Läs min recension av Norrbottens kammarorkester i lördagens NSD.

Marimba Fillibaba!

USA:s presidents officiella helikopter heter Marine one. På det instrument Daniella Ganeva trakterar står det skrivet Marimba one medstora bokstäver på fronten. Och det är verkligen en världsledare – på att traktera denna slagverksbjässe som gästar Norrbottens kammarorkester denna kväll. Hennes inledande transkribering Claude Debussys DoctorGradus ad Parnasum är bara så läcker. Precis som i extranumret, Richard Stubras Koral får instrumentet här en orgelliknande, säregen klang som förundrar och fascinerar. För att inte tala om spelet och samspelet med orkesterns stråkar i Emmanuel SéjournésKonsert för marimba och stråkorkester i två satser. Allt är underbart men särskilt andra satsens inledning måste framhävas. Här är interaktionen mellan Daniella och orkesterns spelande dirigent Levon Chilingirian lysande. Detta är första gången men förhoppningsvis inte sista dessa två musicerar tillsammans.

Utan solist glänser orkestern också denna kväll. Edward Elgars Introduktion och Allegro för stråkar op. 47 och Arnold Schönbergs Verklärte Nacht, op. 4 kunde inte vara mer olika. Och det är det som gör dem så storartade. Det är framföranden som dessa som visar varför båda verken är då älskade och ofta spelade. Den ystra glädjen hos Elgar står i bjärt kontrast mot Schönbergs något mer karga tonvärld.

Men båda två är lika utmärkta som tydliga representanter för det tidiga 1900-talets musikaliska inriktningar. Att spela verk av kvinnliga svenska tonsättare hör tyvärr inte till vanligheterna. I synnerhet inte sådana som var samtida med både Schönberg, Elgar och Debussy. Så glädjande då att Elfrida Andrée tas fram ur glömskans skugga och in i scenens strålkastarljus. Hennes Andante quasirecitativo är något som definitivt ger mersmak.

Alltigenom en lysande kväll. Marimba fillibabba!

 

Johan E. Skoglund