onsdag 28 december 2016

torsdag 22 december 2016

Bloggen minns Sven Zetterberrg!

En stor svensk bluesman har gått bort alldeles för tidigt. Senaste plattan Something for everybody som kom i våras var som allt han gjorde mycket bra.

Bloggen lyfter på hatten!

Johhan E. Skoglund

tisdag 20 december 2016

Idag lyssnar/tittar jag på...

... En underbar dvd-box från BR-klasik där Peter Djikstra leder kör, orkester och solister i framförandet av Bachs Juloratoriet. I boxen ingår även hans Johannes-, samt Matteuspassioner och H-mollmässan. Samt en bonus dokumentär och ett tjockt häfte med essäer och sångtexter, (alla ej översatta). De Fantastiska framföranden av Akademie für  Alte Musik Berlin och Choir des Bayerischen Rundfunks med sylvassa sångsolistinsatser är  perfekta inför julen. Har även släppts på cd för den som bara vill njuta av musiken.

Johan E. Skoglund

fredag 16 december 2016

Läs 2 artiklar av mig i Bodenguidens julspecial 2016

Jag har skrivit om det som hänt i Boden under året som gått och om Boguiden. Finns inte på nätet men läs gärna pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

torsdag 15 december 2016

Tidlös musik

Lyssnar idag på inspelningar med Chuck Berry gjorda 1954 - 1961. Precis som Dmitrij Sjostakovitjs stråkkvartetter är detta tidlös musik. Fast på helt olika sätt.

Johan E. Skoglund

tisdag 13 december 2016

Recension Sjostakovitj kompletta stråkkvartetter

Den som vill hänge sig åt Dmitrij Sjostakovitjs stråkkvartetter bör skaffa den nya Chandos-boxen där Brodsky-kvartetten på 6 cd-skivor framför alla 15. In spelningarna är gjorda live på Muzikergebouw i Amsterdam 2 – 8 mars i år, men inga son helst spår av publiken i form av ljud eller applåder hörs.

Ljudbliden är genomgående mycket bra likaså spelet. Här framträder fint alla nyanser i denna inte alltid så lättspelade musik. Det är en fröjd för örat att få ta del av dessa detaljrika framföranden.
Boxen innehåller även ett utmärkt tjockt d-häfte där Brodskykvartettens violast Paul Cassidy reflekterar över att framföra kvartetterna och ger i en lång detaljerad essä information om alla 15 verken och dess tillkomster. Mycket intressant läsning som komplement till musiken.

Förutom Paul på viola hör vi Daniel Rowland och Ian Belton på violin samt cellisten Jacqueline Thomas. Alla kammarmusiker i världsklass vilket dessa välklingande vax ger tydligt hörbara bevis på. 
Boxen går på 700 kronor men är väl värd varenda korna för den kammarmusikintresserade.

Johan E. Skoglund

måndag 12 december 2016

Läs min recension av Lise & Gertrud i lördagens NSD!

Två stjärnor och jullyckan är total

Duon Lise & Gertrud bestående av Lise Hummel på sång och flygel Gertrud Stenung på sång och cello är beviset på hur mycket det går att skapa med några få ingredienser, så länge de är magiska.
Duon förvandlar slitna julklassiker som Leonard Cohens "Halelujah" och John Lennons "Happy X-mas (war is over)" till något alldeles, alldeles eget. Att lyckas trollbinda en publik oavbrutet under 90 minuter utan några som helst pauser, avbrott eller longörer är stor konst i sig bara det.

Och med en underbar ramberättelse kommer man långt. Den är full av lika delar humor och allvar. Här får man som åhörare verkligen tänka till på julens sanna budskap. Utan att det för den sakens skull, som det så lätt kan bli i sådan här sammanhang, känns nedstoppat i halsen på en. De pratar med och om varandra och det märks också att de båda kan varandra utan och innan. Att vi här har och göra med en duo som kamperat ihop i 18 år hörs och syns tydligt på scen.

Både Lise och Gertrud är gudabenådade sångare vilket de får mycket utrymme att ge prov på i sin julshow. Lise Hummel är en duktig pianist men det är ändå Gertrud Stenungs hantering av cellon som är kvällens stora behållning. Flera gånger ställer man sig frågan: kan man göra så med instrumentet? Och svaret blir alltid jo det kan man och så lite till.

Duon rör sig lika flyhänt som skickligt mellan olika genrer. Alltifrån poplåtar till psalmer och Gunnar Svenssons och Tage Danielssons tänkvärda "Till Karl Bertil Johnsson 14 år". Med en sådan här tydlig tolkning framkommer texten i ett helt nytt ljus. Och den svenska versionen "Det är nära", på "I feel pretty" ur "West side story" är kongenial.

Lägg därtill allsång med publiken i extranumret "Ser du stjärnan i det blå" och lyckan är total.

Johan E. Skoglund

fredag 9 december 2016

Läs min recension av Musikhögskolans kammarkör i dagens NSD!

Westbergs julmusikmagi


Att få slå sig ned i Luleå domkyrka och hänge sig åt Erik Westberg och Musikhögskolans kammarkör under en dryg timme är en ynnest. Att Westberg nyligen fått ta emot landstingets Rubus Arcticus förtjänststipendium är inte svårt att förstå när man ser honom i full action. En mer driven kördirigent är svårfunnen.


Otto Olssons "Advent" får, som så många gånger förr, inleda med Monika Wasberg bakom orgeln. Här skapas ren och skär julmusikmagi. En känsla som håller i sig rakt igenom konserten.
Michael Praetorius "Det är en ros utsprungen" är lika långsam som den är vackert sjungen i Jan Sandströms underbara arrangemang, med en vokalkvartett i förgrunden. Franz Grubers "Stilla natt" med en gammal text är en fin a cappella-uppvisning. Så också Gustaf Nordqvists "Jul, jul, strålande jul" där publiken ombeds sjunga med och Carl Nielsens "Förunderligt och märkligt".


Enrico Rossis "Cante Domino" blir till en fin batalj mellan kören uppe på orgelläktaren och Helena Holmlund storspelandes bakom orgeln. Det gör även körens egen Georgy Terekhov i "Fantasia och Fuga i C-moll" av J S Bach.


Erik Stillesjö för fint det tenora solokyrkosångararvet från förr vidare när hans mäktiga stämma och Gabriel Kopparmarks lika mäktiga flygelspel fyller hela domkyrkorummet i "Den heliga staden" av Stephan Adams. Kopparmark ackompanjerar även kören på bästa sätt i en mästerlig version av John Rutters "Candelight Carol".


Konsertens främsta ögonblick måste ändå vara Andrea Tarodis "Lume" där kören använder sig av lampor på ett mycket raffinerat sätt i den nedsläckta kyrkan. "Hallelujakören" ur G F Händels "Messias" blir till en prefekt avslutning på en fulländad julkonsert där alla bitar faller på plats och inget mer finns att önska.


Johan E. Skoglund

torsdag 8 december 2016

Årets två julskivetips

Två av de julskivor jag lyssnat på i årets skörd finner jag värda att tipsa om.

Laura Pausini har på Laura Xmas gjort en klassisk julskiva av bästa sort. Hennes röst är underbar. Låter som det gjorde för 50 år sedan. Äras den som äras bör. Nämligen Patrick Williams som med sin orkester backar upp henne. Han har gjort de underbara arrangemangen för svepande stråkar, flöjt och storband. Sällan har de gamla klassikerna fått en mer inbjudande inramning. I orkstern ingår skickliga jazzmusiker som Peter Erskine bakom trummorna.

En underbar julpärla som tyvärr inte släppts I Sverige. Även körarrangemangen är utsökta. Skivan släpps även i italienska, spanska och franska versioner. Enda skillnaden är språket hon sjunger på i några spår. Spår 12 är stilla natt på italienska. Låtlistan ser ni nedan.

1. it's beginning to look a lot like Christmas

2. let it snow! let it snow! let it snow!

3. santa claus is coming to town

4. jingle bell rock

5. have yourself a merry little Christmas

6. jingle bells

7. white Christmas

8. happy xmas (war is over)

9. feliz navidad

10. adeste fideles

 11. oh happy day

 12. astro del ciel

För den som vill drömma sig tillbaka till en tid då allt verkade enklare är dubbel-cdn The complete Columbia Christmas recordings med Ray Connff and the Ray Conniff singers ett givet val. Alla 3 julalbum han gav ut för columbia underslutet av 50-, och början/mitten av 60-talet samlade i en påkostad förpackning med bilder på alla omslag en lång essä och full inspelnings-data. Som bonus My favourite things och en julhälsning från Ray Conniff själv.

 Visst, detta är easy-listening kitch men easy listening kitch av bästa sort. Klassiska carrols och jullåtar framförda av en kör och orkester i fjäderlätta arrangemang som inte gör en fluga förnär. Och ibland är det precis allt som behövs. Den som ogillar för mycket smör kan dock tvingas fettsuga öronen efter upprepade lyssningar. Även denna är inte släppt i Sverige. Låtlistan hittar ni nedan.

Disc: 1

  1. Here Comes Santa Claus

  2. Winter Wonderland

  3. Rudolph the Red Nosed Reindeer

  4. Christmas Bride

  5. Sleigh Ride

  6. Greensleeves (What Child Is This)

  7. Jingle Bells

  8. Silver Bells

  9. Frosty the Snowman

  10. White Christmas

  11. Santa Claus Is Comin to Town

  12. The Christmas Song (Merry Christmas to You)

  13. Jolly Old St. Nicholas/The Little Drummer Boy

  14. O Holy Night/We Three Kings of Orient Are/Deck the Halls with Boughs of Holly

  15. Ring Christmas Bells

  16. Let It Snow! Let It Snow! Let It Snow!/Count Your Blessings/We Wish You a Merry Christmas

  17. The Twelve Days of Christmas

  18. The First Noel/Hark! The Herald Angels Sing/O Come All Ye Faithful/We Wish You A Merry Christmas

 

Disc: 2

  1. My Favorite Things (Bonus Track)

  2. Here We Come A-Caroling

  3. Silent Night, Holy Night

  4. God Rest Ye Merry, Gentlemen

  5. Away in a Manger

  6. Joy to the World

  7. Adoramus Te

  8. The Real Meaning of Christmas

  9. Go Tell It on the Mountain

  10. What Child Is This?

  11. O Tannenbaum

  12. It Came upon the Midnight Clear

  13. O Little Town of Bethlehem

14. Julhällsning från Ray Conniff

 

 

onsdag 7 december 2016

Bloggen minns Anders Henkan Henriksson

En legendarisk musikprodicent har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

måndag 28 november 2016

Läs min recension av Juloratoriet i dagens NSD!

Bachs Juloratorium fulländat framfört

Det är en ren och skär ynnest att få bege sig in i den fullsatta Luleå domkyrka och se Samuel Lind slå an en orkester från Luleå, Piteå och Skellefteå, Nya Motettkören och solisterna Ewa Grahn Rosell, alt, Anette Strandljung, sopran, Anders Eriksson, tenor, och Rainer Lind, bas i del 1 – 3 av Johan Sebastian Bachs "Juloratorium".

Juloratoriet är en kyrkomusikalisk klassiker älskad av många, vilket märks på de kraftfulla publikovationerna efteråt. Därför känns lektorn vid Församlingsfakulteten Göteborg, Thorbjörn Johanssons ord i programmet, om att detta är ett verk som kräver sin lyssnare med ett språk som de flesta idag har mist känsla för, som ytterst märkliga. Så skrämmer man bort en ovan konsertbesökare.
Nej – detta är ett verk som är rakt på och där inga förkunskaper krävs utan det är bara för vem som helst att njuta från första till sista tonen. Vilket detta fulländade framförande ger klart hörbara bevis på.

Orkestern har ett driv rakt igenom där flöjtisten Sven-Erik Sandlund och violinisten, tillika konsertmästaren, Nino Bisori bjuder på två underbara solon ihop med tenor-, respektive altariasång av bästa sort signerade Rainer Lind och Eva Grahn Rosell. Båda gångerna med organisten Helena Holmlund spelandes tryggt i bakgrunden.

Nya Motettkören är kraftfull och den fyller till fullo ut hela det stora domkyrkorummet med sina resursstarka röster. Och även de fyra solisterna med sina klara porlande stämmor bidrar till verkets njutbarhet. Det gör också att alla texter finns både på de språk de sjungs på, tyska, och översatt till svenska i programbladet, vilket gör det lätt att hänga med. Så också det faktum att alla inblandade sångare har en så tydlig diktion. Här är inga som helst tvivel om vad som sjungs.

Samuel Lind skall ha all heder och ära för hur han ljuvligt leder alla inblandade under en och en halv timmes jublande juloratorium. Ett bättre sätt att fira första advent är svårfunnet.

Även om Lind efteråt säger att det är osäkert med en fortsättning på grund av de ekonomiska resurser en sådan här produktion slukar får vi hoppas han tar sitt förnuft till fånga. Del 4 – 6 nästa advent tack!

fredag 25 november 2016

Årets julskivor

har börjat trilla in. Jag väntar på ytterligare två innan jag får se om det är någon/några som förtjänar att tipsas om här på bloggen.

Johan E. Skoglund

torsdag 24 november 2016

måndag 21 november 2016

fredag 18 november 2016

Läs 2 texter av mig i senaste Guiden Boden

Jag har intervjuat Patrick Holmqvist och några som driver integrationsprojektet Framtidsrummet.

Finns inte på nätet men läs gärna i papperstidningen!

Johan E. Skoglund

Idag håller jag på med

ett intressant skrivjobb som skall publiceras senare i år.

Kul!

Johan E. Skoglund

torsdag 17 november 2016

Idga lyssnar jag på...

The Real... John Barry. En finfin 3-cdbox med 54 av hans soundtrack-inspelningar i original för ynka 59 kronor. Alltifrån Bond till Mitt Afrika. En del inspelningar är de han gjorde med sin orkester och inte de versionerna man hör i filmerna. Så de medeltida klangerna från så tuktas ett lejon har blivit orgelpop istället. Fascinerande. Men i övrigt mycket vacker musik att arbeta kreativt till.

Johan E. Skoglund

onsdag 16 november 2016

Bloggen minns Mose Alisson!

Ännu en hjälte har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

måndag 14 november 2016

Läd min recnesion av Anne Mette Iversen/NBB i dagens NSD!

Iversen imponerar och vi ser fram emot CD:n

När Anne Mette Iversen ställer sig framför Norrbotten big band bjuds det på två timmar högoktanig nyskriven jazzmusik. Det som kännetecknar kvällens musik är att den är genomkomponerad. Här finns inga onödiga detaljer eller skavanker. Från första till sista tonen är det tolv väldigt genomtänkta stycken Anne Mette Iversen komponerat för bandet.

Den tredje composer in residence är den bästa storbandet haft. Anne Mettes musik är klassisk jazz när den är som allra behagligast att lyssna på. Lika uttrycksfull som hennes musik är de tankegångar om musiken och kompositions- och arbetsprocessen ihop med storbandet som hon delger oss i det välfyllda programbladet.

Att ta de fyra årstiderna som inspiration är ett genidrag av sällan hört slag. Det finns så mycket i dessa årets fyra delar att ösa ur, vilket verkligen Iversen gjort då hon skrivit denna musik.
Den inledande våren med "The Big (Band) Bang I och II" tonmålar fint de glada vårkänslorna. Sedan följer hösten där "Dance of the Time #1 och #2" till fullo har lyckats fånga höstens inre väsen, dess skönhet och melankoli.

Sommaren bjuder på fyra fina delar där "Vitaminas" får en att tänka på nyskördade sommargrönsaker i sin ysterhet. "Mirrors on the Sea", "A Lighthouse Blinks in the Northern Sky" och "Fallin’ Piece" är också de tankeväckande och ger upphov till att många glada sommarminnen återuppträder på näthinnan när de spelas.

Åter till hösten där "Swing of the Time" är ett skönt svängande stycke. Vintern är en magnifik sista del där "The Bechstein Ballad" och "The Big (Band) Crunch" återigen lyckas få en årstid att återspeglas i jazzmusik. Sedan avslutas det hela med "The Ice Peace". Här har Anne Mette Iversen skrivit ett enkelt tema som bandet fint på egen hand gör vad de vill med.

Bandet är i absolut högform denna kväll. Vilket krävs för att spela denna maffiga jazz. Både blåsare och kompet bjuder på många svinbra solistinsatser. Men detta är en arbetsseger där alla på scen är lika betydelsefulla oavsett om de spelar solo eller ej.

Anne Mette Iversen är lika duktig dirigent som kompositör och det skall bli kul att få återuppleva denna kväll när den kommer ut på skiva nästa år. Imponerande!

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Leon Russell!

Ännu en hjälte har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

lördag 12 november 2016

Läs min recension av Terés Löf i dagens NSD!

Mästerlig Mozart-afton med Terés Löf vid flygeln


Den 5 december i år är det 225 år sedan Wolfgang Amadeus Mozart dog. Så det är en aktuell jubilar som Terés Löf väljer att spela musik av denna kväll. En som inspirerats av Mozart är den svenska poeten Göran Sonnevi vars dikter fint reciteras av eleverna Emelie Brander, William Väänänen och Marcus Fredriksson från Björknäsgymnasiets estetiska program. Det blir en fin kontrast mellan det upplästa och det spelade.
Musikaliskt bjuder kvällen på pianomusik från hela Mozarts liv. Vi får höra March nr 1 C-dur K.408, Sonat C-dur K. 545 och Adagio h-moll K.540 innan paus. Efter denna spelar Terés Löf Fantasie d-moll K.397, Sonat Ess- dur K. 282 och avslutar med Sonat F-dur K.332.
Terés Löf är en mycket skicklig pianist och det är en fröjd att både få se och höra när hon till fullo hänger sig åt denna tidlösa musik. Hon spelar verkligen med hela kroppen och som åhörare rycks man totalt med i dessa fantastiska framföranden.
Detta är en sådan där sällsynt magisk kväll där alla bitar faller på plats och utövare och instrument blir ett med varandra och gränsen mellan dem båda börjar suddas ut. Att plocka ut några delar ur musiken och peka på unika höjdpunkter låter sig svårligen göra. Det var ett konstant flyt under denna mästerliga Mozart-afton. Punkt.
Programbladet är också det något alldeles extra med välformulerade texter som sätter in de sex Mozart-verken i sitt sammanhang rörande tonsättarens liv och hur de komponerades. Föredömligt pedagogiskt och spännande. Detta var den andra konserten i en serie. En tredje är redan inbokad och det planeras åtta konserter totalt. Vi får hoppas att det lyckas med det för denna sprudlande pinaovitamininjektion kan man aldrig få för höga doser utav.


Johan E. Skoglund

Bloggen minns Robert Vaughn och Jacques Werup

Ännu två hjältar har lämnat oss!

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

fredag 11 november 2016

Bloggen minns Lenoard Cohen!

Hans senaste platta som kom för bara några veckor sedan, You want it darker och är alldeles underbar blev alltså hans sista.

Bloggen lyfter på hatten!

Mikael Wiehe har skrivit en fin minnestext över honom.

Johan E. Skoglund

torsdag 10 november 2016

Bloggen minns Åke Cato!

Ännu en av barndomens hjältar har lämnat oss!

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

måndag 7 november 2016

Läs min recension av Jojje/NBB i dagens NSD!

90 omistliga jazzminuter med "Jojje"

Jojje 70
Norrbotten big band & Jojje Wadenius

(Prophone/Naxos)


Samma ord som avslutade min konsertrecension av detta projekt, "Wow Wadenius", är lika sanna när det släpps på skiva. Åtta specialskrivna kompositioner av idel ädel nordisk jazzadel och gamla Made in Sweden-dängan "Snakes in a hole" för att fira jazzgitarristen Jojje Wadenius 70-årsdag. Höstens tredje skiva med Norrbotten big band är den absolut bästa av de tre.

En lyxig dubbel-cd där man verkligen inte sparat på krutet. Långa texter av Jojje själv och kommentarer från alla inblandade kompositörer där de beskriver bakgrunden till sina verk kröner skivans texthäfte. Allt är på svenska utom ett danskt och ett norskt bidrag.
Kul också att tre av åtta bidrag är skrivna av kvinnor i en annars mansdominerad
jazzkompositörsvärld.

Vissa skivor vill man spela om och om igen för att upptäcka alla nyanser av musiken. Här vill man spela den om och om igen för att musiken är så väldigt bra. Både skriven och framförd. Wadenius stilsäkra sylvassa gitarrspel sitter som en smäck i fronten. Norrbotten big band bidrar med störtsköna stabila bakgrunder och underbara solon från blåsare, bas. Detta är 90 omistliga jazzminuter framförd av 16 omistliga jazzmusiker under Joakim Milders omistliga ledning.

Johan E. Skoglund

Bloggen minns Kay Starr!

En stor sångerska har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

fredag 4 november 2016

Gald allhelgona!

Bloggen önskar alla läsare en glad allhelgona!

Johan E. Skoglund

torsdag 3 november 2016

Läs min recnesion av Jojje Wadenius/NBB i NSD!

Recensionen från mars i år glömde jag lägga ut då den publicerades.

En perfekt lirare värd att hyllas

Jojje Wadenius är en bred musiker i ordets rätta bemärkelse. Så att han är en perfekt lirare att hyllas av Norrbotten Big Band med specialskrivens musik är föga förvånande. Förutom att han är en spelskicklig gitarrist - en av de främsta, vilket denna konsert ger mycket utrymme åt och otaliga bevis på så besitter han också en annan oerhört essentiell egenskap i sådan här sammanhang. En vilja att ständigt utvecklas genom att utforska nya musikaliska projekt. Och den bredd som Jojje besitter musikaliskt märks också bland de 8 kompositörerna som skrivit kvällens musik.

Norrbotten Big Bands konstnärlige ledare Joakim Milder leder bandet kvällen igenom med den äran. I bandet finns många hörvärda solister. Blåsarna Håkan Broström, Robert Nordmark, Arvid Ingberg, Danne Johansson, Peter Dahlgren, Mats Garberg och Jacek Onuskiewicz samt basisten Petter Olofsson – alla bjuder de på störtsköna solon som sitter som en smäck.

Men kvällens meste och främste solist är naturligtvis Jojje Wadenius som intrikat interagerar med bandet kvällen igenom. Det hörs tydligt hur kul han tycker det är att spela den här musiken ihop med bandet. Kvällens alla åtta verk är intressanta att lyssna på om och om igen så att musiken skall fästas på skiva känns skönt. Detta är tongångar man verkligen vill höra mer än en gång.

Ta exempelvis Johan Lindströms Music for the guilted som låter som filmmusik från någon actionfylld rulle från 70-talet. Peter Danemos The travler, Helge Albins In the pocket, Anne Mette Iversens Wadeinus Strutt och Maggi Olins Light blue and purple är alla underbara kompositioner fyllda av kraft där Jojje och bandet verkligen får visa vad de går för. Joakim Milders Underground och Geir Lysnes Torshavn by night är mer lugnare men lika häftiga de. Monica Dominiques Just now, just then som bygger på ett knippe återvunna Solar Plexus-låtar är en fartfylld funkig ordinarie avslutning på kvällen.

När sedan Jojje även sjunger i extranumret Made in Swedens grooviga Snakes in a hole får konserten en extra härlig coda. När Sagabiografen motvilligt lämnas är det med en enda känsla i hela kroppen. Wow Wadenius!

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Norske Arctic Philharmonic i dagens NSD!

En angenäm arktisk filharmoni


Att konserter inleds med att en kulturpotentat håller ett flammande tal bådar sällan gott. Och kvällen är inget undantag. Efter en känslofylld hyllning till samarbete mellan Sverige och Norge från kvällens orkesters direktör så kommer det obligatoriska namndroppandet. Hör och häpna Norges Sverigeambassadör finns i lokalen. När chocken efter detta besked lagt sig väntar så det rent musikaliska. Från en norsk orkester som känner sig hemma i Sverige men ändå måste byta till ett engelskt namn och ha ett programhäfte helt på engelska.

Det finns knappast någon mer aptitretande konsertöppnare än den typ av musik som Edvard Grieg bjuder på i hyllningsmarschen ur "Sigurd Jorsalfar" op. 56 från 1892. Från de inledande trumpetfanfarerna får hela orkestern här på en gång visa vad de har att levererar– och som de levererar.

Christian Lindberg är en skicklig dirigent som verkligen lyckas få Norske Arctic Philharmonic att briljera från första till sista tonen. Som så många andra klassiska verk var Jean Sibelius inte nöjd vid urpremiären av hans violinkonsert i d-moll, op. 47 1904 så han gjorde flera ändringar i den slutgiltiga versionen från 1905. Detta är en konsert där violinisten inte får vänta utan börjar direkt spela i den långa första satsen. Tredje satsens början med de inledande pukslagen är magisk. Kvällens solist den österrikiske violinisten Benjamin Schmid spelar med en sådan lätthet att den är svår att uttrycka i ord. Hans violinhantering måste upplevas.

På senare år har Christian Lindberg ägnat sig åt att sätta ljuset på Allan Pettersons symfonier. Han spelar in alla på skiva och det märks verkligen i det här framförandet av den sjunde symfonin komponerad 1966-1967 varför Lindberg så älskar denna musik. Verket består av en enda 40 minuter lång sats och blev en succé när den uruppfördes av Radiosymfonikerna. Petterson har något filmiskt över sig. Detta är bombastisk musik som får åhöraren att drömma sig bort. Lika vackert och uttrycksfullt framfört som tankeväckande av alla inblandade. Vilken avslutning!
Detta var Norske Arctic Philharmonics första besök i Kulturens hus men förhoppningsvis inte det sista. Sådan här angenäm arktisk filharmoni hör man gärna mer utav.

Johan E. Skoglund

onsdag 2 november 2016

Julskiveåret 2016

har redan börjat. Det kommer många nya album med allt ifrån country till jazz.

Artister som i år släpper nya julalbum är bland annat;

  • Kurt Elling,
  • Kacey Musgrawes,
  • Franki Walli,
  • Chris Young,
  • Jimmy Buffet,
  • Laura Pausini,
  • Jennifer Nettles,
  • Brett Eldredge,
  • Amy Grant,
  • Neil Diamond,
  • Carola,
  • Anna Stadling,
  • Christer Sjögren,
  • Loretta Lynn,
  • Tommy Emanuel,
  • Sarah McLachlan,
  • Pentatonix,
  • Gabreuil Fors,
  • She & Him,
  • R Kelly,
  • Matt Readman,
  • Aled Jones,
  • Kikki Danielsson,
  • Gareth Malone,
  • Jordsn Smith,
  • Gentli,
  • Tony Hadley,
  • Garth Brooks & Trisha Yearwood,
  • Oak Ridge Boys,
  • Rascal Flatts och
  • Nils Landgren med vänner.

Och då har jag ändå inte nämnt alla klassiska julskivor, samlingsskivor och återutgivningar. Återkommer med tips om det är något som faller mig på läppen av dem jag köper.

Johan E. Skoglund

tisdag 1 november 2016

Bloggen minns Curly Putman!

En stor låtskrivare har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

lördag 29 oktober 2016

Läs 3 texter av mig i senaste Guiden Boden.

Jag har gjort intervjuer om Bodens internationella kör, Bodensare i Frankrike och Skuldsanering. Finns inte på nätet men läs gärna papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Peter Danemo/Norrbotten big bands nya CD i dagens NSD!

Danemo än mer dynamisk

Det är så dags för den musik som Peter Danemo skrev under sin tid som composer in residence åt Norrbotten big band att släppas på skiva/digitalt. Danemo dirigerar själv med den äran och står för vissa elektroniska inslag.

Vi bjuds på nio vackra kompositioner, alla inspelade live på Kulturens hus i Luleå för snart ett år sedan. Ja, Peter Danemos kompositioner är vackra utan att för den skull på något sätt vara banala. Titelmelodin "Hedvigsnäs" med Adam Forkelids fjäderlätta pianosolo är finaste svensk nationalromantik med arv både från Jan Johansson och från Wilhelm Peterson-Berger. Inte illa.

Peter Dahlgrens trombonsolo i Monolithos likaså, får en att drömma sig bort när man avnjuter hans bomullsvadderade ljudbild. Men alla medverkande i bandet spelar underbart. Detta är musik som växer för varje lyssning och det är så kul att dessa synergirika samarbeten kommer på skiva.
Peter Danemo och hans musik är mer dynamisk här på skiva, då den kan återupplevas om och om igen. Full pott för all inblandade men som vanligt ett minus för att texthäftet bara är på engelska.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Cecilia Persson/Norrbotten big bands CD i NSD!

Publicerades för ca en månad sedan men glömde lägga ut den.


Profilstarka Perssons Luleå-inspirerade jazz

Norrbotten big band ger nu ut på skiva den jazz Cecilia Persson komponerat för bandet under sitt år som composer in residence. Det är underbart att kunna lyssna på dessa underbara, intrikata kompositioner om och om igen. När man hört dem live, från det tillfälle då mycket av denna inspelning är gjord, så känner man ofta att man skulle vilja kunna gå tillbaka och lyssna igen och igen. Det kan man nu vilket ger musiken ännu flera dimensioner som upprepade lyssningar ger.

Men som alltid, tyvärr i dessa sammanhang så är skivans texthäfte bara på engelska. När man skriver om stadsbranden i Luleå, vilken inspirerat stycket Stad i aska, och en text från en tidning 1887 om branden bara finns i engelsk översättning då har man för längesedan passerat löjets gräns.

Fast musiken, den är alldeles oemotståndlig rakt igenom. Profilstarka Perssons Luleå-inspirerade jazz är både modern och tidlös på samma sätt. Norrbotten big band med dess sylvassa solister inom blås och komp är de perfekta uttolkarna av denna mästerliga musik. Om en månad släpps skivan med musiken Peter Danemo komponerade för bandet då han var composer in residence och senare under hösten ges samarbetet med gitarristen Jojje Wadenius, från tidigare i år ut. En spännande skivhöst för Norrbotten big band kunde knappast börja bättre än med denna perfekta platta.

Johan E. Skoglund

torsdag 27 oktober 2016

You wan't it darker

är titeln på Leonard Cohens nya album. 8 underbara låtar med hans karakteristiska röst i centrum samt som sista spår en av de åtta låtarna framförd instrumentalt av en stråkkvartett där Cohen kommer in mot slutet. Så vackert. Körerna i inledning på inledande titelspåret fascinerar de också. Ja, här finns mycket att upptäcka i sonen Adam Cohens produktion.

Den perfekta höstplattan på alla sätt och vis.

Johan E. Skoglund

onsdag 26 oktober 2016

Har just nu

lyssnat klart på inspelningen av La Bohème från 1956 med Maria Callas från La Scala. Vilken opera. Nu blir det Aida, även den från La Scala 1955. Har hunnit snabblyssna lite på Aida och den verkar mycket bra ljudmässigt. Samma inspelning i en annan utgåva tycket jag inte alls om ljudet på och gav till min kära moder för ett antal år sedan. Kul att man kan ändra sig.

Johan E. Skoglund

tisdag 25 oktober 2016

Bloggen minns Bobby Vee!

Ännu en 60-talsidol har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

3 operafynd jag gjorde på Dollarstore igår. Just nu är det en komplett Carmen på två CDs från 1954 med Nicolai Gedda som Don José och Herbert von Karajan bakom taktpinnen som kommer ur högtalaren. För bara 30 kronor är den ett fynd. Även en komplett Aida och La Boheme, båda med Maria Callas fick slinka med  hem. Även de för 30 kronor per dubbel-cd.

Sådana här oväntade upptäckter är alltid lika kul att göra.

Johan E. Skoglund

måndag 24 oktober 2016

Läs min recension av konserternas afton i dagens NSD!

Hemmadebut för musikaliska underbarnet

Triumfmarschen ur Giuseppe Verdis opera "Aida" är en slitstark pärla vilket visas av det fina framförandet som här bjuds på med Bosse Strandberg som taktfast trumpetsolist. Att Bodens orkesterförenings symfoniorkester här får förstärkning av elever från Bodens kulturskola och musikgymnasiet visar att återväxten är god. Likadant är det med Antonin Dvoraks "Slavisk dans" opus 46 no 8. Peter Jablonski är en driven dirigent vilket han här och under hela konserten bevisar.
Kitiara Braune har beskrivits som något av ett musikaliskt underbarn och när hon nu gör hemmadebut som konsertviolinistsolist i Boden som 20-åring förstår man var alla lovord och prisutmärkelser kommer ifrån. Hon lyckas verkligen ihop med orkestern att på bästa sätt förmedla de stämningar Pjotr Tjajkovskij enda och lika berömda som omtyckta violinkonsert i D-dur opus 35 1878 är full av. Hennes violinspel bjuder på den där perfekta balansen mellan teknisk briljans och känslofylld uttrycksfullhet som sådan här musik så väl behöver.

Peter Jablonski dirigerar orkestern från pianot i Ludwig van Beethovens tredje pianokonsert i C-moll opus 37, skriven år 1800. Beethoven själv var solist vid uruppförandet tre år senare. Den mittersta av Beethovens fem konserter för instrumentet. En idealisk konsert att dirigera från pianot då den innehåller en lång introduktion och flera partier där bara orkestern spelar men även många solopartier för enbart pianisten. Lyssna bara på inledningen av andra satsens Largo – vackrare kan det knappast bli.

Peter avslutar konserten på bästa sätt med ett litet stycke signerat Frédéric Chopin lika välspelat som allt under konserten. Kärleken till musiken från alla inblandade går verkligen inte att ta miste på.
Konserternas afton är ett klockrent koncept som gärna får återkomma i en eller annan form. Det råder ju varken brist på skickliga solister/dirigenter eller konserter att framföra vilket denna afton ger klart hörbara bevis på.

Johan E. Skoglund

fredag 21 oktober 2016

Rör inte min Messias!

Min favorit-inspelning av Händels Messias är engelsk fårn början av 90-talet och släppt i lågpris på en dubbel-cd/dvd , http://www.brilliantclassics.com/articles/h/handel-messiah/. Jag tittar på den varje jul och har gett mina föräldrar ett exemplar så vi kan se den hoas dom när vi samlas till julledighet.

Så när jag nu ser att Sir Andre Davis, gjort om Messias för modern symfoniorkester räcker det att jag lyssnar på några sekunder av några delar, https://www.chandos.net/products/catalogue/CHAN%205176 för att direkt känna; Rör inte min Messias!

Det är fascinerande  hur konservativ man kan känna sig ibland.

Johan E. Skoglund

torsdag 20 oktober 2016

Trenden med klassiska megaboxar

fortsätter. Värst i klassen är kanske den nya Mozartboxen som innehåller 200 CD-skivor + två tjocka böcker en ny uppdaterad verkförteckning och 5 bilder att rama in samt det sista porträttet av Mozart, ett brev till hans far etc. och faksimil av 2 olika noter. Böckerna innehåller en ny biografi över Mozart samt komentarer på totalt 120 000 ord om alla verk skrivna av 30 ledande Mozart-forskare

Utomlands kostar boxen ca 3500 kr. Men i Sverige får man den för halva priset 1800 kr vilket är 9 kr per skiva. Mitt eget ex har jag bokat av Mozart 225. Över 100 fragment, verk som färdigställts av adnra och verk man är tveksamma om Mozart komponerat. Nyinspelade verk på Mozarts egna instrument. Alla sångtexter och översättningar går att få i en app

http://www.mozart225.com/

Johan E. Skoglund

onsdag 19 oktober 2016

tisdag 18 oktober 2016

Idag lyssnar jag på….


 
Två nya njutbara skivor från Naxos som kom igår. Tianwa Yang spelar expressivt underbart i  Lalo och Manéns violinkonserter (Naxos 8.572067). Och Schöbergs arrangemang för kammarensemble  bakom sångsolisten av Mahlers Lieder eines fahrenden Gesellen och Das Lied von der Erde sjungs och spelas underbart (Naxos8.573536).

Johan E. Skoglund

måndag 17 oktober 2016

Läs mina recesioner av Piteå Kammaropera och Norrbotten big band i dagens NSD!

Opera
Stilla min eld
Rausingdramat för kulissartat

I programmet till kammaroperan Stilla min eld skriver operachefen Tomas Isacsson att operan ”baserar sig på en verklig händelse. En tabloidsuccé som de flesta av oss hört talas om och säkert förfasas över.”
Nej, Tomas, vi är många som inte känner till historien eller ägnat tid åt att förfasas över den. Så för oss hade det varit välkommet med en introduktion till operan, ett synopsis i programbladet.

I början av första akten får vi veta att Tetrapak-arvingen Hans Kristian Rausing avskyr tetrapaken då dessa inte likt mjölkflaskan kan diskas och återanvändas. Detta illustreras med en tetraförpackning som är helt vit utan något som helst innehåll eller identifikation. Den är bara en kuliss.
Precis så kulissartad känns hela förställningen. Hans Kristian Rausings känsloliv som vi, publiken, skall få utforska berör inte. Det hade berört ännu mer om vi istället för en levande miljonär och hans döda hustru rört oss med fiktiva figurer. Och när man i andra akten sjunger om likmaskar i Eva Rausings ögon känns det mer som billigt effektsökeri än någonting annat.
En av kompositörerna säger i försnacket att musiken som skildrar när Hans Kristian Rausing var hög, är glad musik för då var han glad. Hur vet man det? Om operan istället hade handlat om en fiktiv karaktär hade sådana konstnärliga friheter inte spelat någon roll.
Fredrik Högbergs musik och Nicolai Dungers sånger är genomgående mycket bra. Det är välskrivet och för handlingen framåt på ett naturligt sätt. De passar fint ihop med Kerstin Gezelius och Alexander Onorfis libretto.
Anna-Maria Hellsing är en driven dirigent och Norrbotten NEO har sällan låtit så här bra.
Barytonen Linus Börejson i rollen som Hans Kristian Rausing är ett fynd. Hans diktion är perfekt. Annie Fredriksson som sjunger Eva Rausing och Seyla har tyvärr en alldeles för ljus mezzosopran och det är bitvis svårt att höra vad hon sjunger. Textmaskin hade varit väl på sin plats.
Tenoren Wiktor Sundqvist i rollen som knarklangaren Gurung gör ett riktigt trovärdigt skådespelarporträtt. Även sopranerna Teresia Bokor som hushållerskan Imme och Mette af Klint som Diwita är bra.
Kristoffer Steens regi och Linus Felboms ljusdesign och scenografi är magisk enkel rakt igenom. Där fungerar det kulissartade. Alltid något.

Toppenkväll med sång på älvdalska
När folkmusiksångerskan Lena Willemark utexaminerades från Musikhögskolan i början av 1980-talet sjöng hon sopran i den återbildade sånggruppen Gals and pals – så det är ingen storbandssångarnovis som ställer sig framför Norrbotten big band under denna konsertturné.
Med sig har hon Trio X som tidigare gästat bandet. Även folkmusikgruppen Väsen delar scenen. Med sitt improvisationsrika musikaliska uttryck är detta en trio gästartister som passar utmärkt ihop med storbandet. Icke att förglömma är Mats Hålling som står för kvällens alla specialskrivna arrangemang.
Under kvällens två set bjuds vi på tolv pärlor som alla förtjänar att omnämnas. Detta var en konsert där allt var en enda lång höjdpunkt. Här finns inga onödiga toner eller noter. Allt passar så fint ihop att man bara njuter i hela kroppen.
Medlemmarna i Väsen, Mikael Marin på altfiol, Olov Johansson på Nyckelharpa, Roger Tallroth på akustisk gitarr och trumslagaren André Ferarri – alla bidrar de med sitt unika spel och störtsköna solon.
Och de är skickliga kompositörer också. Andre Ferraris "Törn" är läcker. Likaså "Ellis och Andres bröllopssvit" komponerad av Roger Tallroth till Andres bröllop. Mikael Marins tonsättning av Tomas Tranströmers dikt "Ostinata" är kongenial. Lena Willemark sjunger här så det står härliga till. Fast det blir ännu mer fascinerande när hon väljer att sjunga på älvdalskan. Detta magiska språk som verkligen är poetiskt.
Hon är en utmärkt kompositör också vilket "Ramona" ger ljudliga bevis på. Visan om den längtan den romska kvinnan utanför matbutiken känner till sina barn, som hon samlar pengar till väcker en universell längtan hos os alla och tar tag i en. Lena bjuder även på sitt fina fiolspel som är lika vackert som hennes säregna röst. Som i "Silkesvalsen" där alla medverkande ger sitt yttersta.
Bandets alla blåsare verkar njuta till fullo och de bjuder på många inspirerande solon under kvällens lopp. Trio X med Lennart Simonsson på piano, Per V Johansson på bas och Joakim Ekberg bakom trummorna är även de en bidragande orsak till att göra denna kväll till den toppenkväll den är.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Chrsitan Svarfvar i lördagens NSD!

Svarfvars kammarmusikpärlor berör

Après un rêve

(Bis/Naxos)

Att det flerfaldigt prisade klassiska skivbolaget BIS väljer att rekrytera Christian Svarfvar till sitt stall säger något om hur framgångsrik den Luleåfödde violinisten är. Ihop med giganten Roland Pöntinen bakom flygeln tolkar han på det mest utsökta vis ett antal franska kammarmusikpärlor som sällan låtit mer levande än de gör här.
Violinsonaterna av Gabriel Fauré och Maurice Ravel imponerar storligen i dessa träffsäkra tolkningar. Lägg därtill ytterligare småstycken av de båda kompositörerna och två små pärlor signerade Claude Debussy och lyckan för lyssnaren är total.
Skivan är gjord i SACD-format så vi som har glädjen att ha en cd-spelare där hemma som spelar upp skivor i detta högupplösta format får ännu en extra dimension av musiken.
Jean-Pascal Vachon har skrivit en fin, lång essä om verken och tonsättarna i det medföljande cd-häftet som likt biografierna över Pöntinen och Svarfvar tyvärr inte finns på svenska utan bara på engelska, franska och tyska.
Den fina omslagsbilden av Seine i grådis från 1923 som valts ut från Eugène Atgets 10 000 Paris-fotografier ger upphov till mycket kontemplerande ihop med musiken. Det var länge sedan en Norrbottensanknuten klassisk skiva berörde såhär på djupet.
När vi inte längre får njuta av honom i Norrbottens kammarorkester eller Norrbotten NEO får vi istället glädjas åt att denna skiva kan spelas om och om igen. Och hoppas att Christan Svarfvar tar med sig Roland Pöntinen för konserter här i hemtrakterna.

fredag 14 oktober 2016

Flitigt skrivande

har jag ägnat mig åt denna vecka. Kul när alla bitar faller på plats och en text blir klar.

Johan E. Skoglund

måndag 10 oktober 2016

Läs min recension av Meta Roos och Bodens Stórband i dagens NSD!


En rejäl dos nostalgi

Efter att under några år enbart satsat på lokala förmågor har Bodens Storband i år igen lyckats locka hit en utsockens sångsolsit. Meta Roos har tidigare uppträtt med Norrbotten big band 2011 med en hyllning till Ella Fitzgerlad samt gett ut den på skiva så att detta är Metas hemmaplan kan man lugnt säga och höra. För hennes raffinerade magnifika röst är som klippt och skuren att tolka Ellas mångsidiga låtskatt.  Allt blir även till en fin hyllning till Kjell Öhman, den skicklige pianisten, organisten och arrangören bakom dessa Ellas-låtar som gick bort tidigare i år. Without a song, Beatles Can’t buy  me love som även Ella gjorde och medleyet bestående av A tisket a tasket, Putin’ on the Ritz och I wanna be happy som avslutar första halvan – alla är de perfekta exempel på när sångare och storband sitter som hand i handsken. Daniel Noogårds fina arrangemang på Burt Bacharachs What the wolrd needs now is love sweet love är sammetslen med Meta och bandet.

Folkligt, festligt och fullsatt är det som alltid under dessa eftermiddagar på Saga. Hyllningen till avlidne storbandsnestorn Rune Lindstedt där kvällens ledare Nore Sundkvist spelar Runes  paradnummer The midnight sun never sets är finfin.

Andrew-Sistersdamerna som i år består av Therese Lundberg, Emma Öman och Siri Wallentén är som alltid en charmerande återkomst till en tid med handvickande rörelser i takt med musiken i Give me five mintues more och Boogie Woogie bugle boy. Även som individuella solsiter glänser de. Therese i en svängande Sway, Siri i en gungande Orange coloured sky och Emma i en vacker Somwhere over the rainbow. På egen hand bjuder bandet på fina versioner av Count Basies April in Paris och Harry Arnolds Stand by. Flera solister som Bengt Ek på saxofon och trombonisten Bertil Strandberg utmärker sig. Utmärker sig gör även det lika roliga som informativa mellansnacket. On the sunny side of the street blir till en perfekt avslutning med alla medverkande samlade på  Sagas scen.

Detta är två timmar som är lika otrendiga som de klassiska bakverk som det flitigt mumsas på i pausen.  Trevligare än så här kan man knappast ah det. Ibland är det skönt att få sig en rejäl dos nostalgi. 

Johan E. Skoglund

torsdag 6 oktober 2016

Bloggen minns Sir sir Neville Marriner

En stor dirigent har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

onsdag 5 oktober 2016

Flera nya skrivjobb är på G!

Jag skriver så fingrarnas glöder.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Luleå Kammarkör och Sven-Bertil Taube i gårdagesn NSD!

Nytänd Taube i högform

Äntligen! Sällan har väl Gert Fylkings fras vid tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur känts mer relevant än när Sven-Bertil Taube intar scenen. Redan för ett år sedan skulle han delat scen med Luleå Gammelstads Manskör och ackompanjatören Martin Östergren vid flygeln, men en sjukdom satte stopp för hans sedan länge emotsedda medverkan då.
Men nu är han alltså äntligen här. Och den som väntar på något gott väntar ju som bekant aldrig för länge. Precis som på sina två senaste skivor är det en nytänd Taube i absolut högform vi möter. Han är något av ett unikum. Den siste store gamängen i sin generation. En gentleman uti fingerspetsarna som rör sig lika oklanderligt som han fraserar i pappa Everts visskatt. Ingen kan som han tolka "Fritiof i Arkadien", "Sjösala vår", "Kom i min famn", "Fritiof och Carmencita" samt "Här är den sköna sommaren". Martin Östergren är den perfekta parhästen bakom flygeln.
Lennart Johansson är som alltid en duktig körledare och kvällen är inget undantag. Han får sin manskör att leverera såsom bara 50-sångare – varav den äldsta varit med i kören sedan 1945 – gör.
Birger Sjöbergs "Jag längtar till Italien" med Per-Erik Eriksson som snygg solist och fyra kärleksvisor från Evert Taube till sin älskade hustru Astri är mycket bra. Här får Lennart Johansson också visa vilken skicklig pianist han är.

Körens egen Börje Ekström är småtrevlig när han bjuder oss välkomna genom att recitera Evert Taubes dikt "Tillägnan".

Kvällens konferencier Karin Paulin är ett utmärkt val. Hon presenterar programmet med skådespelarens lätthet och är även fin sångsolist i Ted och Kenneth Gärdestads tänkvärda "I den stora sorgens famn". Duetterna ihop med Börje Ekström i titelmelodin "Får jag lov?" och "Höstvisa" hör till konsertens absoluta höjdpunkter. Och när manskören tar ifrån tårna i Py Bäckmans "Stad i ljus" med Lennart Johansson själv som solist i verserna känns kvällen fulländad.

Hur toppa detta? Jo, åter på scenen för Martin och Sven-Bertil för att tillsammans framföra Olle Adolphsons "Österlensvisan".

"Får jag lov?" Är titeln på kvällens konsert. Och svaret på den frågan blir till ett rungande ja när Luleå Gammelstads Manskör bjudit upp Sven-Bertil Taube, Man ber att få tacka ödmjukast för dansen.
Johan E. Skoglund

fredag 30 september 2016

Läs min recnesion av Monica Tellströms nya CD i dagens NSD!


En kärleksfull resa till destinationen jazz

Monica Tellström, flitig gäst på de kaféer och restauranger runtom i Luleå där de spelas jazz, bjuder på en lika kort som intensiv resa till Destination jazz på den nya 32 minuter långa cd:n med samma namn. Fyra låtar från den stora amerikanska sångboken samsas med en brasilianare, hennes namne Zetterlunds melodifestivalbidrag "När min vän" signerad Ove Thörnquist, irländska rocksångerskan Imelda Mays "Bury my troubles" och Jake Jacobsons originallåt "Monicas music".

Jake står också för skivans alla arrangemang och spelar piano i den kvintett som backar upp Monica och i övrigt består av trumslagaren Mats Danell, Tommy Skotte bakom basen och de tvenne blåsarna Bengt Ek på klarinett och tenorsaxofon samt Christer Ödberg på trumpet.

Musikanterna bjuder på många sköna solon som utmärkt inramar Monicas jazziga röst. Duktiga jazzsångerskor går det tretton på dussinet av men med kärlek till musiken kan man komma långt vilket Monica Tellström bevisar med denna fina lilla platta.

Lyssna bara på fraseringen i A. C. Jobims "How intensive". Monicas musik är en härlig hyllning till nedlagda spelstället Jazzomat med läcker scatsång. Missa inte denna kärleksfulla resa till Destination jazz.

Johan E. Skoglund 

torsdag 29 september 2016

Idag lyssnar jag på

Bohuslän Big Bands nya fina Sinatra-hyllning Frankly! A tribute to Frank Sinatra. Ihop med Wermlandsoperans orkester har man fint återskapa de gamla orkesterarrangemangen, allt är de gamla arr singerade Nelson Riddle, Quincy Jones, Billy May och Neal Hefti som Sinatra själv använde då det begav sig.

Ända sedan han gav ut två lysande poplattor med jazzinslag i början av 2000-talet har Erik ullbransson varit en favorit bland svenska jazzsångare och han är den perfekta solisten i dessa 16 ol' blue eyes-klassiker.

Jag hade gärna hört det live men denna studio-cd inspelad alldeles vid turnéslutet i våras duger som fullgott substitut. Nej, ingen kan ersätta Frank himself. Men ett gott tillskott är plattan likafullt.

Johan E. Skoglund

måndag 26 september 2016

Bloggen minns fallna hjältar!

Jean Sheppard och John D. Loudermilk, båda har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Flera nya skrivjobb

Fick jag klart med idag.

Johan E. Skoglund

Läs min text om foto av flyktingars vardag i Guiden Bodens oktobernummer!

Finns inte på nätet men läs den gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Läs två recensioner av mig i dagens och lördagens NSD!

Arabiskt och jazz i skön förening

Amina Annabis läckra, suggestiva sångröst är en perfekt motpunkt till Norrbotten Big Bands storbandsjazzmuskler. Med sig har hon Bechir Nafati på slagverk, Emir Bouzaaabia på oud och sång och Lyadh Laben på violon och violin, som alla bjuder på superba soloinsatser under kvällens lopp.
Kvällens dirigent/arrangör Ole Jörn Myklebust lyckas verkligen få till ett lyckat samspel mellan storbandet och dess gäster. Amina intar scenen barfota och när hon inte sjunger dansar hon fram över scenen, i takt med musiken likt en dervisch, iförd en lång blå klänning och en röd sjal.

Fina solistinsatser bjuder bandets duktiga blåsare som saxofonisterna Mats Garberg och Håkan Broström, den senare även på tvärflöjt, trombonisterna Arvid Ingberg och Peter Dahlgren samt trumpetarna Jacek Onuskiewicz och Danne Johansson, den senare även på flygelhorn.

En ny störtskön bekantskap i bandet är pianisten Joel Lyssarides. Mer av honom, tack! Och med Magnus Öström bakom trummorna svänger det alltid så det svartnar.

Konserten bjuder på nio sylvassa sånger där Aminas röst står i centrum. Allt skrivet av henne själv, ibland ihop med sin mamma. Sånger om kärlek och önskan om demokrati efter revolutionen i hemlandet Tunisien, som inledde den arabiska våren.

Att man som publik inte kan ett ord arabiska spelar absolut ingen som helst roll. Detta är känslosamma alster där ingen översättning behövs. Amina Amabi lyckas få lilla salen i Kulturens hus att koka likt en nordafrikansk gryta och publiken både dansar, sjunger och klappar med av hjärtans lust i alltifrån ballader till 70-tals inspirerad disco-funk.

Det är alltid lika kul när Norrbotten Big Band väljer att spänna musklerna, tänja gränserna och ge oss i publiken ännu ett nytt oväntat men ack så magiskt möte. Ännu en fantastisk kväll kan läggas till raden av sådana som spenderats ihop med Norrbotten Big Band. Vad ni än har för planer för framtiden, sluta aldrig att skämma bort oss!

fredag 23 september 2016

Läs min recension av Längs en frostig kust i gårdagens NSD!

Äntligen tre kvinnliga tonsättare

Regeringen meddelade förra veckan att Sverige kommer att få en jämställdhetsmyndighet. Ett område där denna myndighet har mycket att uträtta är könsfördelningen på de kompositörer vars verk framförs på våra musikscener.
Så glädjande då att de tre kammarmusiker som ligger bakom programmet "Längs en frostig kust" valt att belysa ett antal kvinnliga tonsättare med den gemensamma nämnaren att de alla är födda längs Norrlandskusten.
Aktiva vid sekelskiftet 1900 var Valborg Aulin och Ika Peyron. Peyrons "Romance för piano och violin" är mycket vacker och väldigt välspelad.
Nyaste tonsättaren är de nu verksamme Britta Byström som skrivit violinsolot "Baum in der stadt" som violinisten Karin Wiberg fint framför.
De två andra medverkande, lyriska sopranen Lisa Fröberg och pianisten Bo Ericsson, bjuder på en riktig höjdare i Valborg Aulins "Var det en dröm" där Fröbergs sympatiska sopran kommer till sin fulla rätt. Bo Ericsson spelar utsökt två av Aulins underbara pianostycken.
Inte kvinna men väl från Norrbottenskusten var Bo Linde vars tonsättningar av fyra Harriet Lövenhielms texter kusligt griper tag i lyssnaren och man verkligen känner med textförfattaren som ligger för döden på ett sanatorium.
Det är som alltid med blandade känslor en konsert som sätter ljuset på kvinnliga tonsättare. Glädje över att det görs. Ilska över att det behöver göras.
Detta var en kväll som bjöd på flera intrikat framförda intressanta stycken, klassiska pärlor som inte är så kända för den bredare musikälskande publiken. Bidragande till kvällens förträfflighet är det faktaspäckade mellansnacket som levandegör musiken. Skolkonserter nästa tack!

Bloggne minns Kjell-Albin Abrahamsson och Gene Wilder.

Två idoler har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

onsdag 21 september 2016

Idga lyssnar jag på

Naxos fina nya 8 cd-box med 8 tidigare utgivna skivor med Gerald Finzis musik.

Allt frän körverk till orksterverk och sånger ryms på dessa underbara album.

Johan E. Skoglund

måndag 19 september 2016

Idag fick jag

klart med 3 skrivjobb som skall utföras denna vecka.

Johan E. Skoglund

fredag 16 september 2016

idag lyssnar jag på

Dolly Parton, Linda Ronstadt och EmmyLou Harris kompletta inspelningar som trio. Albumen Trio + Trio II har samlats i en fin fin box med tjockt essähäfte och en bonus-cd med 22 spår delvis tidigare outgivet. Bättre kvinnlig countrystämsång går knappast att finna.

Johan E. Skoglund

onsdag 14 september 2016

Idag lyssnar jag på

en skiva som måste vara en av råets bästa svenska alla kategorier. Sarah Riedel tolkar Kristina Lugn.

Jazziga visor när de är som bäst.

Johan E. Skoglund

tisdag 13 september 2016

Skrivjobb

Har jag flera på g denna vecka. Åter kul när pennan glöder får jag väl säga även om det rör sig om tangenter som inte alls blir varma.

Johan E. Skoglund

Läs min recnesion av Norrbotten NEOs nya CD i dagens NSD

NEO:s nutida något för den nyfikne

Norrbotten NEOs nya CD Ritournelles bjuder på tre ensatsiga konserter för solist och ensemble, alla komponerade av nutida svenska tonsättaren Fredrik Hedelin. Skivan har en speltid på mindre än 40 minuter så detta är så långt ifrån de långa flersatsiga konserter de gamla mästarna levererade. Inledande solist är Sara Hammarström som bjuder på orientaliska tongångar i flöjtkonserten Skisser i kaos.

Sedan följer Cecilia Zilliacus som med sin violin tar tätpositionen i Jordens röst. En röst som mera viskar än skriker i det försiktiga spelet från alla inblandade.

Avslutar på solistplats gör Mårten Landström i pianokonserten Kosmiska krafter där hans pianospel är lika minimalistiskt som i de två tidigare verken, där han inte är solist.

Petter Sundkvist och ensemblens alla musiker gör en utmärkt insats i denna varken lättspelade eller lättdirigerade musik. NEOS nutida konserter är något för den nyfikne. Är man utrustad med ett öppet sinne blir belöningen stor. Däremot blir belöningen av texthäftet inte stor för den som inte behärskar engelska. Ännu en gång synd på en norrbottnisk produkt.

torsdag 8 september 2016

Lyssnar idag på

den 10 och senaste volymen i Naxos finfina serie Swedish chroal society. Vokalharmonin sjunger underbart och det spelar även Musica Vitae  och Mats Bergström. Allt under Fredrik Malmbergs skickliga ledning. En fin blandning av renässans-, och nutida musik.

Johan E. Skoglund

Fick idag klart

med ännu ett skrivjobb. Kul att åter få vässa pennan!

Johan E. Skoglund

måndag 5 september 2016

Fick idag klart med ett skrivjobb

som skall utföras i morgon förmiddag. Kul med snabba ryck!

Johan E. Skoglund

fredag 2 september 2016

Läs 2 artiklar av mig i senaste Kyrkfönstret!

Mina artiklar om Messy church och kaffevagnen hittar ni här.

Johan E. Skoglund

tisdag 30 augusti 2016

Läs 2 artiklar av mig i senaste Guiden Boden

Jag är ansvarig för fråga bankerna och har skrivit en artikel om praktik i  artikelserien Ett Boden för alla. Finns inte på nätet men läs gärna texterna i papperstidningen.

onsdag 24 augusti 2016

Toots Thielemans

har jag haft nöjet att se live på en jazzfestival i Boden för ca 20 - 25 år sedan.

Han lunkade in på Sagabiografen tungt andandes, slog sig ned på en pall och sedan blev det magi. Med hjälp a gitarr-, och munsspelspel samt visslingar så underhöll han oss hänförda i publiken. Vi fick även vara med och vissla i Dunderklumpens sång. Det ni!

Nu är både Toots och jazzfestivalerna borta.

Johan E. Skoglund

måndag 22 augusti 2016

Bloggen minns fallna hjältar!


Scotty moore, Pelle Gudmundsen-Holmgreen, Leif Nylén,  Einojuhani Rautavaara, Mats Gellerfelt, Bobby Hutcherson, Bassia Frydman och Toots Thielemans. Alla har de lämnat oss. Bogen lyfter på hatten!
 
Johan E. Skoglund

onsdag 17 augusti 2016

Glad höst!

Önskar bloggen alla läsare. Nu är jag tillbaka efter en välbehövlig semester. Just nu lyssnar jag på den underbara Nat King Cole boxen som kom förr året. 10 cd-skivor med oemotståndlig musik + två dvd-er. Återko0mmer med en fullödig videorecension när den är fullt genomlyssnad och den medföljande tjocka boken är genomläst. Men sammetsrösten kan alltid rekommenderas.

Johan E. Skoglund

fredag 1 juli 2016

Bloggen tar semester

och återkommer i mitten av augusti. En glad sommar önskas alla läsare.

Flera stora boxar och skivor väntar ännu på att recenseras men först måste jag hinna lyssna igenom dem. Dygnet har ju som bekant bara 24 timmar och vill man ge fullödig omdömen av två nyutkomman kompletta inspelningar av Wagners Ring-cirkel så behöver man tid till att lyssna.

Johan E. Skoglund

Recensioner av Schostakovich & Gorecki




Recensioner av;

Shostakovich: Complete Symphonies Nos. 1-15
Vasily Petrenko Royal Liverpool Philharmonic Orchestra Naxos

Henryk Gorecki A Nonesuch retrospective

Johan E. Skoglund

torsdag 30 juni 2016

Bloggen minns fallna hjältar!

Håkan Sandblad, Scotty Moore, Bo Strömstedt, Ralph Stanley och Mack Rice, alla har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

måndag 27 juni 2016

Läs 3 texter av mig i Guiden Bodens sommarnummer!

Jag har skrivit om Bygglov, Boden Camping och Bad samt Handel i Boden. Finns inte på nätet men läs dem gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

torsdag 23 juni 2016

En glad midsommar

önskar bloggen alla läsare.

Johan E. Skoglund

tisdag 21 juni 2016

Läs min recension av Peter Mattei i gårdagens NSD!

Mattei sätter fest på spelen

Öppningskonserten på Festspelen i Piteå brukar vara storslagna invigningar med många solister, stor orkester och överdådigt till max. I år gör man istället helt om och på scenen i Studio Acusticum finns bara den flygel bak vilken Lars-David Nilsson sitter när han ackompanjerar Peter Mattei.
Inleder gör ett knippe sånger signerade Wilhelm Stenhammar där kvällens duo fint klär Bo Bergmans, Wilhelm Eklunds och Johan Ludvig Runebergs texter i lyrisk romans-dräkt.

Sedan så dags för Schuberts sångcykel om Den sköna mjölnerskan. Även den underbart utförd.
Gustav Mahlers sånger är som små minioperor fulla av känslor och det krävs en sångare och en pianist av yppersta klass för att ge dem riktig och rättmätig rättvisa. Här ger Peter och Lars-David verkligen allt i sex utsnitt från tre olika sångcykler. Nu väljer Mattei som tidigare bara stått bredvid flygeln att bli teatralisk och göra utfall mot publiken.

Något som ger det hela en extra ännu mer hudnära dimension. Publiken vill inte sluta applådera och man förstår dem till fullo. Efter tre extranummer, Cole Porters "Night and day" och två italienska sånger där Lars David Nilsson hängt på sig dragspelet är kvällen komplett.
Att bjuda på kammarmusik i en så stor lokal som Studio Acusticum är kan vara något av ett vågspel för artister och publik. Når budskapet fram?

Lyckas det klicka mellan sångare publik och skapa den där närheten som är A och O när kammarmusik framförs?

Svaret på dessa frågor är otvetydigt nja. Mycket beroende på att när man sitter på rad 14 ibland har svårt att höra vad Peter Mattei sjunger, för att inte tala om när han pratar. Men oaktat detta – det går som en dans när detta följsamma par inleder festspelen. Efteråt har man bara en sak i huvudet. Rösten. Peter Matteis superbra stämma som vägrar lämna dig ifred.

Johan E. Skoglund

onsdag 15 juni 2016

Idag lyssnar jag på

Carmen Mcrae live från Montreux-festivalen 1982. Ännu en nätfyndad CD för 10 kronor. Som hon kunde sjunga. Vilken utstrålning. En timmes tidlös underhållning.

Johan E. Skoglund

tisdag 14 juni 2016

Bloggen minns fallna hjätar!

Freddie Wadling, Lasse Willén oh Chips Morman, alla har de lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Jungle. Kjell Gustavsson Rhythm & Blues Orchestras femte utsökta album. Som vanligt skriver Kjell underbara melodier som får blodet att pulsera lite extra. Lägg därtill fina texter, underbar sång från de olika vokalisterna och lika dito spel från den orkester Kjell säkert leder bakom sina trummor och vi har ett av årets hittills bästa album. Som vanligt gör inte Kjell och hans orkester någon besviken.

Blås och dragspel passar oerhört bra ihop.

Den starka kontinuiteten hos de fem plattor man släppt sedan 2009 är smått unik.

Johan E. Skoglund

måndag 13 juni 2016

Har på sistone

fått klart med inte mindre än 4 nya skrivjobb. Kul när mina texter uppskattas och beställarna vill ha mer..

Johan E. Skoglund

torsdag 9 juni 2016

Recensioner av 4 klassiska boxar/skivor

https://youtu.be/q7sVV6OIEG0

Recensioner av;

Prokofiev:The Symphonies [Dmitrij Kitajenko, Gürzenich-Orchester Köln] [CAPRICCIO: C7190]

Louis XIV - Les Menus Plaisirs de Louis XIV de Paris a Versailles - Louis XIV 1715-2015 Celebration Harmonia Mundi

Copland:Orchestral Works Vol. 1 [BBC Philharmonic, John Wilson] [CHANDOS: CHSA 5164]2016 | Hybrid SACD

Haydn:Opera Overtures [Czech Chamber Philharmonic Orchestra Pardubice; Michael Halász] [NAXOS: 8573488]

Johan E. Skoglund

tisdag 7 juni 2016

Idag lyssnar jag på

Refreshments nya platta straight up. Långt ifrån bandets bästa men en helt okej rock'n'rollskiva att jobba till. Sju egna låtar signerade Joakim Arnell som han sjunger bakom sin bas. Fem välvalda covers varav Joakim sjunger två och Johan Blom bakom pianot tar sig an tre.

Produktionen är det inget fel. Gästinhopp på dragspel och saxofon skapr den rätta Refreshments-känslan. Musikerna i bandet spelar som alltid bra och Joakim och Johans röster klingar lika fint som alltid. Joakims produktion lämnar heller inget i övrigt att önska. Nej, det är låtmaterialet som tyvärr inte håller hela vägen denna gång. En helt okej rock'n'rollskiva att jobba till som sagt men Refreshments senaste var mycket bättre.

Johan E. Skoglund

Läs min recension av Lunds studentsångare i dagens NSD

Maffiga manskörsklanger och en sonor sopran

Den 20 november 1831 räknas som födelsedatum för Lunds studentsångare så det är således en 185-årig institution som intar Luleå domkyrka denna ljuvliga försommarsöndag. Sopranen Elin Skorup gör bejublade gästinhopp i flera stycken, likaså domkyrkoorganist Markus Wargh.

Två psalmer får inleda och avsluta det ordinarie programmet. Wargh och sångarna tar Carl Bobergs "O Store Gud", i arrangemang av körens vicedirigent Felix Bagge och Nathan Söderbloms "I denna ljuva sommartid" i arrangemang av körens dirigent Andreas Lönnqvist till nya härliga höjder. Anton Bruckners vackra "Trösterin musik" bjuder även den på superbt samarbete mellan sångare, dirigent och organist.

Anders Hillborgs "O dessa ögon", där han tonsatt Gunnar Ekelöf och Veljo Tormis "Heletused" där han tonsatt vallrop är båda utmärkta exempel på samtida körlyrik när den är som bäst. Här svävar Elin Skorups sonora sopranstämma allra ljuvligast över manskörssångarnas stabila bakgrund.
Så också i den brittiska sea-chantyn "Blow the wind southerly". Markus Wargh får som så många gånger tidigare visa upp sin skickliga improvisationskonst. Idag är det Johan Sebastian Bachs "Nu grönskar det" som han läckert förvaltar.

Konserten marknadsförs som en vårkonsert, så även om våren känns som bortblåst så passar de oklanderligt framförda klassikerna Otto Lindblads "Längtan till Landet", folkvisan "Vårvindar friska" och Friedrich Kuhlaus "Majsång" utmärkt in ihop med kvällens övriga program. Allt under Andreas Lönnqvists lika säkra som skickliga händer. Roliga extranumret "La Cucaracha" där sångarna också framför mun-maracas gör att även den studentikosa fanan hålls högt.

Senast vi fick njuta av Lunds Studentsångare var under Matteifestivalen 2011. Vi får hoppas att inte nästa Luleåbesök dröjer till 2021. Sådana här maffiga manskörsklanger bör man få en dos av mer än vart femte år.

måndag 30 maj 2016

Fick idag klart

med ännu ett skrivjobb som skall utföras denna vecka.  Har sedan tidigare klart med ett helt annat skrivjobb denna vecka. Skall bli kul.

Johan E. Skoglund

lördag 28 maj 2016

Läs 3 texter av mig i senaste Guiden Boden

Jag har intervjuat 2 studenter på estetiska, träffat Boden Uniteds spelare och ledare samt ställt frågor till bankerna, Finns inte på nätet men läs gärna pappersutgåvan.

Johan E. Skoglund

tisdag 24 maj 2016

Läs min intervju med Ibrahim Nasrullayev i senaste kyrkfönstret

Finns här!

Johan E. Skoglund

Bloggen inns fallna hjältar!


Lasse flinkman, Doug Raney, Carl Fredrik Reuterswärd, Olle Ljungström, Sydney Onayemi, Nils Schwartz, Emile Ford,Fredrik Norén, Guy Clark, Morley Safer, Bosse Johansson, Lena Dahlman och Owe Marklund alla har de lämnat oss. Bloggen lyfter på hatten!
Johan E. Skoglund
 

måndag 16 maj 2016

Läs min recension av Musikhögskolans Kammarkör i dagens NSD!

Triumfartad  återkomst

Det finns tillfällen i livet som känns fullkomliga.  Där allt är perfekt och man inte kan önska något mer.  Den känslan infann sig under söndagens konsert i Luleå Domkyrka. Kammarkören vid Musikhögskolan i Piteås hemkomstkonsert efter en veckas turné i Central/Mellan- och Östeuropa är en triumfartad återkomst från första till sista tonen.

 

Erik Westberg lyckas som alltid få sina studenter att ge sitt allra yttersta. Programmet är variationsrikt både vad gäller tonsättare, sångstilar och tidsepoker. Inledande traditionella Trilo i Ale Möller arrangemang blir till en perfekt ouvertyr till vad som komma skall. Sedan följer ett utsnitt på åtta underbara sånger ur Johannes Brahms Liebeslieder und Neue Liebeslieder. Här backas kören utsökt upp av Gabriel Kopparmark och Sara Ek som spelar fyrhändigt piano så det står härliga till.

 

Per Brudsten dirigerar en vacker Richte mich, Gott av Felix Mendehlsohn.  Prov på extraordinär stämsång av olika slag blir det i Jan Sandströms Surge aquilo och Vuojnha Biegga, Karin Rehnqvists I himmelen, Franz Biebls Ave Maria och Gunnar Erikssons läckra arrangemang på Kristallen den fina. Även så i Thomas Jennefelts Warning to the rich med text ur Jakobs brev i Bibeln är som om något tonsatt de nu läckta Panamadokumenten.  Här gör Daniel Åberg en strålande solistinsats.

 

Det gör också Gabriel Kopparmark när han framför Sergei Rachmaninoffs crescendobyggande Preludium i Dess-dur  Op. 32 No. 13. Avslutande vårnatt av Wilhelm Stenhammar bjuder på Gabriel Kopparmarks pianospel och kören i skön förening. Här, precis som under hela konserten lyckas kören å det kraftfullaste fylla hela domkyrkan med sina klara, rena starka stämmor.

 

När så som så många gånger tidigare konserten avslutas med det perfekta extranumret, En vänlig grönsaks rika dräkt där publiken får vara med i tredje versen så vandrar man sedan tillsammans med kören ut i våren, Vilken vårstart!

 

Johan E. Skoglund

fredag 13 maj 2016

Under helgen

skall jag genomföra två skrivjobb. Kul att pennan åter för glöda.

Johan E. Skoglund

torsdag 12 maj 2016

Idag kom overtures from the British Isles vol. 2 med posten.

Av det lilla jag hunnit höra är den minst lika bra som vol. 1.

Johan E. Skoglund

måndag 9 maj 2016

Fick idag klart med

ännu ett skrivjobb.

Kul!

Johan E. Skoglund

Idag lyssnar jag på

Overtures from the british isles. Klickade just hem den nyutkomna volym 2 i helgen. Och ettan är fortfarande lika bra som när den kom 2014. Båda volymerna framförs av BBC National Orchestra Of Wales under Rumon Gambas ledning. En dirigent jag har haft nöjet all recensera live flera gånger.

Johan E. Skoglund

tisdag 3 maj 2016

Flera skrivjobb

gör att bloggandet och recenserandet ligger lite på sparlåga för tillfället. Men mycket bra musik lyssnar jag på samtidigt. Alltifrån Svend Asmussen till Richard Wagner.

Johan E. Skoglund

måndag 25 april 2016

Recension av två filmmusikskivor!

https://youtu.be/RbDYERp1PDM


Recensioner av;

Capture the flagg Diego Navarro (Quartet records)

Young, Victor - Uninvited (The) / Gulliver's Travels - Stromberg, William (Naxos)
 
Johan E. Skoglund