När börjar egentligen julen? En retorisk fråga givetvis utan några exakta svar. Men en tydlig föraning om dess snara ankomst är i alla fall alla julkonserter som ordnas till publikens fromma. Till de årliga höjdpunkterna bland dessa brukar Luleå Kammarkörs räknas. Så det är med skyhöga förväntningar som den vackra Örnäsets kyrka inträdes för att låta koristerna och Monica Wasberg än en gång ta med publiken in i julmusikens speciella universum. Och de infrias verkligen. Med råge!
Kvällens program är en gottpåse fylld av delikata vokala julkarameller helt utan sockerchock eller magont. Nej här är det fritt fram att njuta av julgodis helt utan surt efter. Detta är en konsert där de individuella prestationerna är av underordnad betydelse. Det är kören som en helhet och vad fantastiskt Monica Wasberg lyckas frammana ur detta kollektiv som står i fokus.
Det börjar som så många gånger förr med Otto Olssons Advent. Monica Wasberg spelar orgel och Åsa Bäcklin dirigerar kören, vilket hon gör med den äran flera gånger under konsertens lopp. Det varierade programmet bjuder på klassiker som Gläns över sjö och strand, Jul, jul strålande jul och Det strålar en stjärna blandat med samtida julkörlyrik från Eric Whitacre, Morten Lauridsen, Ola Gijelo och Bob Chilcott.
Andreas Söderberg har gjort ett underbart arrangemang av Stilla natt. I två engelska carols får publiken vara med och sjunga vilket ytterligare höjer den fina stämning som råder i kyrkan. Att sjunga flera versioner av Det är en ros utsprungen på olika språk efter varandra är också ett lyckat drag.
Recensionens inledande fråga har i alla fall besvarats klart och tydligt, välklingande av Luleå Kammarkör och Monica Wasberg. Julen är här!