fredag 30 september 2016

Läs min recnesion av Monica Tellströms nya CD i dagens NSD!


En kärleksfull resa till destinationen jazz

Monica Tellström, flitig gäst på de kaféer och restauranger runtom i Luleå där de spelas jazz, bjuder på en lika kort som intensiv resa till Destination jazz på den nya 32 minuter långa cd:n med samma namn. Fyra låtar från den stora amerikanska sångboken samsas med en brasilianare, hennes namne Zetterlunds melodifestivalbidrag "När min vän" signerad Ove Thörnquist, irländska rocksångerskan Imelda Mays "Bury my troubles" och Jake Jacobsons originallåt "Monicas music".

Jake står också för skivans alla arrangemang och spelar piano i den kvintett som backar upp Monica och i övrigt består av trumslagaren Mats Danell, Tommy Skotte bakom basen och de tvenne blåsarna Bengt Ek på klarinett och tenorsaxofon samt Christer Ödberg på trumpet.

Musikanterna bjuder på många sköna solon som utmärkt inramar Monicas jazziga röst. Duktiga jazzsångerskor går det tretton på dussinet av men med kärlek till musiken kan man komma långt vilket Monica Tellström bevisar med denna fina lilla platta.

Lyssna bara på fraseringen i A. C. Jobims "How intensive". Monicas musik är en härlig hyllning till nedlagda spelstället Jazzomat med läcker scatsång. Missa inte denna kärleksfulla resa till Destination jazz.

Johan E. Skoglund 

torsdag 29 september 2016

Idag lyssnar jag på

Bohuslän Big Bands nya fina Sinatra-hyllning Frankly! A tribute to Frank Sinatra. Ihop med Wermlandsoperans orkester har man fint återskapa de gamla orkesterarrangemangen, allt är de gamla arr singerade Nelson Riddle, Quincy Jones, Billy May och Neal Hefti som Sinatra själv använde då det begav sig.

Ända sedan han gav ut två lysande poplattor med jazzinslag i början av 2000-talet har Erik ullbransson varit en favorit bland svenska jazzsångare och han är den perfekta solisten i dessa 16 ol' blue eyes-klassiker.

Jag hade gärna hört det live men denna studio-cd inspelad alldeles vid turnéslutet i våras duger som fullgott substitut. Nej, ingen kan ersätta Frank himself. Men ett gott tillskott är plattan likafullt.

Johan E. Skoglund

måndag 26 september 2016

Bloggen minns fallna hjältar!

Jean Sheppard och John D. Loudermilk, båda har de lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

Flera nya skrivjobb

Fick jag klart med idag.

Johan E. Skoglund

Läs min text om foto av flyktingars vardag i Guiden Bodens oktobernummer!

Finns inte på nätet men läs den gärna i papperstidningen.

Johan E. Skoglund

Läs två recensioner av mig i dagens och lördagens NSD!

Arabiskt och jazz i skön förening

Amina Annabis läckra, suggestiva sångröst är en perfekt motpunkt till Norrbotten Big Bands storbandsjazzmuskler. Med sig har hon Bechir Nafati på slagverk, Emir Bouzaaabia på oud och sång och Lyadh Laben på violon och violin, som alla bjuder på superba soloinsatser under kvällens lopp.
Kvällens dirigent/arrangör Ole Jörn Myklebust lyckas verkligen få till ett lyckat samspel mellan storbandet och dess gäster. Amina intar scenen barfota och när hon inte sjunger dansar hon fram över scenen, i takt med musiken likt en dervisch, iförd en lång blå klänning och en röd sjal.

Fina solistinsatser bjuder bandets duktiga blåsare som saxofonisterna Mats Garberg och Håkan Broström, den senare även på tvärflöjt, trombonisterna Arvid Ingberg och Peter Dahlgren samt trumpetarna Jacek Onuskiewicz och Danne Johansson, den senare även på flygelhorn.

En ny störtskön bekantskap i bandet är pianisten Joel Lyssarides. Mer av honom, tack! Och med Magnus Öström bakom trummorna svänger det alltid så det svartnar.

Konserten bjuder på nio sylvassa sånger där Aminas röst står i centrum. Allt skrivet av henne själv, ibland ihop med sin mamma. Sånger om kärlek och önskan om demokrati efter revolutionen i hemlandet Tunisien, som inledde den arabiska våren.

Att man som publik inte kan ett ord arabiska spelar absolut ingen som helst roll. Detta är känslosamma alster där ingen översättning behövs. Amina Amabi lyckas få lilla salen i Kulturens hus att koka likt en nordafrikansk gryta och publiken både dansar, sjunger och klappar med av hjärtans lust i alltifrån ballader till 70-tals inspirerad disco-funk.

Det är alltid lika kul när Norrbotten Big Band väljer att spänna musklerna, tänja gränserna och ge oss i publiken ännu ett nytt oväntat men ack så magiskt möte. Ännu en fantastisk kväll kan läggas till raden av sådana som spenderats ihop med Norrbotten Big Band. Vad ni än har för planer för framtiden, sluta aldrig att skämma bort oss!

fredag 23 september 2016

Läs min recension av Längs en frostig kust i gårdagens NSD!

Äntligen tre kvinnliga tonsättare

Regeringen meddelade förra veckan att Sverige kommer att få en jämställdhetsmyndighet. Ett område där denna myndighet har mycket att uträtta är könsfördelningen på de kompositörer vars verk framförs på våra musikscener.
Så glädjande då att de tre kammarmusiker som ligger bakom programmet "Längs en frostig kust" valt att belysa ett antal kvinnliga tonsättare med den gemensamma nämnaren att de alla är födda längs Norrlandskusten.
Aktiva vid sekelskiftet 1900 var Valborg Aulin och Ika Peyron. Peyrons "Romance för piano och violin" är mycket vacker och väldigt välspelad.
Nyaste tonsättaren är de nu verksamme Britta Byström som skrivit violinsolot "Baum in der stadt" som violinisten Karin Wiberg fint framför.
De två andra medverkande, lyriska sopranen Lisa Fröberg och pianisten Bo Ericsson, bjuder på en riktig höjdare i Valborg Aulins "Var det en dröm" där Fröbergs sympatiska sopran kommer till sin fulla rätt. Bo Ericsson spelar utsökt två av Aulins underbara pianostycken.
Inte kvinna men väl från Norrbottenskusten var Bo Linde vars tonsättningar av fyra Harriet Lövenhielms texter kusligt griper tag i lyssnaren och man verkligen känner med textförfattaren som ligger för döden på ett sanatorium.
Det är som alltid med blandade känslor en konsert som sätter ljuset på kvinnliga tonsättare. Glädje över att det görs. Ilska över att det behöver göras.
Detta var en kväll som bjöd på flera intrikat framförda intressanta stycken, klassiska pärlor som inte är så kända för den bredare musikälskande publiken. Bidragande till kvällens förträfflighet är det faktaspäckade mellansnacket som levandegör musiken. Skolkonserter nästa tack!

Bloggne minns Kjell-Albin Abrahamsson och Gene Wilder.

Två idoler har lämnat oss.

Bloggen lyfter på hatten!

Johan E. Skoglund

onsdag 21 september 2016

Idga lyssnar jag på

Naxos fina nya 8 cd-box med 8 tidigare utgivna skivor med Gerald Finzis musik.

Allt frän körverk till orksterverk och sånger ryms på dessa underbara album.

Johan E. Skoglund

måndag 19 september 2016

Idag fick jag

klart med 3 skrivjobb som skall utföras denna vecka.

Johan E. Skoglund

fredag 16 september 2016

idag lyssnar jag på

Dolly Parton, Linda Ronstadt och EmmyLou Harris kompletta inspelningar som trio. Albumen Trio + Trio II har samlats i en fin fin box med tjockt essähäfte och en bonus-cd med 22 spår delvis tidigare outgivet. Bättre kvinnlig countrystämsång går knappast att finna.

Johan E. Skoglund

onsdag 14 september 2016

Idag lyssnar jag på

en skiva som måste vara en av råets bästa svenska alla kategorier. Sarah Riedel tolkar Kristina Lugn.

Jazziga visor när de är som bäst.

Johan E. Skoglund

tisdag 13 september 2016

Skrivjobb

Har jag flera på g denna vecka. Åter kul när pennan glöder får jag väl säga även om det rör sig om tangenter som inte alls blir varma.

Johan E. Skoglund

Läs min recnesion av Norrbotten NEOs nya CD i dagens NSD

NEO:s nutida något för den nyfikne

Norrbotten NEOs nya CD Ritournelles bjuder på tre ensatsiga konserter för solist och ensemble, alla komponerade av nutida svenska tonsättaren Fredrik Hedelin. Skivan har en speltid på mindre än 40 minuter så detta är så långt ifrån de långa flersatsiga konserter de gamla mästarna levererade. Inledande solist är Sara Hammarström som bjuder på orientaliska tongångar i flöjtkonserten Skisser i kaos.

Sedan följer Cecilia Zilliacus som med sin violin tar tätpositionen i Jordens röst. En röst som mera viskar än skriker i det försiktiga spelet från alla inblandade.

Avslutar på solistplats gör Mårten Landström i pianokonserten Kosmiska krafter där hans pianospel är lika minimalistiskt som i de två tidigare verken, där han inte är solist.

Petter Sundkvist och ensemblens alla musiker gör en utmärkt insats i denna varken lättspelade eller lättdirigerade musik. NEOS nutida konserter är något för den nyfikne. Är man utrustad med ett öppet sinne blir belöningen stor. Däremot blir belöningen av texthäftet inte stor för den som inte behärskar engelska. Ännu en gång synd på en norrbottnisk produkt.

torsdag 8 september 2016

Lyssnar idag på

den 10 och senaste volymen i Naxos finfina serie Swedish chroal society. Vokalharmonin sjunger underbart och det spelar även Musica Vitae  och Mats Bergström. Allt under Fredrik Malmbergs skickliga ledning. En fin blandning av renässans-, och nutida musik.

Johan E. Skoglund

Fick idag klart

med ännu ett skrivjobb. Kul att åter få vässa pennan!

Johan E. Skoglund

måndag 5 september 2016

Fick idag klart med ett skrivjobb

som skall utföras i morgon förmiddag. Kul med snabba ryck!

Johan E. Skoglund

fredag 2 september 2016

Läs 2 artiklar av mig i senaste Kyrkfönstret!

Mina artiklar om Messy church och kaffevagnen hittar ni här.

Johan E. Skoglund