Nya Motettkören har under senare år utkristalliserat sig som en allt klarare lysande stjärna på den norrbottniska körhimlen under sin duktiga dirigent Samuel Lind. Välsjungna konserten Förvårskväll befäste den positionen på alla sätt och vis.
Det blir en tordönsdundrande inledning med fullt ös direkt när man äntrar orgelläktaren och ihop med Markus Wargh bakom pedaler och pipor river av Benjamin Brittens Jubilate Deo in Eb på ett alltigenom översvallande vis. Samma sak i den fina psalmen Vår blick mot helga berget går av Otto Olsson och Edvin Evers.
Sedan spelar Markus Wargh den mäktigt maffiga finalen ur Louis Vienes Orgelsymfoni nr 1, där han får tillfälle att visa upp allt han kan göra med sitt instrument.
Kören bjuder sedan på en bukett acapella-stycken framme i kyrkan som bibehåller den starka stämningen som den tagit med sig ned från orgelläktaren. Felix Mendelsohns Denn Er hat seinen Engeln och Edvard Griegs Ave maris stella exemplifierar romantisk europeisk körlyrik när den är som bäst. Både i komposition och i framföranden.
Så även när man övergår till svenska tonsättare och bjuder på vackra träffsäkra tolkningar i form av bland annat Hjalmar Gullbergs För vilsna fötter, signerad Lille-Bror Söderlund och Helena Nybloms I furuskogen av Wilhelm Peterson-Berger.
Upp till orgelläktaren för ännu en passande psalm samt konsertens grande finale med John Rutters storslagna Te deum. Här får vi återigen hörbara bevis på vilken superkombination kör och orgel är.
Med extranumret Hildor Lundviks tonsättning av Pär Lagerkvists Som ett blommande mandelträd ännu klingandes i öronen lämnas domkyrkan med ny energi i både själ och kropp. Det känns till och med som att regnet håller på att försvinna och solen tittar fram. Tack Nya Motettkören och Samuel Lind för den välbehövliga påfyllningen.