma sak när han gästade Nydanat i Kulturens hus i våras med sitt långa stycke för NBB och Norrbotten NEO spelandes ihop för första gången. Om han fortsätter på det spåret kan hans tid ihop med NBB bli mycket intressant.

Men de belackare, som anser att NBB under Tim Hagans ledning bara spelat konstig modern jazz med långa solon och saknar Glenn Miller, Benny Goodman och Count Basie på repertoaren får nog fortsätta gå på konserter med Bodens storband, Luleå storband och Jan Slottenäs när han kommer hit norröver med sin orkester.  Någon traditionalist är han då rakt inte den gode Milder. Men det var väl därför han just fick jobbet.

En sökning på allmusic.com visar att Milder finns representerad som musiker/arrangör på skivor med Ane Brun, Hanne Boel, A-ha, LISA Nilsson, Robyn, Tomas Ledin, Eric Gadd, Sophie Zelmani med flera. Kan han få några av dessa att komma hit och gästa NBB inte mig emot. Och ger han sedan ut några av dessa samarbeten på egna skivbolaget Apart så blir det hela ännu bättre. Om man försynt får komma med en önskelista till den nye musikaliske ledaren. Välkommen till Norrbotten Joakim.  Hoppas du kommer att gill oss. Gör du det så gillar vi dig!

Johan E. Skoglund

fredag 31 augusti 2012

Recension Jussi Björling Collection


Naxos har under senare år gett en serie skivor med Jussi Björlings historiska inspelningar.  Alla dessa tidigare utgivna skivor plus ytterligare tidigare, på Naxos,  outgivet material är smalt i boxen Jussi Björling Collection.

Detta är omistlig musik som låter så bra att man ryser av glädje när man hör dessa digitalt ljudförbättrade inspelningar. Dock lämnar boxen i sig själv lite övrigt att önska. Texten i den medföljande 100-sidiga boken  är mycket intressant men layouten är gräslig. Inga tidsangivelser för någon skiva, inga bilder och en massa text som påminner om hur en skoluppsats på lågstadiet kan se ut.

Betyg på musiken;  JJJJJ

Betyg på boxlayouten; JJJ

Totalbetyg; JJJJ

Johan E. Skoglund