onsdag 27 mars 2013

Recension Im herbst


Vad passar bättre nu när våren närmar sig med stormsteg än att recensera en körskiva med titeln Im Herbst (Under hösten)? Men det skall sägas med en gång denna underbara skiva är inte på det minsta vis årstidsbunden. Den vackra musiken kan man njuta av året om trotts det oerhört vackra röda höstlövet på det gröna omslaget. Här leder Grete Pedersen Det Norske solsitkor i utsökta insjungningar av Körverk signerade Brahms och Schubert.  Nio sånger ur Zigeunerlieder, Op.103 för blandad kör och piano av Brahms är hurtigt folklig. Hans Geistliches Lied, Op.30, för blandad kör och orgel är oerhört vacker. Likaså Schuberts tvenne bidrag, . Psalm 23, D 706 för damkör och piano samt Gesang der Geister über den Wassern, D 714, för manskör och stråkar.

SACD-ljudkvalliteten är som alltid på topp liksom framförandena från norrmännen. En känslofylld körskiva som varmt rekommenderas.
 
Betyg: JJJJJ

Johan E. Skoglund

Cd-rea på Ginza

Har hittat några godbitar inför påsken på ginzas pågående cd-rea.

Härlig körmusik som nog kan förgylla firandet om de hinner levereras imorgon.

Recension utlovas på bloggen framöver!

Johan E. Skoglund

Läs min text om spionoperan i senaste guiden Boden

Finns här!

Johan E. skoglund

Nytt spännade skrivjobb på g!

Kul att få lite att göra så här innan påskledigheten.

Johan E. Soglund

Just nu lyssnar jag på..

...Ring of ofire med Johny Cash. Är det den bäst låt som någonsin spelats in?

Johan E. Skoglund

tisdag 26 mars 2013

Idga lyssnar jag på...

...Ett underbart fynd från Ginza för en ynka tia. En dansk körskiva med tonsättningar av HC Andersens texter.

Så vackert!

Johan E. Skoglund

måndag 25 mars 2013

Bloggen minns Bebo Valdez & Derek Watkins

Två skickliga musiker har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Angelique Kidjo i dagens NSD

Wow, vilken workout!

Norrbotten big band & Angelique Kidjo, Joakim MIlder dir.
Kulturens hus, stora salen
Söndag kväll


Det är alltid lika uppfriskande att få möta en diva utan divalater. Det är precis avd världsmusikstjärnan Angelique Kidjo är. Hon fullkomligt äger scenen mär hon träder in på scenen i Kulturens hus under söndagskvällen för att ihop med Norrbotten big band och sina egna medmusikanter bjuda på en jazz-, och världsmusikbryggd av sällan slådat slag. Det är inte ofta som man som publik får lämna en tillställning svettig och fysisk utmattad. Detta var ett sådant tillfälle.

Joakon Milder gör sin premiärkonsert som konstnärlig ledare för Norrbotten big band och en bättre start kunde han knappast få. Hans egna kompositioner Still och Guano tress är lika härliga som olika. Den första en lång maklig ballad med utmärkta solinsatser från trombonisten Mats Älkelint och pianisten Adam Foreklid. Den andra en snabb, pigg sak där Greg Luis bakom trummorna, Dominic James på gitarr samt Linus Lindblom på saxofon får visa upp sig.

  Sedan så intar Angelique Kidjo lokalen, inte scenen. Nej hon äger varenda millimeter av stora salens utrymme. I låten Afrika går hon runt hela stolsraderna från höger till vänster och skapar en grym publikkontakt, när de sjunger med. Hon lyckas få hela publikhavet att dansa, och sjunga med. Inte minst i näst sista låten Tumba där 15 personer ur publiken bjuds upp på scenen och får delta i ett härligt trum-, och dansbattle med Magatte Sows handhållna bongtrumma. Stämningen når kokpunkten. Och det är som om taket vill lyfta för att få plats med all den glädje som uppstår.

Men Angelique lyckas även skapa magi i mer intima låtar. En underbar Summertime sjungen på afrikanska är en höjdare med storbandets uppbackning. Och för att inte tala om Petite fleur i skön duett med basisten Etaguara Brandow. Och att få höra hennes mellansnack om mänskliga rättigheter och människovärde känns stärkande för själen, minst sagt

Storbandet är på topp kvällen igenom. Sällan har de haft ett mer inspirerade möte. Asläckra Angelique Kidjo är det bästa som hörts med dem på länge. Wow, vilken workout för alla inblandade, publiken inkluderad.

Johan E. Skoglund

Läs min text om påskspelen i Matteuskyrkan i senaste Kyrkfönstret

Du hittar den här!

Johan E. Skoglund

Recension Elvis Presley Music & Photos

Ett nytt koncept med en lp-formatspappförpackning som bjuder på 2 cds med 51 Elvis-låtar samt 10 svartvita foton av kungen. Musiken är det inget fel på, alla stora hits samt några mindre finns här, men Blue Christmas exempelvis är  den duettversion med Martina Mcbride som gjordes för några år sedan där nu levande country-sångerskor lade sångpålägg på Elvis gamla inspelningar med nytt komp.

Fotona är jättefina om än inte oumbärliga. Ett kul koncept men de flesta låtarna finns nog redan i folks skivsamlingar då det inte är något utgivet eller nytt.

Av en officiell produkt hade jag förväntat mig lite mer. Ingen info om vem som tagit fotona eller när finns exempelvis och det borde stå på baksidans låtförteckning att Blue Christmas är de nyinspelade duettversionen, så något toppbertyg blir det inte. Men en intressant prduktutveckling som det säkert går att spinna vidare på är det likafullt. Liknande boxar har släppts med Miles Davis, Bob Dylan och Jeff Buckley.

Betyg; JJJ


Johan E. Skoglund

fredag 22 mars 2013

Läs min recension av Norrbottens kammarorkester i dagemns NSD

Estniskt men utan dynamik

Norrbottens kammarorkester, Anu Tali dir,
Kulturens hus, stora salen
Torsdag kväll

Torsdagskvällens konsert bjöd på tre verk signerade lika många olika manliga tonsättare från tre olika århundraden. Inledde gjorde Eduard Tubins musik för stråkar från 1962. Tre satser som varken är hackat eller malet. Musik som inte sticker ut på något vis eller har en gen karaktär. Det är lite könlöst och blodfattigt men orkestern spelar helt okej. Ingen skugga skall falla på musikerna. Detta är helt enkelt inte särskilt upphetsande material.

Sedan äntrar kvällens solist Mihkel Poll scenen och tar plats bakom flygeln för att flyhänt framföra Wolfgang Amadeus Mozarts 23 pianokonsert. Den tekniska briljansen är det inget fel på alls. Tvärtom. Där kan ingen slå honom på fingrarna. Nej, det som saknas är utstrålning och karisma. Framförandet blir rentav tråkigt. Ta exempelvis de mjuka solopartierna i andra satsen. Oinspirerat var ordet. Hans eleganta lilla extranummer förändrar inte heller den bilden.

Efter paus bjuds så på ännu mer Estnisk musik. Arvo Pärts fjärde symfoni Los Angeles från 2008 är tyvärr ett enda långt sömnpiller. Och sömnpiller skall man som bekant inte överdosera. De tre långsamma satsernas 36 minuter är i starkaste laget. De får ägnas åt att kväsa ett flertal gäspningar. Doktorn, i det här fallet dirigenten borde ha ordinerat patienten det vill säga publiken något annat. Inte ens när slagverkarna trummar på för fullt så vaknar man till.

Anu Tali är en skicklig dirigent. Det är kvällens program som inte gör henne eller orkestern och solisten rättvisa. Det hade fått titeln estnisk dynamik. Estniskt? Ja! Men var är dynamiken?

Johan E. Skoglund   

tisdag 19 mars 2013

Dagens ord är....

.... Snösmockan.

Tur att man bor i Norrbotten och inte Skåne.

Johan E. Skoglund

måndag 18 mars 2013

Läs min recension av Mariakonsert i dagens NSD!


Magnifik Mariakonsert

 

Mariakonsert

Luleå domkyrka

lördag eftermiddag

 
Det är alltid en ynnest att få recensera i Luleå Domkyrka. Att få sätta sig ned i kyrkbänken, höra klockringningen som signalerar att nu börjar vi och bara låta sig insupas av kyrkorummet och musiken.

 Lördagseftermiddagens Mariakonsert var inget undantag. Luleå kammarkör, under Monika Wasbergs alltid lika distinkta dirigerande, hade den här gången slagit sina påsar ihop med musiker, solister och Överluleå kyrkokör i en lika magiskt strålande som glimrande hyllning till Jesu moder, Maria. Markus Warghs inledande orgelimprovisation är lika mäktig som mästerlig och sätter en hög standard som bibehålls hela vägen.

 
Kör, solister och musiker firar ständigt nya triumfer i vad som är en lisa för själen från början till slut. Carl Anders Markström spelar inte bara cembalo och orgel så det står härliga till. Han bidrar även med en lika härlig nyöversättning till Johan Sebastian Bachs allra första kantat, den som avslutas med den kända julpsalmen Var hälsad sköna morgonstund. Här briljerar Carina Stenbergs sopran, Johan Christenssons tenor och Rainer Linds bas i sina respektive solopartier. I Dietrich Buxtehudes Min själ prisar herrens storhet – Magnificat får även alten Ewa Grahn Rosell ge prov på sin sonora stämma.

 Johan Christensson går sedan upp på läktaren och levererar ihop med Markus Wargh på stora läktarorgeln två tordönsbedövande tolkningar av andliga sånger signerade Felix Mendelsohn.  Mera Mendelsohn blir det när Carina Stenberg svävar över orkestern i hans Ave Maris stella. Och alla som klagar på att samma fras hörs om och om igen i vissa av årets melodifestivallåtar bör ta sig en närmare titt på Carinas andra solobravur. I Alleluia ur Wolfgang Amadeus Mozarts Excultate jubilate upprepas ett enda ord hela stycket igenom. Repetition är kunskapens moder, heter det som bekant.

 Avslutande John Rutters Må Gud välsigna är som en varm gosig filt som omsluter en. Bättre avslutning är svårfunnen. Tidigare under dagen skulle världens största mänskliga gillatumme bildas på isen nedanför kyrkan. Här bidde det dock ingen tumme. Det räcker inte, nej här krävs hela båda händerna för att euforiskt applådera denna magnifika Mariakonsert.

Johan E. Skoglund

torsdag 14 mars 2013

Recension Tomtens boxar


Tomten levererade både en cd-box och en slant under granen för styvt 3 månader sedan.

För slanten införskaffades en annan efterlängtad Cd-box. Recension av dem båda kommer nedan.

Povel Rammel gav på 1970 talet ut en lp-box kallad Knäppupplevelser som samlade höjdpunkter ur Knäppupps historia. I boxen ingick även ett tjockt texthäfte med personliga kommentarer om de olika förställningarnas tillblivelse signerad mäster Rammel själv. Han son Mikael, som jag har haft nöjet att se och recensera live var med både då originalvinylversionen och den nya CD-utgåvan färdigställdes. På den nya versionen bjuds på flera skivpremiärer ur Knäppupps digra arkiv.

Alla de klassiska knäppuppaktörerna som Martin Ljung, Britta Borg, Gunwer Bergkvist m.fl. är flitigt representerade och det är kul att läsa Povles självutlämnande texter om skapelseprocessen. Det är också  så att Povel j u inte var så uttalat politisk eller dagsaktuell i sina satiriska samhällsobservationer så många av hans  ordstinna kupletter, sketcher och monologer håller än idag.
Ljudkvalliten är inte alls dålig men på vissa nummer stämmer inte tidsangivelserna vilket är dåligt. Dåligt är också bristen på viss information om de medverkande.  Särskilt när de gäller de nummer som inte fanns med på originalutgåvan och som Povel av naturliga skäl ju nu inte efter sin bortgång kan kommentera.
Men detta är bara randanmärkningar. Detta är 10 cd-skivor sprängfyllda med omistlig svensk nöjeshistoria som ingen som har intresse av genren bör vara utan. Tack till Knäppuppexperten Jan Bruer som sett till att denna nöjespärla återigen finns tillgänglig för en bredare publik.

För tomtens slant beställdes en annan 10-cdbox. Den här gången från utlandet, Ladies and Gentlemen... Mr. B. B. King. Denna box som spänner över hela blueslegendens karriär från 1948 fram till hans senaste studioalbum på 2000-talet. Förutom tio fullmatade cd-skivor sprängfulla med utsökt njutbart bluesgodis ingår även en bok med hårda pärmar som berättar om hans karriär och levererar fakta om varje låt. Mumma för statistiknörden att lösa vem som spelade vad var och när det hela spelades in.
Få artister har som B.B. haft en så lång och konstant bra karriär där dipparna är få. Hans mästerliga röst och gitarrspel är kittet och den röda tråden som länkar samman materialet oavsett om han kör solo eller sammarbetar med exempelvis Rolling Stones, Eric Clapton, U2,Elton John, Robert Cray, Etta James, Bonnie Raitt, Gary Moore eller Bobby Blue Bland. Oavsett om det är live eller studioupptagningar.

Boxen finns att få tag i överallt i en enklare fyra-cdversion men amazon säljer exklusivt en dyrare variant med sex yterliggare skivor. Även detta en finfin box att njuta av på lediga stunder.                         

Betyg;  JJJJJ

Johan E. Skoglund

onsdag 13 mars 2013

Bloggen minns Kenny Ball

I min gröna ungdom hade min far en CD med blandade 60-talslåtar där Kenny Ball and his Jazzmens inspelning av Midnight in Moscow var en given favorit. den fick upp mina ögon för New Orleans och traddjazz. Nu har Kenny Lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten.





Johan E. Skoglund

tisdag 12 mars 2013

Beröm är bra

Har på senaste tiden fått en hel del beröm för det jag skriver. Det är alltd lika rolgit när folk gillar det man gjort. För att citera Cahrlie Norman; "Man är ingeting förän nån tycker om en.". Det är synd att folk inte berömmer varandra mer ofta. Jag vinläggger mig ofta om att berömma andra.

På tal om Charlie Norman.




Johan E. Skoglund

måndag 11 mars 2013

Agneta Fältksog

Går verkligen all in md nya albumet A som släpps i maj.

Nyskrivna låtar. Hon har botat sin berömda flygskräck genom terrapi så hon åker på promotion i Storbritannien. Sotr intervju med BBC. Hon hr öppnat ett twitterkonto och spelat in en video till första singeln som ni kan se nedan. Inte världens bästa poplåt enligt min mening men den där magiska rösten finns fortfrande där.

Och Jörgen Elofsson och Garry Barlow från Take That som är inblande brukar inte släppa ifrån sig några halvdana produktioner direkt.



Johan E. Skoglund

Läs minRecension av Maria Schneider & Norrboten big band i dagens NSD.

Du hittar den här!

Johan E. Skoglund

fredag 8 mars 2013

torsdag 7 mars 2013

Böcker jag medverkat till används som källor till Framtidskomissionen

Regeringens Fratidskommsion har lag fram sin fjärde och sista delutredning. Där nämns två böcker som referenser/källor skrivna av Barbro Skoglund och Caj Skoglund. Alltid lika kul att böcker som jag själv korrekturläst och vairt kreativ idéspruta till uppmärksammas!

Johan E. Skoglund

Recension Bernt Rosengren Big Band


Cparice har valt att göra en välgärning då man återutger en väldigt välklingande jazzplatta från 1980 med Bernt Rosengren Big band från 1980. Gästar bandet gör amerikaimporterna flyhänte Horace Parlan på piano och galante gitarristen Doug Raney. Bernt Rosengren leder inte bara bandet han har även gjort plattans alla nio arrangemang, skrivit sju otroligt läckra originalkompositioner och är superb solist på främst tenorsax, men även alt-dito samt flöjt på ett spår. Lasse Färnlöf bidrar även han med ett fint trumpetsolo i vackra balladen New Life.

Som arrangör av andras kompositioner bjuder Bernt på ypperliga tolkningar av Irving Berlins How Deep Is the Ocean?, samt John Coltraines Naima.

Joe and Eye, med följsamt fljötspel av maestro Rosengren ihop med storbandet i skön förening och Doug Raneys gnistrande gitarr är en av plattans många pärlor. Horace Parlans inlednade pianospel i öppningsspåret, den häftigt härliga Hip Walk likaså.

Detta är en platta som verkligen är strålande reklam för devisen det var bättre förr.

43 makalösa jazzminuter där alla inblandade gör en kanoninstas fån första till sista tonen.

Mums för storbandsjazzälskare.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

tisdag 5 mars 2013

måndag 4 mars 2013

Recension Mariya Kim


Ännu en synnerligen hörvärd skiva i Naxos serie med prisvinnande pianister. Här bjuder Mariya Kim på musik signerad Robert Schuman så det står härliga till. Först hans intrikata transformeringar av Nicola Paganinis capricer för soloviolin till lika läckra pianostycken. Avslutar gör den mäktiga Humoresken, 33 minuter ren och skär pianomagi.         

Kim spelar med erforderlig glöd och känsla dessa vackra verk. Hon briljerar bakom tangenterna och visar att hon verkligen var välförtjänt vinnare i 2008 Seoul international music competition.
Ser fram emot att höra mer av henne i framtiden.

Betyg; JJJJJ

Johan E. Skoglund

Fick klart med två nya skrivjobb idag!

Kul och åter kul!

Johan E. Skoglund