Läs min recension av Musikhögskolans kammarkör i dagens NSD!

Westbergs julmusikmagi


Att få slå sig ned i Luleå domkyrka och hänge sig åt Erik Westberg och Musikhögskolans kammarkör under en dryg timme är en ynnest. Att Westberg nyligen fått ta emot landstingets Rubus Arcticus förtjänststipendium är inte svårt att förstå när man ser honom i full action. En mer driven kördirigent är svårfunnen.


Otto Olssons "Advent" får, som så många gånger förr, inleda med Monika Wasberg bakom orgeln. Här skapas ren och skär julmusikmagi. En känsla som håller i sig rakt igenom konserten.
Michael Praetorius "Det är en ros utsprungen" är lika långsam som den är vackert sjungen i Jan Sandströms underbara arrangemang, med en vokalkvartett i förgrunden. Franz Grubers "Stilla natt" med en gammal text är en fin a cappella-uppvisning. Så också Gustaf Nordqvists "Jul, jul, strålande jul" där publiken ombeds sjunga med och Carl Nielsens "Förunderligt och märkligt".


Enrico Rossis "Cante Domino" blir till en fin batalj mellan kören uppe på orgelläktaren och Helena Holmlund storspelandes bakom orgeln. Det gör även körens egen Georgy Terekhov i "Fantasia och Fuga i C-moll" av J S Bach.


Erik Stillesjö för fint det tenora solokyrkosångararvet från förr vidare när hans mäktiga stämma och Gabriel Kopparmarks lika mäktiga flygelspel fyller hela domkyrkorummet i "Den heliga staden" av Stephan Adams. Kopparmark ackompanjerar även kören på bästa sätt i en mästerlig version av John Rutters "Candelight Carol".


Konsertens främsta ögonblick måste ändå vara Andrea Tarodis "Lume" där kören använder sig av lampor på ett mycket raffinerat sätt i den nedsläckta kyrkan. "Hallelujakören" ur G F Händels "Messias" blir till en prefekt avslutning på en fulländad julkonsert där alla bitar faller på plats och inget mer finns att önska.


Johan E. Skoglund