måndag 10 juni 2013

Recension George Strait & Darius Rucker


George Straits nya skiva gör inget fan besviken. Albumet består enbart av originallåtar specialskrivna för denna skiva av Nashvilles låtskrivarelit sånär som på en låt. Nyinspelningen av Georges egenkomponerade första singel I just can't go on dying like this. Som vanligt på senare år har han även själv skrivit några låtar ihop med sonen Bubba Strait och Dean Dillon. Georges och Bubbas That’s what breaking hearts do är en oerhört catchy sak som sätter sig direkt och inte vill lämna hjärnan i första taget. Det finns flera fina kärleksballader där titelspåret Love is everything utmärker sig.

Detta är inget revolutionerande eller nyskapande album för fem öre. Även om jag saknar en riktigt snabb honky-tonk stänkare så går det inta att ignorera det genuina hantverk som detta album utgör. Som vanligt så spelar Nashvilles studioelit bakom och stråkar och kör ligger perfekt som bomull i bakgrunden. Ett av de mer fartfyllda spåren har ett välkommet blåsinslag om än det enligt infon i texthäftet är syntblås.

 Nej, även om låtmaterialet inte alltid är 100 % denna gång så går det inte annat än imponeras av den rena och skära kvalitét George Strait släpper ifrån sig.

Darius Rucker har släppt ifrån sig ännu en synnerligen hör-, och njutbar countryplatta i form av True belivers. Själv är han inblandad i alla spår utom två. Skivans enda cover förtjänar sin bakgrundshistoria.

I början av 1970-talet medverkade Bob Dylan i Sam Peckinpahs westernfilm Pat Garret och Billy The Kid till vilken han även skrev musiken. En låt som blev över, Wagon wheel gavs ut som demo på bootleggs. 2004 valde det amerikanska folkrockbandet Old crow medicine show att skriva kompletterande verser till låtens refräng och bygga ut den till ett fullbordat stycke musik. Det är detta som Darius här finfint tolkar.

Hans lena stämma lyser som en sol skivan igenom och precis som hos Geoge Strait ovan så vinnlägger sig båda dessa herrar om att verkligen sjunga texter som berättar historier. Om bilar som åks till Sjukhuset för att föda barn. Kvinnor som får ringar av sina män efter att de deltagit som soldater i andra världskriget.

Att läsa dessa två texthäften är ren och skär poesi på egen hand. Precis som hos Strait medverkar även här idel ädel studioadel som komphundar. Även två gästsångare smyger sig in i form av Sheryl Crow och Mallary Hope vars fina röster fint harmoniserar i bakgrunden.
 
Betyg; JJJJJ
 

 


Johan E. Skoglund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar