måndag 18 mars 2013

Läs min recension av Mariakonsert i dagens NSD!


Magnifik Mariakonsert

 

Mariakonsert

Luleå domkyrka

lördag eftermiddag

 
Det är alltid en ynnest att få recensera i Luleå Domkyrka. Att få sätta sig ned i kyrkbänken, höra klockringningen som signalerar att nu börjar vi och bara låta sig insupas av kyrkorummet och musiken.

 Lördagseftermiddagens Mariakonsert var inget undantag. Luleå kammarkör, under Monika Wasbergs alltid lika distinkta dirigerande, hade den här gången slagit sina påsar ihop med musiker, solister och Överluleå kyrkokör i en lika magiskt strålande som glimrande hyllning till Jesu moder, Maria. Markus Warghs inledande orgelimprovisation är lika mäktig som mästerlig och sätter en hög standard som bibehålls hela vägen.

 
Kör, solister och musiker firar ständigt nya triumfer i vad som är en lisa för själen från början till slut. Carl Anders Markström spelar inte bara cembalo och orgel så det står härliga till. Han bidrar även med en lika härlig nyöversättning till Johan Sebastian Bachs allra första kantat, den som avslutas med den kända julpsalmen Var hälsad sköna morgonstund. Här briljerar Carina Stenbergs sopran, Johan Christenssons tenor och Rainer Linds bas i sina respektive solopartier. I Dietrich Buxtehudes Min själ prisar herrens storhet – Magnificat får även alten Ewa Grahn Rosell ge prov på sin sonora stämma.

 Johan Christensson går sedan upp på läktaren och levererar ihop med Markus Wargh på stora läktarorgeln två tordönsbedövande tolkningar av andliga sånger signerade Felix Mendelsohn.  Mera Mendelsohn blir det när Carina Stenberg svävar över orkestern i hans Ave Maris stella. Och alla som klagar på att samma fras hörs om och om igen i vissa av årets melodifestivallåtar bör ta sig en närmare titt på Carinas andra solobravur. I Alleluia ur Wolfgang Amadeus Mozarts Excultate jubilate upprepas ett enda ord hela stycket igenom. Repetition är kunskapens moder, heter det som bekant.

 Avslutande John Rutters Må Gud välsigna är som en varm gosig filt som omsluter en. Bättre avslutning är svårfunnen. Tidigare under dagen skulle världens största mänskliga gillatumme bildas på isen nedanför kyrkan. Här bidde det dock ingen tumme. Det räcker inte, nej här krävs hela båda händerna för att euforiskt applådera denna magnifika Mariakonsert.

Johan E. Skoglund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar