fredag 25 januari 2013

Läs min recension av Hi Hat Xpress i dagens NSD!

Hi Hat Xpress ett formexperiment

Hi-hat Xpress, koreograf Veera Suvalo Grimberg
Kulturens hus
Stora salen
Torsdag eftermiddag

Det bjöds på en timmes komprimerad dans-, och musikunderhållning i Kulturens hus. Dansgruppen Spinn ihop med slagverksensemblen Kroumata och Shared Music Sweden visade upp hi-hatens historia i föreställningen Hi Hat Xpress. Tio stycken scener staplade på varandra, ger inte mycket till eftertanke eller reflektion. Men det kanske inte var meningen heller.

Alla på scen gör ett utmärkt jobb. Kroumata spelar slagverk så det står härliga till. Och dansarna bjuder på härlig koreografi som ihop med musiken och den suggestiva ljussättningen verkligen ger sinnebilden av ett allkonstverk. Att beskriva cymbalens historia tar oss med på en svindlande resa från 20-talets jazzscen i USA, till Led Zepelin 1969, barn i Kina, Burma, det forntida Sumer och Egypten samt 1600-talets Turkiet.

Dansarna ger verkligen allt när de gestaltar åsnor, torn i Top Kapi palatset och en mänsklig elgitarr. De funktionshindrade dansarna visar att rörelse är mer ett uttryck än en form. Kontrasten mellan dansare med och utan hjälpmedel är slående och en scen mot slutet där en dansare med full rörlighet i benen hjälper ne med nedsatt benfunktion att dansa som en docka är speciellt påträngande.

Nigel Osoborne har verkligen lyckats få till dansvänlig musik i de specialkomponerade tonerna som beledsagar dansarna. Den skotske kompositören bjuder på på frustande snabba rytmer och mer avskalat lågmälda tongångar. Kroumata bjuder på spel både på vibrafoner och en Thermin. En berättaröst och ett avsnitt med en förinspelad stumfilmssekvens bidrar till verkets mångsidighet.

Hi Hat Xpress var i ärlighetens namn mer intressant som formexperiment än slutprodukt. Men ibland är det skönt att kunna lämna en förställning utan att ha med sig en massa bagage att bearbeta efteråt. Gott så!

Johan E. Skoglund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar