torsdag 19 december 2013

Nytt skrivjobb på G!

Skönt att gå in i julledigheten md vetskapen om att flera skrivjobb är på g efter nyår!

Johan E. Skoglund

tisdag 17 december 2013

Bloggen minns falna hjältar

Rune Öfverman, Den rockande samen samt Ray Price. Tre musikpersonligheter som nyss lämnat oss men deras skapelser är eviga.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

fredag 13 december 2013

Idag firar jag lucia genom att lyssna på...

... 20 underbara skivor med jazz och klassisk musik som jag köpt för en ynka tia styck på Ginza. I samma leverans fick jag även årets sista julskivor (1 trecd-box) som skall lyssnas igenom innan de recenseras på bloggen nästa vecka.

Glad lucia!

Johan E. Skoglund

torsdag 12 december 2013

Återvunna julskivor

I år kan man i Coops butiker köpa Sanna Nielsens julskiva min jul. Den innehåller fem nya låtar och sju som var med på den julskiva Vinternatten hon släppte förra året. Förra årets julskiva på coop var Mauro Scoccos årets julklapp. Den kan i år köpas överallt med ett bonusspår. Denna nya singel finns även på samlingsskivan Absolute jul, som jag bara sett på coop.

Får mig att tänka på historien om familjen som var så fattig att de den här julen åt rester från den förra.

Johan  E. Skoglund

Fick idag se

hur en kommande artikel kommer att se ut när den publiceras! Alltid lik roligt att få se frukten av ens arbete växa fram.

Johan E. Skoglund

onsdag 11 december 2013

Flera nya skrivjobb på G!

Skall utföras både i år och nästa.

Johan E. Skoglund

tisdag 10 december 2013

Recension 10 rockabilly, visa och countryskivor






John Mayer paradise valley

Jimmy Buffet Songs from St. Somewhere

Cajsa-Stina Åkerström Balladen om Eken

Let’s drag Jack Barrymoore and the Bandits

Johan Blom Reborn man

The Playtones In the mood

The Hubbcapps Rockabilly party A collection

Tim mcgraw Two lanes of freedom Accelerated deluxe

Björn “Skrotis” Johansson Vargtimme

Jake and the Spitfires 20 years of honkin’ and tonkin’

torsdag 5 december 2013

Idag lyssnar jag på....

...Göran Fristorps nya magnifika album där han tolkar egna visor, tonsättningar, Nils Ferlin och Evert Taube fullkomligt lysande uppbackad av en stor symfoniorkester.

Mums mums och åter mums mums!

Johan E. Skoglund

Dagens ord är....

Hångelkupp!

Johan E. Skoglund

onsdag 4 december 2013

Video-recension på Youtube av 11 jazzskivor



Skivorna är;


Arturo Sandovall dear Dizzy (Every day I think of you)

DePaul jazz woody Herman Jeff Hamilton

Right to Swing Phil Woods DePaul

Tolvan big band Tarantula suite

Tolvan big band effortlessly

George Bensson Inspiration A tribute to Nat King Cole

Monica Z ost Edda Magnason

Ela Luciano Mosettei & Andreas Färdal

Swedish ballads… and more Scott Hamilton

Claes Jansson Stewie Wonder unplugged

Orchester Kurt Edelhagen

Johan E. Skoglund

fredag 29 november 2013

3 nya julskivor...

.... beställde jag efter att ha bläddrat igenom recensionsdelen. senaste numret av BBC Music Magazine som kom med posten idag. Alla är körskivor framförda helt Acapella. Det ser ut att bli ett bra julskiveår i år.

Johan E. Skoglund

torsdag 28 november 2013

Årets julskiovr har börjat trilla in!

Hittills har jag lyssnat på en svensk och en utländsk skiva som kommer att recenseras här på bloggen framöver. Jag väntar ännu på en till svensk skiva och en svensk skiva som damp ned på hallmattan igår har jag inte hunnit lyssna igenom än.

Johan E. Skoglund

fredag 22 november 2013

Recension Philip Dukes Berlioz, Liszt & Roger

Altviolinisten Philip Dukes har länge varit en favorit. Och på sin nya skiva beledsagas han av den likaledes skickliga och duktiga pianisten Piers Lane.

Här är huvudverket Franz Liszt transkription av Hector Berlioz Harold i Italien för piano och violin. 45 härliga minuter fulla av expressivitet och det härligaste spel man kan tänka sig från båda parter.

Så är också spelet i Liszts originalverk Romance oubliee. Kurt Roger är en för mig ny bekantskap och förstlinginspelningen av hans irländska viola-sonat ger mersmak.

En fin fin kammarmusikskiva.

Betyg; JJJJJ  

Johan E. Skoglund

Recension Blossom Street Down by the sea

Kompetenta kammarkörer som sjunger folkvisor satta av kända tomsättare kan jag aldrig få för många utav. På skivan Down by the sea bjuder de sagolika sångarna i  Blosom street på en ljuvlig samling lika ljuvligt framförda pärlor ur den brittiska folksångsskatten. Hillary Campbell leder kören med den äran.

Flera verk är världspremiärinspelningar. Alltid lika kul att få höra sådana. Samtida, nu levande kompositörer som James McMillian blandas med döda msätare som Gustav Holst, Ralph Vaughan Williams och Percy Grainger. Även en hel del nya trevliga  kompositörsbekantskaper finns på denna lika hörvärda som välsjungna skivpärla.

Perfekt lyssning året om!

Betyg; JJJJJ
  Johan E. Skoglund

Beställde just...

.... En skiva med nya orkestreringar av Musorgskys Tavlor på en utställning. The great gate of Kiev skall framföras av 104 (!) musiker. Det vattnas redan i skivsamlarmunnen.

Johan E. Skoglund

torsdag 21 november 2013

Recension Toby Keith Drinks after work

Toby Keiths nya album Drinks after work är något av en mellanplatta. Texterna är som vanligt bra med flera nya blivande radsklassiker. De passar fint ihop med melodierna även om dessa inte riktigt når upp till toppklass. Den som eftersöker nya allsångsrefränger i stil med I love this bar och Beer for my horses lär bli besviken. Det saknas också den där stora kärleksballaden med stort K. Den som är en riktig tear-Jerker. Nio låtar, alla utom titelmelodin har Toby själv knåpat ihop med sina vanliga låtskrivarpartners Bobby Pinsson och Scotty Emerick samt Rivers Rutherford.

Deluxe-utgåvan som jag har är 43 minuter lång och bjuder på tre bonusspår. En låt om USAs marinkår som hannar i humorfacket. Chuck's gone är en rörande balladhyllning till Tobys basist och turnéledare Chuck Goff som avled i en bilolycka tidigare i år. Men duett-versionen av Jimmy Buffet-klassikern Margaritaville, tagen från Sammy Hagars nya album är totalt meningslös.

Absolut ingen dålig skiva men TK kan så mycket bättre. Därför bara medelbetyg och rekommendation bara till hardcore-fans som prompt vill ha alla hans album, dit vilket undertecknad väl får räknas.  

Betyg: JJJ

Johan E. Skoglund

Har fått klart med...

...2 nya skrivjobb åt 2 olika beställare denna vecka.

Kul!

Johan  E. Skoglund

fredag 15 november 2013

Idag lyssnar jag på...

..två trevliga körskivor som dumpit ned på hallmattan när jag cyklade hem under min lunchpaus.

Recension utlovas på bloggen framöver.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar!

Kompositören Sir John Tavener, Mats Olsson (kapellmästaren) och  röstskådespelaren Marcia Wallace som gjorde Edna Krabapels röst i Simpson. Alla har de lämnat oss på sistone. Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. Skoglund

torsdag 14 november 2013

Många skivor lite tid

Så kan det bli idag. Toby Keiths nya album kom för två veckor sedan. Och jag har hunnit lyssna igenom den en gång. Så dör för ingen djupblodande recension än. men den kommer. Var så säker.

måndag 11 november 2013

Läs 2 recensioner av mig i dagens NSD!

Förklädd gud finns här!

Sacred Concerts är ännu inte ute på nätet men kommer nedan.


Frihet är det bästa ting…

Music from Sacred concert

Sharon Dyall, Norrbotten big band, körer dir. Örjan Fahlström

Luleå domkyrka

Lördag kväll

Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring. Så skaldade Biskop Thomas i sin berömda Frihetsvisa redan 1439. Dessa eviga tankar om frihet är även en väsentlig del av vår vardag idag - i tider av övervakning och avlyssning från olika organ. Frihet är även en bärande bit av Duke Ellingtons tre sakrala konserter, Sacred concerts, för kör, storband och sopransolist som framfördes i Luleå domkyrka under den tidiga lördagskvällen. 

 Freedom blir till en central del av verket när Örjan Fahlström, dagens drivne dirigent satt ihop det bästa från de tre konserterna till en enda lång dito. Medlemmarna ur Luleå kammarkör och kören Lava bjuder på fascinerande fraseringar av dessa ord. Och kvällens superba solist, underbara Sharon Dyall läser ett pregnant poem om frihet och dess regler signerade Ellingtons mångårige parhäst Billy Strayhorn. Kittlande är också vetskapen att Ellington belönades med Presidentens frihetsmedalj av avlyssnaren Richard Nixon.

Norrbotten big band öppnar konserten med en magisk balladversion av Strayhorns Take the A-train. Här spelar Carl Orje piano så det står härliga till. Något han också gör i Meditation, som inleder avslutande fjärdedelen Glädjen. Innan dess har vi fått vara med om Skapelsen, Bönen och tidigare nämnda Friheten. Norrbotten big band levererar som alltid frenetiska framföranden. Danne Johansson på trumpet, Håkan Broström, Per Moberg och Mats Garberg på saxofoner och Fredrik Westerberg på klarinett - alla bjuder de på magiska solon denna magiska kväll.

Det är alltid livgivande att få se glada miner från scenen. Och sällan har det väl varit så här uppsluppet seriöst bland deltagarna. När kören sjunger ensam stampar, ler och rycks Sharon Dyall glatt med. Och likadant från kören när hon har solopartier. Många förknippar nog Sacred concerts med Alice Babs. Så fullständigt lysande att då välja Sharon som sångsolist. Hennes mörka klara rena stämma är så långt ifrån Alice ljusa sopran man kan komma men likafullt passar den detta verk perfekt.

Körsångarna är som en kolossal boll. Har man en gång satt dem i rörelse går det inte att stoppa deras framfart. Kul - och tur är väl det. Efter avslutat värv får en av koristerna frågan om hon kommer kunna sova något i natt? Nej, säger hon hög av ett glädje-, och lyckorus som lyser igenom hela ansiktet. Ett betyg som får tala för sig självt.

Johan E. Skoglund

fredag 8 november 2013

Nya skrivjobb på G!

Fick igår klart med två nya skrivjobb. Däremot blev ett skrivjobb som skulle genomföras förra veckan inställt. Så kan det bli ibland.

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på...

...God loves Norwegian country. En mycket intressant 3-cdbox i den något ovanliga genren religiös norsk country.

Johan E. Skoglund

Recension Taube tolkar Taube


På den nya skivan Taube tolkar Taube bjuder Sven-Bertil på underbara tolkningar av sin far Everts välkända visskatt. Bakom sig har han hela stora musikkåren Göteborg Wind Orchestra. S-B Taube har en urläcker diktion som verkligen går hand i hand med dem härliga arraangemangen. Jerker Johannson leder det svinbra kompet. Det var längesedan jag hörde en skiva där sångsolist och komp är så i perfekt synk och balans med varandra.  Eldarevalsen, Möte i monsunen och Balladen om briggen "Blue Bird" av Hull sällan har de låtit så här bra.

Bäst är ändå Fritiof i Arkadian där orkstern får vila. Bara Sven-Bertils uttrycksfulla röst och Anders Ekdahl vid pianot är inget annat än ren och skär musikmagi. Några spår på skivan är instrumentala, och i dessa med bara musikkåren sticker Nudistpolka ut med tre frusande glada klarinetter i huvudrollen.

Ännu et bevis på vilken omistlig del av vårt kulturarv Taubes visor är.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

tisdag 5 november 2013

Ett varierat språk...

..ser jag som ett adelsmärke i mitt skrivande. Självklart kommer man att känna igen mina texter men upprepningar försöker jag undvika. Särskilt i mina recensioner. Men visst har jag favorituttryck som ständigt tycks vilja återkomma. Konstigt vore annars.

Johan E. Skoglund

måndag 4 november 2013

Läs min recension av Hemvärnets musikkår Norrbotten och Peter Asplund i dagens NSD


Ett festligt firande med försmak av jul

Hemvärnets musikkår Norrbotten
Kulturens hus stora sal
söndag eftermiddag
Att musik är ett universellt uttrycksmedel gavs prov på i Kulturens hus stora sal under söndagseftermiddagen då Hemvärnets musikkår Norrbotten firade sitt 40-årskalas. Specialinbjuden gäst på kallaset var Peter Asplund, urskicklig jazztrumpetare som passade på att släppa sinn nya julskiva. Men här bjöds på ett brett program. Alltifrån jazz, i Dizzie Gillespies O shobbe dobee, bekant från Siljabloos repertoar ända till militärmarscher såsom Viktor Widqvist Norrlandsfärger och Nils Lindbergs Torn-Eriks visa, visar på musikanternas breda kunnande.
Magnus Plumpu leder jubilaren med den äran så också Christian Feivik i några välklingande marscher. Asplund berättar målande om det verk han framför. Ibland lite väl mycket. Han bör koncentrera sig på att spela trumpet för när han gör det då låter det riktigt bra. Som i tidigare Torn-Eriks visa där hans lyriskhet spränger alla gränser och man är förflyttad långt bortom tid och rum. Så även det finfina flygelhornspelet i Ted Gärdestads För kärlekens skull som är allt annat än smetig, vilket sådana här framföranden riskerar att bli. Peter sjunger även några låtar och det är som hans mellansnack, det tillför tyvärr inte mycket.
Nej, då är det bättre när hela kåren funkar loss i Jaco Pastorius The Chicken med solon från Sigurd Löf på altsaxofon, Lukas Lindkvist på trummor, Petter Olofsson på elbas Johan Tegheim på elpinao och Peter Asplund på trumpet. Här svänger det så det står härliga till.
John Williams marscher ur Indiana Jones och Star wars blir aldrig tröttsamma, så inte heller i dessa riviga framföranden. I medleyt från West side story och Dixieland Bach visar kåren upp sitt breda spelkunnande med en palett av toner. Inledande festspel av Hugo Alfvén visar att denna kår även bemästrar lite mer avancerad musik. De tre utsnitten från Asplunds nya julskiva känns dock lite väl tidiga.
Kallaser var alldeles för långt men Ett festligt fyrtioårsfirande med ett nöjt födelsedagsbarn var det likafullt.
Johan E. Skoglund

torsdag 31 oktober 2013

Läs min recension av Marinens musikkår i dagens NSD!

Flaggan i topp och fullt blås
 
Ryktet om min död är betydligt överdrivet sade salig Mark Twain. Ryktet om att Marinens musikkår av besparingsskäl skall läggas ned väntar ännu på sin slutgiltiga bekräftelse.
det var dock en allt anat än nedstämd skara blåsare och slagverkare som under onsdagskvällen intog Kulturens hus stora sal med den äran. Slaviska fantasier stod på programmet och Norrbottningen Petter Sundkvist bjöd ihop med musikkåren under detta tema på ett lika attraktivt som välspelat och varierat program. Petter var även en utmärkt konkonferencier som på ett mycket pedagogiskt vis satte in kvällens musik i sitt sammanhang.

Dmitrij Sjostakovitj Festivalouverytr op. 96, Pjotr Tjajkovskijs Slavisk marsch op 31 och George Enescus Rumänsk rapsodi nr. 1 i A-dur op. 11 är alla storvulna folkloristiskt romantiska verk där kåren verkligen spänner bågen och lyckas skjuta pilen ända in i mål. Det hörs verkligen att vi har att göra med heltidsanställda professionella musiker som verkligen kan sin sak.

Kan sin sak det gör även kvällens solist belgiske trumpetaren Jeroen Berwaerts. Han blåser brallorna av allt och alla i Oskar Böhmes konsert för trumpet och orkester op 18 och likaledes så i Carl Höhnes Slavisk fantasi.
I två franska chansoner får han även ge oss prov på sin ljuva stämma. Tala om en multibegåvning som både sjunger och spelar trumpet ljuvligt.
 
Sista satsen ur Nya världen symfonin op 95, no 9 av Antoni Dvorak avslutar i ett framfröande som inte kan beskriva som annat än ett enda långt triumftåg. Det spelas och dirigeras så det står härliga till.  Publiken applåderar å det kraftigaste och belönas för detta med inte mindre än tre extranummer. Rysk marsch, Den skaviska kvinnans avsked, ryska folksången Björken och Marines musikkårs egen marsch Reginemarsch, alla är de lika välförtjänta som välspelade. Om detta var sista gången vi fick höra marinens musikkår ås var det i alla fall med flaggan i topp!
 
Johan E. Skoglund

onsdag 30 oktober 2013

idag..

... ja inte bara idag utan ända sedan i söndags då jag hade tid att börja lyssna på den tar jag mig igenom 25 CDboxen The prefect jazz Collection 25 original albums. Spännande att följa jazzens utveckling från 40-talet till 80-talets början. Tänk vilken bredd genren har fått och vad den genomgått under
årens lopp.

Intressant!

Johan E. Skoglund

måndag 28 oktober 2013

Tre nya skrivjobb denna vecka...

.... blev klara idag.

Kul när penna får glöda!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av nya Motettkören i dagens NSD!

Finns här!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Staffan Scheja och Uppsala Kmmarsolister i lördfagens NSD!

Finns här! OBS! Det skall naturligtvis vara Klara och inte Klas som det felaktigt står om violinisten Hellgren.  Tack producent Håkan Ekman för rättelsen.

Johan E. Skoglund

fredag 25 oktober 2013

Idag Lyssnar jag på en cd-box

Med Hall & Oates som landade i brevlådan igår. Nyss hörde jag en fantastisk, när boxen kom 2009 tidigare outgiven, tolkning live i studio av Barbara Mason and the Volcanos Storm warning. Låten är en outtake från Change of season plattan från 1990 och jag kan bara hålla med Darryl Hall när han i texthäftets låt för låt kommentar konsaterar att den borde varit med på skivan.

Johan E. Skoglund

Fick idag klart med nya skrivjobb!

Kul!

Johan E. Skoglund

Är detta månne årets mening?

"McDermotts sädesledare kan därmed pusta ut då de slipper ett besök av lilla saxen."

Johan E. Skoglund

måndag 21 oktober 2013

Vem är Peter Ciaikovski?

Trodde jag hade upptäck en ny kompositör efter att ha köpt en skiva med symfoni nummer 6 av denne tonsättare idag på Dollarastore för en tia. En googling på namnet leder mig dock till italienska Wikipedia-sidan om Pjotr Tjajkovskij. Att jag inte kände igen honom på det tecknade porträttet på omslaget. Och Patetica är givetvis italienska för Pathetiqué, symfonins smeknamn. Ridå!

Johan E. Skoglund

fredag 18 oktober 2013

Idag lyssnar jag på Jill Johnsons....

.... nya duettlågprissamling som kom med posten. Peter Lemarc och och Mauro Scocco har gjort två fina nya svenska låtar. Och Tommy Körberg är en utmärkt röstkompis i Always on my mind.

Fint att mysa till under kommande hösthelg. Ha en trevlig sådan!

Johan E. Skoglund

tisdag 15 oktober 2013

Ibland blir det fel!

Ingen är felfri och tur är väl det. Det är mänskligt både att fela och att spela fela. Att spela fela kan jag inte men fela- det kan jag. Igår noterar jag att DN skrotar sina korrekturläsare. Inte ens den skickligaste korrekturläsare hade kunnat upptäcka mitt senaste misstag. Att ange fel syster Hammar i min recension av Boden storband. Trotts att jag prydligt noterat Mimmi i mitt block så blev det Karin i den färdiga texten. Så i dagens NSD är en rättelse införd. Inte min första, men väl andra genom åren.

Ber ödmjukast om ursäkt. Fick f. ö . klart med ännu ett skrivjobb igår. Får hopps det är helt felfritt. Fast man är ju bara människa.

Johan E. Skoglund

fredag 11 oktober 2013

3 skrivjobb...

för lika många uppdragsgivare på lika många dagar genomför jag just nu. Började igår och fortsätter idag och i morgon. Kul!

Johan E. Skoglund

onsdag 9 oktober 2013

Priset på skivor är intressant!

Ny skiva beställd till fullpris från USA. Inklusive frakt gick hela kalaset på 107 kronor och tio öre. Denna skiva lär kanske inte ens släppas i Sverige. Finns som import-skiva på en svensk näthandel för 219 kronor + 29 kronor i frakt. Då är leveranstiden 5-20 Days, som det står på den svenska hemsidan.

Alltså ungefär samma tid som när jag  beställer från USA. Världen är ibland förunderlig.

Johan E. Skoglund


Ännu ett skrivjobb...

.... blev klart igår. Det ser ut att bli en bra skrivhöst 2013.

Johan E. Skoglund

Intressant kulturdebatt!

Kulturredaktör Jan Bergsten på NSD har initierat en intressant kulturdebatt



Johan E. Skoglund

torsdag 3 oktober 2013

Att köpa cd-skivor som man redan har

hr drabbat mig några gånger senast för några veckor sedan. Men har man flera tusen skivor där hemma så är det förståeligt. Tur att det erbjuds öppet köp.

Johan E. Skoglund

onsdag 2 oktober 2013

Tre nya skrivjobb...

...åt lika många olika uppdragsgivare blev klara idag.

Kul och åter kul.

Johan E. Skoglund

Recension Kjell Gustavsson Rhythm and blues orchestra By the swamp



Johan E. Skoglund

Nu finns jag på Youtube!

Har länge velat utveckla mina recensioner så nu finns jag även på Youtube. Titta och njut!



Johan E. Skoglund

fredag 27 september 2013

Idag....

..lyssnar jag på den fantastiska 3 Cd boxen the real... Doris Day. Inte mindre än 66 låtar och inspelningar av den sort som inte görs idag. Att jag även lyckades fynda den på rea för ynka 29 riksdaler gör mig bara ännu mera glad. De må blåsa och regna ute men ur mina datorhögtalare skiner solen tack vare Doris Day.

Johan E. Skoglund

tisdag 24 september 2013

onsdag 18 september 2013

Toby Kieth har nytt album på G!

Verkar som om man kan ställa klockan efter honom. Ny Toby Keith CD = höst.

Så har det i alla fall varit de senaste åren.

Här berättar Toby för Forbes om sitt affärsimperium.



Och här är titelmelodin från nya skivan. Verkar som vanligt lovande.




Johan E. Skoglund

fredag 13 september 2013

En glad hösthelg...

önskas alla läsare. Många nya skivor att lyssna igenom. Skön avkoppling!

Johan E. Skoglund

onsdag 11 september 2013

Recension Charles Bradley Victim of love


Charles Bradley fortsätter att skämma bort oss med retrosoul som är så hantverksmässigt oklanderligt gjort att man inte kan annat än imponeras. Sångare och soulkomp i skön förening utan att det för den skull blir tråkigt eller pastischartat. Hans fenomenala röst kommer väl till pass i dessa uttrycksfulla låtar som är som gjorda för olika aktiviteter av varierat slag.
 
 
Betyg; JJJJJ
 
Johan E. Skoglund

tisdag 10 september 2013

Igår...

Fick jag även klart med två ytterligare skrivuppdrag denna vecka. Kul md en arbetsintensiv höst!

Johan E. Skoglund

VAr på ett mycket intresant möte igår....

Som resulterade i en kommande artikel. Alltid lika kul att få ta del av folks kunskaper inom ett område man själv inte har en aning om. Dessa möten är som ett kinderägg. Man får tre saker i en.

1.) Ägna sig åt det jag älskar, skriva

2.) Lär sig en massa nytt, mumma för en almänbildningsintresserad som undertecknad.

3.) Bäst av allt, man får betalt för detta.

Johan E. Skoglund

fredag 6 september 2013

Läs min recension av Daniel Wikslunds nya CD i dagens NSD

Underbart Wikslund, men ack så kort

Med riksspelmannen Daniel Wikslunds författardebut Med tanken full av längan följer en sjusångers-cd som verkligen är en fröjd för örat att höra. Inledande Längtan med solon på både fiol och akustisk gitarr har en härligt pulserande rytm. Pusselbiten, skivans andra spår har en rolig text och är gladjazzigt pigg med sin härliga manskör och blås i bakgrunden. Tredje låten Skutan går är en lysande samhällskritik där både valfusk i Ryssland, aspartam, facebook och uranbrytning nämns. Lyssna till exempel på det lysande slutet på dessa fem fabulösa minuter. Snowhere visar att engelska är ett lika naturligt språkval som svenska för denna kreativa idéspruta. Tack och förlåt är en lika vacker som passande baladavslutning med finstämd kör och dito blås.

Daniel har verkligen lyckats förena text och musik på ett suveränt sätt ihop med hans härliga medmusikanter. Det blir en riktig vitamininjektion i stark kontrast mot det höstregn som strilar utanför fönstret när denna skiva avnjuts och recensionen skrivs. Som Povel Rammel skaldade Underbart är kort. Detta är verkligen 24 ack så korta men lika underbara minuter vardagsnära vispoesi av bästa sort.

Johan E. Skoglund

torsdag 5 september 2013

Bloggen minns Marian McPartland

En stor jazzpianist och radiopersonlighet har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!


Johan E. Skoglund

Recension Steve Tyrell It's magic


Steve Tyrell är en elegant sångare. Med sin hesa jazzröst, len som honung lyckas han förmedla känslor på ett sätt som ballanserar just på rätt sida av smörsångargränsen. Hans senaste album It’s magic The songs of Sammy Cahn är en fin hyllning till den legendariske låtskrivaren som föddes för 100 år sedan. Så ock hans parhäst på flera av skivans låtar, Jimmy Van Heusen. Detta är en av årets bästa cocktailjazzskivor. Nyskapandefaktorn är lika med noll. Men med de tidlösa arrangemangen är all sådan kritik som bortblåst. Det var länge sedan örhängen som Come fly with me, All the way, Teach me tonight och ain’t that a kick in the head låtit så här bra. Blandningen mellan snabba swinglåtar och drömska ballader likt den stråkbeströdda titelmelodin är bra.

Betyg; JJJJ

Johan E. Skoglund

Vad fort tiden går

Noterade att Bodenkören Chorisma i höst firar 30-årsjubileum. Det innebär att det är 10 år sedan deras 20-årsjubileum. Denna konsert var också mitt allra första skrivuppdrag någonsin. Tänka sig att man recenserat i 10 år. Vilka minnen det väcker.

Johan E. Skoglund

Fick just klart med...

... Ännu ett nytt spännande skrivuppdrag i helgen. Kul att dem rullar in!

Johan E. Skoglund

onsdag 4 september 2013

Mötet igår...

Resulterade i ett konkret nytt skrivuppdrag att utföras i början av nästa vecka.

Spännande!

Johan E. Skoglund

tisdag 3 september 2013

Var på ett intressant möte idag...

... Om möjliga framtida skrivuppdrag. Verkar mycket lovande. Kul!

Johan E. Skoglund

torsdag 29 augusti 2013

Recension Trio con tromba


Trio Con Tromba var en svensk kammarjazzgrupp som var aktiv under det glada 80-talet. Och glad blir man verkligen av att få avnjuta denna cd-box med tidigare opublicerat material som entusiasten Lasse Zackrison på Vax record så förtjänstfullt satt ihop. Georg Riedel på bas och Bengt Hallberg på piano bjuder på lysande spel och kompositioner.  Jan Allan ”bara” på lysande spel. Uppsala kammarsolister checkar in för ett intressant möte på första skivan och på sista skivan tolkar amerikanska standards så som bara riktiga fullblodsproffs kan. En riktigt intressant booklet med nygjorda intervjuer med te tre och full info om gruppen och dessa inspelningar avrundar en kulturgärning av sots mått. Detta är musik att spela när man vill drömma sig bort. Och när Bengt Hallberg nu lämnat oss är denna skiva ännu mer angelägen.
 
Betyg; JJJJJ
 
Johan E. Skoglund
 
 
 

Bloggen minns Kent Finell!

Som liten lyssnade jag alltid på svensktoppen och Kent var en stor idol.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

onsdag 28 augusti 2013

Nytt skrivjobb på G!

Har fått klart med ännu ett nytt skrivjobb. Alltid lika kul när dem trillar in!

Johan E. Skoglund

Läs två texter av mig i senate Guiden Boden!

Min intervju med Detlef Barkanowitz och bankerna hittar ni här!

Johan E. Skoglund

måndag 26 augusti 2013

Publcistklubben med SRs utrikeskorrespondenter

skall jag gå på ikväll. Skall bli intressant att få höra och se dem röster man känner så väl igen i från radion.  Särskilt då man är en nyhetsjunkie som jag. I våras hörde jag en annan av radions korrar berätta på ett annat intressant PK-möte.

Johan E. Skoglund

torsdag 22 augusti 2013

Recension In the spirit of Duke


Scottish national jazz orchestra gjorde hösten 2012 en bejublad konsertturné där man hyllade Duke Ellington och dennes klassiska storbandssound. Man hade samma sättning, ja till och med uppställning på scen och mikrofonplaceringsom originalet vid dessa liveinspelningar av inspirerande konsertframträdanden från runtom i Skottland. Bäst är Anitras dans, Morgonstämning och i Bergskungen sal av Grieg där Dukes fenomenala arrangemang skiner igenom. Men hela skivan blommar över av en kärlek till Duke Ellington, hans musik, arrangörskonst och pianospel med den äran. Huvudsolisterna, Brian Kellock bakom pianot och Tommy Smith på tenorsaxofon glänser som diamanter rakt igenom men hela orkestern förtjänar eloger och rosor för detta väl genomförda projekt.  Smith leder även hela tillställningen med den äran och står också för en lika intressant som välskriven essä i det medföljande häftet.

 Vintage-jazz när den är som bäst.
 
Betyg; JJJJJ
 
Johan E. Skoglund

onsdag 21 augusti 2013

Nytt skrivjobb på G!

Fick klart med ett nytt skrivjobb i dag!

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

tisdag 20 augusti 2013

Recension Refreshments Let it rock


Refreshemnets har på sin senaste skiva Let it rock begett sig till legendariska Sun-studion i Memphis Tennessee i USA för att hylla sin idol Chuck Berry. Två nyskrivna låtar signerande bandets sångare, bassist och frontfigur Joakim Arnell inleder och avslutar, det vill säga ramar in plattans tretton covers, alla skrivna av Chuck Berry själv. Som alltid när det gäller Refreshments så håller det musikaliska hantverket högsta nivå. Johan blom spelar piano och sjunger på några spår så det står härliga till, Visst, här finns You never can tell, men även lite mer obskyra låtar ur Chuckens repertoar har smugit sig in. Lika bra som bandets skivor med genomgående eget material blir det inte men ändå en småtrevlig nostalgiresa tillbaka till rockens rötter. Och ibland är man så lättroad at det räcker långt. Mycket långt.

Betyg: JJJJ

Johan E. Skoglund

Bra skivsommar 2013

Flera intressanta skivor har släppts som kommer att recenseras på bloggen här framöver.

Johan E. skoglund

Årets rubrik på AB

Så fick läkarna ut gaffeln ur 70-åringens penis

Språk är kul!

Johan E. Skoglund

tisdag 13 augusti 2013

Höstens första skrivjobb är redan på G!

Kul att återigen få vässa pennan efter ett välbehövligt sommaruppehåll.

Johan E. Skoglund

måndag 12 augusti 2013

Nytt från Jimmy Buffet....

ihop med Toby Keith gör att första dagen på jobbet efter semestern blir lite mer uthärdlig.


Johan E. Skoglund

Bloggen minns fallna hjältar

Bengt Hallberg, JJ Cale, George Duke, Dennis Farina & Mel Smith.

Många är de hjältar som lämnat oss sommaren 2013.

Bloggen lyfter på hatten åt dem alla.

Johan E. Skoglund

söndag 30 juni 2013

Sommarlov

Bloggen tar nu precis som dess innehavare sommarlov i några veckor.

Imorgon skall jag genomföra ett intressant möte för kommande skrivjobb men det publiceras inte förrän till hösten.

Alla uppdragsgivare och övriga bloggläsare önskas skön och avslappnande vila i denna ljuva sommartid. Det skall i all fal jag ha.



Johan E. Skoglund

Bloggen minns Anders Burman

Mr Metronomes betydelse för svensk musik kan inte nog understrykas.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Bobby "Blue" Bland

En tvättäkta bluslegend har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min artikel om spionoperan i senaste Guiden Boden!

Finns inte på nätet än men läs den gärna i pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Siljabloo i tisdagens NSD

Finns här!

Johan E. Skoglund

måndag 24 juni 2013

Nya skrivjobb på G!

Kul med ett sista ryck innan semestern som börjar idag.

Bloggen tar sommarledigt så fort dessa två jobb publicerats denna vecka.

Johan E. Skoglund

onsdag 19 juni 2013

Recension Fredrico de Freitas


Det är alltid lika trevligt att få dyka ned i okända kompositörers klangvärldar och utforska dem. Fredrico de Freitas är en sådan, i alla fall för undertecknad, ny och spännande bekantskap. Landsmannen leder kungliga skotska nationalsymfonikerna till musikaliska stordåd på en glimrande skiva som är ett veritabelt tonfyrverkeri rakt igenom. Särskilt den medeltidsinspirerande musiken till baletten Suite medieval fascinerar och imponerar. En liten pärla till skiva som ingen älskare av frejdig orkestermusik bör missa. Helt klart en av årets bästa skivor hittills.

Betyg, JJJJJ

Johan E. Skoglund

Recension Varese Sarabnde 35


Varese Saraande firar sitt trettiofemårsjubileum med att ge ut en box med höjdpunkter ur sin soumdtrackskatalog de senaste fem åren, sedan trettioårsjubileet. Det är en varierad och välspelad fyracd-box som visar prov på den bredd som modern nyskriven musik för tv och film bjuder på. Här finns mycket att upptäcka och dyka in i. Kul också att flera soundtracks som getts ut i limiterade utgåvor i deras soundtrack-club och nu är utsålda finns representerade här. Både känna och mindre kända namn finns representerade här. Kul att få göra nya upptäckter. Bäst är Steve Jablonskys actionmusik till Battleship med distinkt säckpipa. Men hela boxen är en hörvärd skatt att ösa ur som varmt och oförblommerat rekommenderas till filmmusikvänner. 

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Recension Pegasus


På skivan Pegasus samarbetar Ale Möller med Bohuslän big band. När han gästade Norrbottens kammarorkester var jag mycket imponerad över hur hans kompositioner transformerades i nya musikaliska dräkter. Här jag det inte. Den konsertens absoluta höjdpunkt, den oerhört vackra Rävjägaren låter här platt och konstig. Många duktiga solister och fina solon bjuds det på. Ales medbjudna medspelare Mats Öberg och Rafael Sida gör som alltid lysande ifrån sig. Men det går ändå inte att komma ifrån att detta är ett formexperiment som inte inbjuder till hårdlyssning. Synd, då jag hade hoppats på mer av detta på pappret så lovande sommarbete.

Betyg; JJJ

Johan E. Skoglund

Recension Nils landgren Funk Unit


Nils Landgrens funk Units nya Teamwork skiva gör verkligen skäl för manet. Detta är en rolig dokumentation av en kul skapandeprocess där de medverkande tillsammans i studion lekt fram ett grove och sväng som är svårslagbart. Detta är en musikalisk vitamininjektion som heter duga. Verkligen. Ännu ett hörbart bevis på att vad än den gode Nisse företar sig så blir det bra rakt igenom.

 Visst, detta är varken nyskapande eller banbrytande för fem öre men så kul och charmigt att man faller som en fura. Partyjazz när den är som allra bäst.

 Betyg därefter; JJJJ
 
Johan E. Skoglund

Recension 2 X Harlem


Duke Ellington skrev även symfonisk musik. På en ny naxosskiva bjuder JoAnn Falletta och Bufallo Philharmonic på ett antal av hans verk. Detta är en sådan där genomtrevlig skiva som det är omöjligt att tycka illa om men det blir ingen längre recension då jag i ärlighets namn inte lyssnat särskilt mycket på denna skiva, skall medges.  Det har helt enkelt inte känts som att jag vill det efter några få genomlysningar Således mer intressant än åtråvärt.

 
Samma sak an sägas om liveskivan Rhapsody in Swing med SWR big band som ihop med Derdenfilharmonin bjuder på ett av verken av Ellington, Harlem ihop med Gershwins Rhapsody in blue och ett jazzcollage signerat Sammy Nestico. Wayne Marshall är stabil dirigent och tillika pianosolist med den äran. Detta är småputtrigt men tyvärr inte mer.

Betyg; JJJ

Johan E. Skoglund

måndag 17 juni 2013

Läs två recensioner av mig i dagens NSD

”Mer utmattad än upprymd”
Invigningskonsert, festspelen i Piteå

Studio Acusticum

Fredag kväll
 
Två timmar inklusive paus är en lagom längd på en klassiks konsert med kammarorkester. Fredagens invigningskonsert av de 31:a festspelen i Piteå höll på i två timmar och 45 minuter. På tok för långt. Hela tillställningen började 1800 men det var först sjutton och en halv minut senare som maestro Gustaf Sjökvist kunde slå an Norrbottens kammarorkester i den inledande ouvertyren till Richard Strauss opera Läderlappen . Ett lika piggt som välspelat stycke, när de väl kommer igång. De invigningstal som föregår den musikaliska startpunkten är tyvärr rejäla temposänkare. Så också Susanna Lundmarks något långrandiga mellansnack. Hon säger i början att vi skall låta musiken tala. Varför inte göra det då när vi ändå har ett välskrivet programblad?
 
Förste solist ut är Christian Svarfvar som med sin violin tar oss med till vintern och våren ur De fyra årstiderna i Buenos Aires, signerade Astor Piazzolla. Men var är sommaren? Skickligt är det i alla fall och väldigt njutbart. Sedan följer Arvo Pärts finstämda Camtus in Memoriam Benjamin Britten som är så vacker med sina serena begravningsklockor som sätter an den ton som gör hela kompositionen så underbar.

 Gunnel Mauritzon Band bjuder på två småtrevliga folkvisor. Men det är som alltid i dessa sammanhang. Påsen bjuder på gott men alltför blandat. Det spretar helt enkelt mer än ett vildvuxet busksnår.

Kvällens uruppförande sker i närvaro av kompositören Nils Lindberg. Hans Dalabilder för Acusticums mäktiga orgel och kammarorkester är okej - men tyvärr inte mer.  Det är inget fel på framförandet. Det bjuds på en fin växelverkan mellan Gabriella Sjöströms orgelspel och uppbackande musiker på scenen nedanför.  Det är Lindbergs folklåtsbaserade komposition som inte är särskilt mycket att hänga i julgranen. Istället för stjärnan i trädets topp känns detta mer som en vissen gren nere vid roten i behov av mer ljus och näring i form av vatten och syre. Något som även vi i publiken behöver efter en timme och en halv timme.

Efter paus blir det så ännu mera lättsmälta tongångar. Matti Hirvonen ger oss en avmätt andantesats ur Mozarts Elviramaddigan-pianokonsert. Nej, då är det mer stuns i den lysande landsmannen, Marko Ylönen som med sin cello trollbinder publiken i två satser ur Haydens C-durs cellokonsert. Men varför man skalat bort mittensatsen är för mig en gåta.

Avslutar gör ett finfint framförande av Lars-Erik Larson lyriskt ljuvliga Pastoralsvit där Sara Hammarström imponerar i det soloflöjtparti som återkommer sex gånger. Sedan lämnas salen mer utmattad än upprymd.

 Johan E. Skoglund

 
Bodö kammarkör bjuder på en och en halv timmes ren och skär musikmagi

Bodö Kammarkör

Örnäskyrkan

Lördag eftermiddag

Sommaren är en tid för möten. Vänner och gäster från när och fjärran kommer och hälsar på. Ett sådan klar hörbart besök skedde under lördagseftermiddagen när Bodö kammarkör under Finn Normann Lövdahls stilsäkra ledning intog Örnäskyrkan. Man ger den tacksamma publiken en och en halv timmes ren och skär musikmagi.

Det blandas friskt mellan folkvisor från Norge, nutida körlyrik och några äldre klassiker, vilka tillsammans bilder ett lika välsjunget som attraktivt program.  Albert, i tv-serien, Albert och Herbert, påstod vi ett tillfälle att hans byxor haft pressveck så knivskarpa att de gått att skära bröd med. Lika skarpa sitter stämmorna hos våra norska körvänner. I samband med att denna recension färdigställs så avslöjar en titt i de anteckningar som förts under konsertens gång att orden oerhört starkt och bra återkommer vid nästan varenda stycke. Helt enkelt för att detta var sanslöst bra. Elisabet Jörgensen är utmärkt solist i folkvisan Jesus, din söte forening å smakke och i Edvard Griegs våren.

 Andra höjdpunkter är Ola Gjeilos The ground där det blir ett magiskt möte mellan kören och superskicklige Steinar Pedersen bakom flygeln. Han bjuder för övrigt på läckert lir mitt i konserten då han spelar ännu mera Grieg och David Konrad Johannsen så det står härliga till, när sångarna tar en vilopuas.

 
Morten Lauridsens O magnum mysterium, Anton Bruckners Tantum ergo samt Gabriel Faurés Cantiqie de Jean Racine är andra välklingande vederkvickelser för själen.

Det är inte så ofta körer från våra grannländer på Nordkalotten gästar Norrbotten, vilket är synd. Särskilt då man som publik får avnjuta en sådan musikalisk högtidsstund som denna. Kung Oscar II hade fram till unionsupplösningen med Norge valspråket brödrafolkens väl. Låt oss ta honom på orden.

Johan E. skoglund

torsdag 13 juni 2013

Recension 2 x Henning Kraggerud

Den som titta på SVT har under några lördagskvällar unnat följa en serie där norska klassiska virtuosa musiker ger masterclases för unga lovande förmågor som spelar samma instrument. En av lärarna har varit Henning Kraggerud violinfavorit hos mig sedan länge. Jag har flera Naxosinspelningar med honom och när han släpper en  ny Griegskiva som givetvis beställdes upptäckte jag i samma veva att bolaget även släppt en 3 cd box betitlad the essential varit Henning Kraggerud förra året.

 Vi börjar med att närmare besiktiga boxen. Boxen är en 3-cds pappbox där baksidan inte skvallrar något om vad som den rent musikaliskt innehåller. Inte heller ätet ger någon som helst hjälp att svara på denna fråga. Så det är på vinst eller förlust plasten tas bort från den (när den väl är borttagen kan boxen inte skickas tillbaka till Naxos). I ärlighetens namn så har jag redan större delen av flera utav styckena på skivorna här. Men det är ändå en njutbar upplevelse. Från Sibelius violinkonsert i sin helhet till mindre stycken för violin och piano av Christian Sinding som upptar hela den andra skivan via Mozart och utdrag en av Griegs violin-sonater och hans pianotrio så är detta en finfin introduktion till Hennings härliga violinspel.

När Henning ombeds gästspela som solist med orkester världen över så vill man gärna att han framför en violinkonsert, gärna Griegs. Men Grieg skrev ju ingen så vad göra? Jo Kraggerud brukar erbjuda sig att spela en annan norsk konsert av exempelvis Sinding men det brukar inte falla beställaren på läppen. Nej, de vill ha en kändare kompositör så då får de bli Sibelius istället på programmet.
 
För att råda bot på detta så har Kraggerud ihop med Bernt Simen Lund ”tillverkat” tre violinkonserter genom att tillsammans arrangera Edvards tre violinsonater för violin och stråkorkester. Hur funkar då detta experiment kanske vän av ordning undrar? Svaret är helt okej men inte mer. Spelet är genomgående på topp men det går ändå inte att ignorera det faktum att hela skivan känns onödig. Det är som sagt var inget fel på dessa framföranden men det känns mer intressanta som ett formexperiment än omistliga tillskott till Griegs redan omfattande verkskattalog.

Rekommenderas mer till Grieg-fantaster än till den som vill upptäcka nygammal spännande musik.

Betyg, boxen; JJJJ

Betyg Grieg-konserterna; JJJ


Johan E. Skoglund

onsdag 12 juni 2013

Recension New york voices


New york voices är en urskicklig vokal kvartett vilket man visar på sin nya lysande CD som är en liveupptagning av en konsert ifrån maj 2008 i Köln där man förtjänstfullt backas upp av WDR big band under Michael Abenes säkra ledning. Två egna kompositioner blandas med jazzstandards och två Paul Simon-låtar så härligt framförda att jag inte vet vad jag skall börja. Alla sångare instrumentalsolister och musiker levererar rakt igenom så det står härliga till. Detta är vokaljazz på absolut högsta nivå när den är som bäst.

 
Samspelet mellan sångkvartettens intrikata vokala utsvävningar och det skickliga storbandet kan inte beskrivas om annat än ståpälsframkallande. Detta är sannerligen av de bästa vokala storbandsjazzskivor jag hört på år och dag. Enda negativa är att det gått fem år från inspelning till utgivning. Men den som väntar på något gott…

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Spännande möte

Träffade igår en intressant person för ett spännande möte som leder till en text som skall publiceras framöver.

Kul!

Johan E. Skoglund

måndag 10 juni 2013

Recension George Strait & Darius Rucker


George Straits nya skiva gör inget fan besviken. Albumet består enbart av originallåtar specialskrivna för denna skiva av Nashvilles låtskrivarelit sånär som på en låt. Nyinspelningen av Georges egenkomponerade första singel I just can't go on dying like this. Som vanligt på senare år har han även själv skrivit några låtar ihop med sonen Bubba Strait och Dean Dillon. Georges och Bubbas That’s what breaking hearts do är en oerhört catchy sak som sätter sig direkt och inte vill lämna hjärnan i första taget. Det finns flera fina kärleksballader där titelspåret Love is everything utmärker sig.

Detta är inget revolutionerande eller nyskapande album för fem öre. Även om jag saknar en riktigt snabb honky-tonk stänkare så går det inta att ignorera det genuina hantverk som detta album utgör. Som vanligt så spelar Nashvilles studioelit bakom och stråkar och kör ligger perfekt som bomull i bakgrunden. Ett av de mer fartfyllda spåren har ett välkommet blåsinslag om än det enligt infon i texthäftet är syntblås.

 Nej, även om låtmaterialet inte alltid är 100 % denna gång så går det inte annat än imponeras av den rena och skära kvalitét George Strait släpper ifrån sig.

Darius Rucker har släppt ifrån sig ännu en synnerligen hör-, och njutbar countryplatta i form av True belivers. Själv är han inblandad i alla spår utom två. Skivans enda cover förtjänar sin bakgrundshistoria.

I början av 1970-talet medverkade Bob Dylan i Sam Peckinpahs westernfilm Pat Garret och Billy The Kid till vilken han även skrev musiken. En låt som blev över, Wagon wheel gavs ut som demo på bootleggs. 2004 valde det amerikanska folkrockbandet Old crow medicine show att skriva kompletterande verser till låtens refräng och bygga ut den till ett fullbordat stycke musik. Det är detta som Darius här finfint tolkar.

Hans lena stämma lyser som en sol skivan igenom och precis som hos Geoge Strait ovan så vinnlägger sig båda dessa herrar om att verkligen sjunga texter som berättar historier. Om bilar som åks till Sjukhuset för att föda barn. Kvinnor som får ringar av sina män efter att de deltagit som soldater i andra världskriget.

Att läsa dessa två texthäften är ren och skär poesi på egen hand. Precis som hos Strait medverkar även här idel ädel studioadel som komphundar. Även två gästsångare smyger sig in i form av Sheryl Crow och Mallary Hope vars fina röster fint harmoniserar i bakgrunden.
 
Betyg; JJJJJ
 

 


Johan E. Skoglund

Nya skrivjobb på G!

Skall bli jätteroligt att få utföra tre olika intressanta skrivuppdrag denna vecka.

Johan E. Skoglund

fredag 7 juni 2013

Firade nationaldagen...

Med att fota lite i Luleås vackra sommarnatur. Jag lär mig mer och mer om min kamera.






måndag 27 maj 2013

Har många nya..

..spännande skrivjobb på G framöver. Kul!

Johan E. Skoglund

onsdag 22 maj 2013

Läs min artikel om spionopera i senaste Guiden Boden!

Finns inte på nätet än men läs den gärna i pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

tisdag 21 maj 2013

Pavarotti


Lyssnar just nu på en härlig trecd-box där Pavarotti sjunger Verdi. Vilken röst han hade. För mig har han alltid varit den tjocka, matglada av de tre tenorerna som blev sjuklig mot slutet och hade galanta damer vid sin sida. Den bilden gör att operasångaren Pavarotti, den härliga tenorrösten funnits längre bak i mitt musikminne. Men med hjälp av dessa underbara inspelningar börjar den på nytt leta sig fram.

Kul att få ”återtupptäcka” en så stor röst – i ordets både bildligt och bokstavligt rätta bemärkelse.

Boxen som är nyutgiven av Decca heter kort och gott Pavarotti sings Verdi och firar tvåhundraårsminnet av Giuseppes födelse.

Jag har nu styvt halva sista skiva kvar att lyssna på men kan ändå inte vänta med att rekommendera denna härliga utgåva. Legendariska inspelningar med bland annat Joan Sutherland, Kiri Te Kanawa och Montserat Caballé och Sir Georg Solti är som bomull för öronen. Kända operaarior ur Aida, Maskeradbalen, Enani, Ödets makt, Lombarderna vid första korståget, Luisa Miller, Macbeth, Othello, Rigoletto, La traviata, Trubaduren samt ett avsnitt ur Requiem och en sällan hörd Nationernas hymn ingår

Det hela förpackat i en ursnygg liten bok med en fin essä om Pavarotti, hans förhållande till Verdi och inspelningarna samt alla sångtexter på italienska och i engelska översättningar. Lägg därtill fullödiga uppgifter om låttitlar, längd, inspelningsdatum etc. och en massa fina foton från förr i färg och svartvitt på Luciano och hans medspelare. Ett fynd för runt 250 kronor.

 Betyg; JJJJJ

 Johan E. Skoglund

tisdag 14 maj 2013

George Straits nya album...

...verkar inehålla en hel del goa låtar. I alla fall om man får döma av provlyssningen på nätet.

Mums!

Johan E. Skoglund

onsdag 8 maj 2013

Läs min recension av Musikgymnasiets vårkonsert i dages NSD


God återväxt i den norrbottniska musikmyllan!

Vårkonsert med musikgymnasiet Boden

Björksalen

Tisdag kväll

Låt oss inleda denna recension med en kort varudeklaration. Alla medverkande elever från de tre årskurserna på Björknäsgymnasiets estetiska program bjöd på toppenfina insatser under tisdagens vårkonsert i den praktiskt taget fullsatta Björksalen. De förtjänar alla att omnämnas med namn men då detta av utrymmesskäl inte är möjligt så blir det tyvärr inga namn alls. Ingen nämnd och ingen glömd således.

Det bjöds på en lika härlig som salig blandning när eleverna visade upp sina musikaliska färdigheter.  Dessa blivande talanger under utbildning fick verkligen visa upp sin fulla bredd då det spelades och sjöngs i många olika konstellationer. Läraren Hasse Östlund var kittet som höll samman de olika delarna och hade lyckats få ihop en välbalanserad show som inte spretade alltför mycket. Något konserter av den här typen ibland tenderar att göra.

När hela kören tar ifrån tårna och levererar Sommarpsalm är det gåshudsvarning. Och den akustiska tolkningen av First Aid kits Emylou är en fin Pärla. King of Spain, av The tallest man on earth är äkta trubadurrock med eget akustiskt gitarrkomp och karaktäristiskt trubadurdarr på rösten.

Från den klassiska världen bjuds vi på sats II ur Concertino för trombon av Lars-Erik Larsson. Ett Preludium av Johan Sebastian Bach för soloviolin, en Fuga av honom för gitarr och en Trumpetkonsert av Alexander Arutjunjan. Alla i framföranden som är som bomull för örat. Likaså är Che farò senza ur Christoph Willibald Glucks opera Orfeus och Euridice. En Duett ur Wolfgang Amadeus Mozarts Figaros bröllop. Ur musikalernas värld hämtas njutbara Du måste finnas ur Kristna från Duvemåla av Björn och Benny Old man river ur Jerone Kerns Teaterbåten och I don’t konw how to love him ur Andrew Lloyd.-weber och Tim Rices Jesus Christ Superstar.

Det är alltid lika kul att se att återväxten i den norrbottniska musikmyllan är god.

Johan E. Skoglund

Nytt på gång med George & Darius

Strtait och Rucker d.vs.

Båda är förhandsbokade och kommer att recenseras framöver då de dimpit ned på hallmattan.

Johan E. Skoglund

Recension Brad Paisley Wheelhouse


Brad Paisley har på si nya skiva Wheelhouse gjort något som kan vara förödande för hur den låter. Han har valt att inte, som på alla hans tidigarte skivor, ha en extern professionell producent och proffsmusiker. Nej, allt är inspelat och producerat av honom själv med hans turnéband i hans egna studio hemma.

Tyvärr hade det nog behövts en producent här som Paisley kunde bolla idéer med. Dettas är absolut ingen dålig skiva. Det bjuds som alltid hos Paisley på underbart vackra kärleksballader blandat med snabba låtar. De humoristiska texterna är som alltid på en lagom låg nivå. Den uppmärksammade Accidental racist där LL Cool J gästar med ett rapparti är mer intressant ’än bra, vilket gäller överlag för hela skivan.  Deluxeutgåvan, som så ofta är mycket lättare att få tag i än originalutgåvan, innehåller 21 spår, några för mycket för min smak. Skivan är som en pizza med alltför mycket och spretig fyllning.

Så det blir bara en JJJ i betyg till Brad Paisley den här gången.

Johan E. Skoglund

tisdag 7 maj 2013

Bloggen minns Bengt & Bengt

Nordlund & Lagerkvist, två tv-, och journalistveteraner har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!


Johan E. Skoglund

måndag 6 maj 2013

Nytt skrivjobb som skall utföras...

...i morgon fick jag förfrågan om idag. Självklart tackade jag ja.

Johan E. Skoglund

Hade ett intressant möte idag...

... med en verkligt kreatvi person som sprudlde av energi. Återkommer när det publiceras om några veckor var ni kan läsa frukten av detta.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Norrlåtar i dagens NSD

Finns här!

Johan E. Skoglund

söndag 28 april 2013

Bloggen minns George Jones!

En av de riktigt stora inom countryn har lämnat oss.


Bloggen lyfter ödmjukast på hatten!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Per Ödberg kvartett i lördagens NSD!

Onödigt bra!

Det är något högst oroväckande med Per Ödbergs releasekonsert för den debutskiva, Home han och hans kvartett nyligen har släppt. En ung gitarrist får bara inte vara så här bra. Hans läckra spel och lika läckra originalkompositioner och hantering av standards får en att vilja trilla av stolen flera gånger under kvällens jazzkonsert. Sällan har det Charlie Norman sade om Robert Wells, onödigt bra varit mer passande.

De övriga tre i kvartetten skäms inte heller för sig på något vis. Danne Johansson är alltid en fröjd att få höra som solist och ensemblemusiker i Norrbotten big band men det är här i mindre sammanhang som hans rätta själ kommer fram och den får blomma ut till fullo. Det var länge sedan han bjöd på ett så passionerat lurlir fullt med glöd och karisma.

Liksom Per Ödberg själv, så är Unge trummissen Christian Sundequist och basräven Arne basse Häggström nya angenäma bekantskaper. Båda är ekvilibrister som ger allt även när de inte spelar solon. efter det härliga extranumret, Danne Johanssons frejdiga snabba Robin Hood så är hela skivans alla åtta låtar framföda. Och som de framförs. Några av spåren som låter lite väl tama i platt form får här sina naturliga hemvister. Att musik skall avnjutas live bevisas här ännu en gång.
Det är även kul att få höra hur man kan gjuta nytt liv i standards som All the things you are, Without a song och Have you met miss Jones.

Från Ödbergs egen penna kan nämnas Ströbiffar, Urgent och den finfina balladen Det står skrivet. Per berättar entusiastiskt om det låtar som spelas och det märks verkligen hur kul han och medkombattanterna har det på scen. Detta var första men förhoppningsvis inte sista gången vi hörde dessa herrar förgylla en kväll.

Johan E. Skoglund

fredag 26 april 2013

Nya skrivhobb på g!

Spännande!

Johan E. Skolund

Po Tidholm

Besökte igår Bodens stadsbibliotik och berättade om sin nya bok Norrland. En och en halv mycket fascinerande timme med många nya infallsvinklsr, tankar och idéer. Intressant!

Johan E. Skoglund                                   

torsdag 25 april 2013

Läs min recension av gitarrmusik i dagens NSD!

Brasilianskt gitarrfyrverkeri

Carlos Barbosa Lima & Celia LInde, gitarr
konsthallen, Kulturens hus
Onsdag kväll

Det finns konserter som är så charmerande att man inte kan annat än kapitulera och sitter med ett glatt leende på läpparna både under och efteråt. Onsdagskvällens konsert i konsthallen på Kulturens hus var just precis en sådan tillställning. Två spelskickliga gitarrister bjöd var för sig och tillsammans p bländade teknisk ekvilibrism hopparat med ett attraktivt program som publiken njöt utav i fulla drag. Då är små plumpar i protokollet som att några av Celia Lindes egna kompositioner är rätt så tråkiga och att delar av repertoaren Stanley Meyers Cavatina, Brazil och extranumret Tico Tico känns lite väl mycket publikfrieriande. Det köps rakt av när det framförs i en sådan trevlig och kärleksfull inramning.

Kärleken är det som slår en direkt. Kärleken som brasilianske Carlos Barbosa Lima och svenska Celia Linde känner inför den repertoar och det instrument de bägge är utmärkta ambassadörer för. Att Carlos Barbosa Lima är en stor gitarrist märks inte minst i hur han lyckas gjuta livi sönderspelande stycken som George Gershwins I got rythm och Andrew Lloyd Webbers Don’t cry for me Argentina ur musikalen med samma namn.

De visar också att en gitarr är mycket mer än b ara ett stränginstrument. När de använder den som rytmskapande genom att slå på den tillkommer ännu ytterligare en dimension. Det bjuds på ett avspänt mellansnack där musiken på ett naturligt sätt sätts i sitt sammanhang. Att mästaren Carlos är skickligare än eleven Celia hörs tydligt när han spelar solo. Men när de båda delar scenen är denna överlägsenhet som bortblåst och de bildar ett tonsäkert team. Det var längesedan en rubrik var så passande på ett konsertprogram. Detta var verkligen ett Brasilianskt gitarrfyrverkeri.

Johan E. Skoglund

onsdag 24 april 2013

Läs mina frågor till bankerna i senaste Guiden Boden!

Finns inte på nätet än men länk kommer upp så fort tidningen läggs utt.

Johan E. Skoglund

tisdag 23 april 2013

Två nya skrivjoob på G!

Skall utföras denna vecka. Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund

onsdag 17 april 2013

Recesion Trio X of Sweden Träumerei


En härlig Cd med jazziga improvisationer över kända klassiska melodier. Schumans titelmelodi blandas med Bachs air, arian ur hans Goldberg.-variationer, Vid Frösö kyrka ur Petterson-Bergers Frösblomster, Promenaden ur Mussorgskijs Tavlor på en utställning, Ravels Bolero och först satsen ur Månskensnatten av Beethoven bland annat. Lennart Simonsson på piano, Per V Johansson på elektrisk och kontrabas, samt Joakim Ekberg bakom trummorna lyckas verkligen bjuda på urläckra versioner av dessa låtar där de verkligen lyckas locka fram något nytt ur denna musik.

Detta är så bra. Passar lika bra att lyssna på i bakgrunden för att koppla av som för att hårdlyssna noggrant eller som festförhöjare. Mums för själen.


Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Sir Colin Davis!

En stor dirrigent har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

tisdag 16 april 2013

Spännade saker på gång!

Har en ny spännande idé på gång. Återkommer när jag kan berätta mer. Håll ut!

Johan E. Skoglund

onsdag 10 april 2013

Idag väntar jag på....

Brad Paisleys nya album Wheelhouse som förhoppningsvis kommer med posten idag.

Låten om den oavsiktlige rasisten har redan rört upp känslor.

Recension kommer på bloggen framöver.

Johan E. Skoglund

måndag 8 april 2013

Recension Terri Clark Classic


Skrev tidigare att denna skiva inte skulle recenseras på bloggen. Men man är väl inte sämre människa än att man kan ändra sig.

Detta är en lysande skiva. Terris härliga röst behandlar dessa klassiker med respekt och lyckas gjuta nytt liv i dem. Inledande It wasn't good who made honkytonk angls svänger fint med härliga fiol,- och gitarr-solon. Don''t come home with Drinkin' on your mind, Two more bottles of wine, Swingin' doors och I'm mowin on, den sistnämnda i duett med Dean Brody, likaså. Love is a rose, Gentle on my mind, och Leavin on your mind är fina ballader, den sitsnämnda förekommer även i n akustik version som bonus sist på skivan. How Blue med Reba McEntire och Golden ring med Dierks Bentley är båda sköna duetter.

Ännu en fin skiva där den yngre generationen tolkar den äldre låtskatten.



Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

2 nya skrivjobb

Som skall genomföras denna vecka fck jag klart med i förmiddags.

Kul!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Ebbot Lunberg & Norrbotten big band i dagens NSD

Hittar ni här!

Johan E. Skoglund

onsdag 3 april 2013

Flera nya Skrivjobb på G!

Blev klara i veckan . kul att få jobba med det jag älskar mest, att få skriva.

Johan E. Skoglund

tisdag 2 april 2013

Recension två körskivor


Två körskivor från Naxos förgyllde min påsk.

På skivan I saw eternity så bjuder kanadensiska kammarkören Elora Festival Singers på samtida kanadensisk körmusik från elva olika kompositörer. Det är vackert, välsjunget och varierat.  Rekommenderas varmt för den som vill uppmärksamma nya tonsättarskap och vidga sina musikaliska vyer. Lyssna till exempel på den mästerligt märkliga Flying swans av Marjan Mozetich med pregnant cello-, och klarinettspel i kompet signerat John Marsham respektive Stephen Piere. Noel Edison leder ljuvligt kören.

Även på skivan All Shall be well med Exultate Singers är det de tre spåren som ackompanjeras av en vemodigt vaggande solocello som berör mig mest.  Roxana Panufniks titelkomposition, John Taveners Svyati och Knut Nystedts avslutande 15 minuter långa Stabat mater. David Ogden är den skickliga dirigenten och Richard May den drivne cellisten. Men här bjuds även på musik signerad Holst, Vaughan Williams och Rachmaninov.

Betyg, JJJJJ

 Johan E. Skoglund

Intressanta möten

Som skribent får man vara med om så många spännande möten. Förra onsdagen till exempel mötte jag två personer som berättade för mig om någonting fascinerande som jag inte hade den blekaste aning om. Skrivandet leder onekligen till intressanta möten.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Phil Ramone

En stor producent har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!



Johan E. Skoglund

Lite Randy Crawford är aldrig fel



Johan E. Skoglund

onsdag 27 mars 2013

Recension Im herbst


Vad passar bättre nu när våren närmar sig med stormsteg än att recensera en körskiva med titeln Im Herbst (Under hösten)? Men det skall sägas med en gång denna underbara skiva är inte på det minsta vis årstidsbunden. Den vackra musiken kan man njuta av året om trotts det oerhört vackra röda höstlövet på det gröna omslaget. Här leder Grete Pedersen Det Norske solsitkor i utsökta insjungningar av Körverk signerade Brahms och Schubert.  Nio sånger ur Zigeunerlieder, Op.103 för blandad kör och piano av Brahms är hurtigt folklig. Hans Geistliches Lied, Op.30, för blandad kör och orgel är oerhört vacker. Likaså Schuberts tvenne bidrag, . Psalm 23, D 706 för damkör och piano samt Gesang der Geister über den Wassern, D 714, för manskör och stråkar.

SACD-ljudkvalliteten är som alltid på topp liksom framförandena från norrmännen. En känslofylld körskiva som varmt rekommenderas.
 
Betyg: JJJJJ

Johan E. Skoglund

Cd-rea på Ginza

Har hittat några godbitar inför påsken på ginzas pågående cd-rea.

Härlig körmusik som nog kan förgylla firandet om de hinner levereras imorgon.

Recension utlovas på bloggen framöver!

Johan E. Skoglund

Läs min text om spionoperan i senaste guiden Boden

Finns här!

Johan E. skoglund

Nytt spännade skrivjobb på g!

Kul att få lite att göra så här innan påskledigheten.

Johan E. Soglund

Just nu lyssnar jag på..

...Ring of ofire med Johny Cash. Är det den bäst låt som någonsin spelats in?

Johan E. Skoglund

tisdag 26 mars 2013

Idga lyssnar jag på...

...Ett underbart fynd från Ginza för en ynka tia. En dansk körskiva med tonsättningar av HC Andersens texter.

Så vackert!

Johan E. Skoglund

måndag 25 mars 2013

Bloggen minns Bebo Valdez & Derek Watkins

Två skickliga musiker har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Angelique Kidjo i dagens NSD

Wow, vilken workout!

Norrbotten big band & Angelique Kidjo, Joakim MIlder dir.
Kulturens hus, stora salen
Söndag kväll


Det är alltid lika uppfriskande att få möta en diva utan divalater. Det är precis avd världsmusikstjärnan Angelique Kidjo är. Hon fullkomligt äger scenen mär hon träder in på scenen i Kulturens hus under söndagskvällen för att ihop med Norrbotten big band och sina egna medmusikanter bjuda på en jazz-, och världsmusikbryggd av sällan slådat slag. Det är inte ofta som man som publik får lämna en tillställning svettig och fysisk utmattad. Detta var ett sådant tillfälle.

Joakon Milder gör sin premiärkonsert som konstnärlig ledare för Norrbotten big band och en bättre start kunde han knappast få. Hans egna kompositioner Still och Guano tress är lika härliga som olika. Den första en lång maklig ballad med utmärkta solinsatser från trombonisten Mats Älkelint och pianisten Adam Foreklid. Den andra en snabb, pigg sak där Greg Luis bakom trummorna, Dominic James på gitarr samt Linus Lindblom på saxofon får visa upp sig.

  Sedan så intar Angelique Kidjo lokalen, inte scenen. Nej hon äger varenda millimeter av stora salens utrymme. I låten Afrika går hon runt hela stolsraderna från höger till vänster och skapar en grym publikkontakt, när de sjunger med. Hon lyckas få hela publikhavet att dansa, och sjunga med. Inte minst i näst sista låten Tumba där 15 personer ur publiken bjuds upp på scenen och får delta i ett härligt trum-, och dansbattle med Magatte Sows handhållna bongtrumma. Stämningen når kokpunkten. Och det är som om taket vill lyfta för att få plats med all den glädje som uppstår.

Men Angelique lyckas även skapa magi i mer intima låtar. En underbar Summertime sjungen på afrikanska är en höjdare med storbandets uppbackning. Och för att inte tala om Petite fleur i skön duett med basisten Etaguara Brandow. Och att få höra hennes mellansnack om mänskliga rättigheter och människovärde känns stärkande för själen, minst sagt

Storbandet är på topp kvällen igenom. Sällan har de haft ett mer inspirerade möte. Asläckra Angelique Kidjo är det bästa som hörts med dem på länge. Wow, vilken workout för alla inblandade, publiken inkluderad.

Johan E. Skoglund